Linnea Druid

Snart är det dags igen då. Då ska man upp tidigt och stressa iväg. Försöka komma i tid och göra sitt bästa för att inte bryta sitt veckovisa löfte om att ta skolan på allvar, göra läxorna och inte skolka. Har man tur så klarar man det till och med hela första dagen. När man som vanligt bryter det redan dag nummer två är det inte någon större sak utan man tänker istället "nästa vecka..." och sådär rullar det på, som en ond cirkel. Men på något sätt så lyckas man ju faktiskt traggla sig igenom allting. "Hang in there" som den fina affishen med en liten gullig kattunge på säger, ja, det är väl det man får göra. jag kommer ihåg för ett år sedan, när jag gått ur nian och skulle börja gymnasiet. Jag var jätteglad (!!!) Nian var kämpig med många motgångar, men trots min envisa skoltrötthet så klarade jag det. Jag tyckte det var så skönt att komma ifrån högstadiet och istället börja gymnasiet med liksinnade personer som man trivdes jättebra med. Slippa alla de tråkiga ämnena som man plågats igenom i så många år. Jag såg fram emot skolstarten. Så började jag på Berzan. Jag hamnade i en jättebra klass och vi hade jättebra nollning (såklart, Berzans nollning är ju bäst). Visst kände jag av stressen. Alla pluggade som galningar, medan jag ,som vanligt, kom oförberedd och utan gjorda läxor till lektionerna. Så hade jag ju alltid gjort, bara flytit på utan ansträngning och ändå klarat mig galant. Detta, som förr var ett normalt beteende, medförde nu konstiga blickar och arga lärare. Det var verkligen inget jag förväntat mig. Om jag ska vara ärlig hade jag inte tänk på det så mycket alls. Jag trodde att jag kunde fortsätta komma undan med att inte plugga, inte göra läxorna, men ändå göra bra ifrån mig på proven. Visst fungerade det till en början, men det gick snart utför. Jag började vara borta från skolan mer och mer. Det var inte så att jag bara stanna hemma i sängen eller så, åh nej. Jag var uppe med tuppen och stod utanför bibliotekets dörrar när de öppnade. Där inne satt jag hela dagarna med böckerna framför näsan och försökte febrilt komma ifatt samtidigt som jag desperat försökte komma på hur man pluggade (?!) det var ju inget jag gjort förut, så hur skulle jag kunan veta hur man gjorde. När jag tillslut insåg att det inte gick, att jag inte han ikapp och att jag faktiskt inte alls kunde plugga så gav jag upp. Slutade gå till skolan och spenderade 90 % av dagen i stallet. Jag förstod såklart att jag inte kunde fortsätta så i tre år så jag började titta runt mpå nya skolor och hoppades kunna byta någonstanns. Av en ren slump kom jag i kontakt med InfoKompGymnasiet. Så en dag när Johanna och jag som vanligt var och strosade omkring, när vi egentlgien skulle varit i skolan, så gick vi förbi InfoKomp, gick till rektorn och frågade om vi fick börja där. Det fick vi!! Detta var, om jag inte minns fel, en torsdag (?). Vi fick börja på måndagen. Ja, bara sådär så hade jag bytt skola. Det skulle ju bli så bra, tänkte jag. Sluta senast 14.15, sitta mycket vid datorn, mycket inlämningsuppgifter, lite prov och läxor. Kunde det bli bättre? Det var två och en halv vecka till jullovet. Jag gick varje dag (!!!) Efter lovet gick det sämre. Jag började vara borta mer och mer, och när jag väl var där satt jag mest vid datorn och surfade omkring. Trots min höga frånvaro (då menar jag hög, alltså veckor i rad) så klarade jag mig superbra. Tre mvg och ett vg. Då hade jag inte heller varit på svenskan (som jag fick vg i) på ungefär 5 veckor och jag hade lämnat in en bokreccention på hela året. Men de sa att de såg talang (?) i mig. Såklart blev jag inte klar med alla kurser som jag skulle gjort. Matte B skulle jag haft slutprov i innan sommaren, men det hade jag inte ens börjat med. Nu ska jag göra det när skolan börjar istället, jag har fortfarande inte börjat. Ändå har jag sagt till mig själv så många gånger den här sommaren "Tvåan ska bli en nystart, det är bara att kämpa och hålla ut". Så nu sitter jag här med skolångest några dagar innan skolan börjar. Skolböckerna som skulle vara så väl använda ligger orörda på samma plats jag la dem när vi slutade. Kommer detta bli ett bra år eller ett dåligt?