När man måste släppa taget
Jag har tittat på Jossans bilder på bilddagboken och tjutit som ett barn. Hon har precis tagit bort lilla Texi och det är så sorgligt! Jag tycker verkligen synd om henne. Jag vet ju så väl hur det känns. Jag kommer, allt för väl, ihåg den känslan som kommer i chockens stund. Den där tomheten, overklighetskänslan. Sedan kommer smärtan.
Så ont det gör, obeskrivligt ont. Jag trode inte att det kunde göra fysiskt ont att få sitt hjärta krossat, men det gör det. Hjärtat värker och kroppen blir förlamad. Det finns inget man hellre vill, än att krypa ihop som ett barn, och glömma allt. Bara somna, och inte komma ihåg. Det värsta är nästan när man äntligen lyckats somna på kvällen, med rödgråtna ögon, trängt bort det hemska så gott det går. Sedan vaknar man och i några få sekunder har man inget minne av vad som ahr hänt. Man tror att allt fortfarande är som vanligt, men när de där sekunderna har gått tränger sig minnena fram och allt börjar om från början. Att minnas, att behöva känna smärtan igen. Fy, det finns verkligen ingenting värre. Jag känner det fortfarande, men inte så som i början. Nu är det mer bortdomnat på något sätt. Usch, jag vet verkligen hur det känns. Jag lider med dig Jossan <3
Så ont det gör, obeskrivligt ont. Jag trode inte att det kunde göra fysiskt ont att få sitt hjärta krossat, men det gör det. Hjärtat värker och kroppen blir förlamad. Det finns inget man hellre vill, än att krypa ihop som ett barn, och glömma allt. Bara somna, och inte komma ihåg. Det värsta är nästan när man äntligen lyckats somna på kvällen, med rödgråtna ögon, trängt bort det hemska så gott det går. Sedan vaknar man och i några få sekunder har man inget minne av vad som ahr hänt. Man tror att allt fortfarande är som vanligt, men när de där sekunderna har gått tränger sig minnena fram och allt börjar om från början. Att minnas, att behöva känna smärtan igen. Fy, det finns verkligen ingenting värre. Jag känner det fortfarande, men inte så som i början. Nu är det mer bortdomnat på något sätt. Usch, jag vet verkligen hur det känns. Jag lider med dig Jossan <3
Kommentarer
Trackback