En månad

Idag är en sådan dag då jag inte vill något annat än att krypa ner under täcket, låta tårarna rinna och aldrig mer gå upp. Saknaden är så himla stor och så oumbärlig att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det finns ingen större förlust. Du var min familj, min bästa vän och min hela värld. Att du bara försvann har gjort min tom och bortom ord. Jag har inte riktigt fått något avslut. Jag tänker fortfarande att du är min häst, att du levar. Jag tror att du står där ute i stallet och att det bara är jag som inte får komma dit. Det känns som du är så nära, men ändå så långt borta. Jag drömmer om dig nästa varje natt och det är svårt. För när jag vaknar vissa mornar har jag glömt bort vad som har hänt och jag måste snart uppleva alla hämska känslor av förlust igen. Det är mer än jag klarar. Men jag vet att jag måste bita ihop. Lägga ett leende på läpparna och gå ut i världen. För hur många tårar jag än fäller och hur ont det än gör i mitt hjärta så kommer du inte tillbaka. men livet känns meningslöst utan dig. Du mitt lis låga, du sken upp min dag. Du gjorde allt bättre och du gjorde varje dag värd att gå upp för. Tänk att för exakt en månad sedan satt jag i bilen på väg upp till kliniken. Då var mitt hjärta helt och jag hade bara goda förhoppningar. Visst hade jag i tankarna att jag kanske inte skulle få rida mer av någon anledning. Men det gjorde inget. För du var allt jag ville ha. Jag skulle aldrig ge upp dig. Hur mycket ridningen än betyder för mig så var du viktigare. Det var så jag tänkte. Inte en enda tanke hade jag på att lämna dig. Men sen fick jag inte val. För det var dags att "släppa upp Corona till himlen" som veterinären sa. Och det var i dessa sekunder som mitt hjärta brast. Jag kommer aldrig mer bli den samma.När jag stod där med armarna runt dig och ansiktet trykt mot din hals. nergrävd i din nytvättade päls blötte jag ner dig med min tårar. jag ville aldrig släppa taget. Jag vile stå där förevigt. Men det kunde jag inte. Nu finns du inte längre och det gör inte heller jag. För du var mitt allt och nu är jag inget. Jag saknar dig hela tiden älskling. Jag älskar dig <3

image188

Kommentarer
Postat av: anna

usch..jag vet hur du känner..saknaden efter ett djur, smärtan..dte är ibland outhärdligt.
*kramar om*

Postat av: Karin

usch kram

2007-08-30 @ 10:02:10
Hemsida: http://karinolofsson.blogg.se

Tyck till:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-mail:

Hemsida:

What's on your mind?:

Trackback