Linnea Druid

Tiden har bara runnit iväg, trots att det inte gjorts mycket på denna dag. Började dagen med en segstart, en stor kopp kaffe framför gamla inspelade avsnitt av CSI. Efter ett tag började jag ta tag i dagen och kollade igenom vad jag behövde handla för mat till julen. Sen begav jag mig, på min tröga cykel, utan luft i däcken, till Ica Signalen för att trängas bland allt folk. Till min stora förvåning så var det inte alls så mycket folk där som jag hade trott! Tänka sig! Inne i affären började jag plötsligt må dåligt igen, en tillbaka blick från min dagsinfluensa kanske, jag började bli light-headed, lillamående och fick den där obehagliga känslan av att jag när som helst skulle kunna falla ihop. Hjärntumör, det var det första jag kom att tänka på. Men sen är det ju också det jag alltid tänker på när något känns fel. En vacker dag kanske jag ståt där med en hjärntumör, efter allt oroande, eller inte en vacker dag kanske, en fel dag, dålig dag. Anyway, jag resonerade mig fram till att det, återigen, troligtvis inte var en hjärntumör det rörde sig om. Så jag trampade hemåt med mina nyinköpta varor och kastade mig direkt på sängen. När jag vilat i ungefär 5 minuter verkade hjärtumören på något magiskt sätt ha försvunnit och jag gick, med nyvunna kraftar, in i köket för att baka vörtbröd. Där försvann tiden... Stallet blev det ju också en sväng förstås. Dock blev det ingen ridning idag eftersom jag tror att jag borde vila lite p.g.a mitt virus eller hjärntumör eller vad det nu kan tänkas vara. På vägen hem fick jag jätteont i magen också, säkert magcancer, eller livmoderhalscanser. För att jag tyckte så synd om mig själv, hyrde jag en film, så att jag kunde tillbringa mina sista cancersjuka timmar framför tvn med en dålig b-rulle.

Nu ska jag gå och försöka vila bort cancern ett tag.