Linnea Druid

Jag börjar få lite panik nu. Både Midnattsloppet och Lidingöloppet närmar sig med stormsteg och jag kan itne direkt säga att jag är redo. Eller Midnattsloppet klarar jag ju, det är ju bara en mil och utan tidsgräns, det kan jag ju krypa igenom om jag vill. Men Lidingöloppet oroar mig. Min hälsena är ju inte bra heller och någon ny sula får jag inte förens den 4 seprember alltså bara dryga 3 veckor innan Lidingö. Jag vet att jag måste träna för fullt nu, även att jag inte vill göra något annat än att bara krypa ner under täcket och aldrig mer komma fram. Nu när jag inte har någon vidare aptit heller hasr jag ju ingen ork att springa. I onsdags orkade jag bara springa ca 5 km och då låg pulsen uppe i taket. Idag lyckades jag springa ca 12 km även att pulsen ligger många slag över det vanliga. När jag springer kan jag inte tänka på Corona, det tar så mycket kraft, det känns väl bådre bra och dåligt. Det är bra för stunden för det är den enda tiden jag någonsin kan komma ifrån verkligheten, men allt gott för med sig något dåligt och när jag tillslut stannar dyker tankarna upp i dubbla mängder. Corona jag saknar dig så mycket! Jag älskar dig <3