Linnea Druid

Farmor och Farfar och min faster Helen och kusin Daniel kom hit för att äta tacos och rabarberpaj innan Helen och DAniel åker hem till USA igen. Jag trodde att jag skulle klara det för idag har det känts lite bättre, eller lite lättare, jag har kunnat tänka på Corona ganska mycket idag utan att bryta ihop. När de kom iaf så började de såklart titta på mig med medlidande ögon och hand over massor presenter i form av parfymer, kläder och smycken. Hur kan man inte gråta då? Det enda jag ville var ju att inte tänka på det alls. Jag ville bara klara en kväll i andras sällskap utan att bryta ihop. Men det gick ju inte såklart. Men jag kan ju inte förvänta mig förmycket nu. Jag tycker jag är duktig som ens stiger upp sängen på morgonen. Jag försöker ta en dag i taget. Det är det enda jag kan göra.