Linnea Druid

Äntligen! Äntligen kan man vara hemma från skolan utan att alla klagar och tycker att jag är tragisk som inte går till skolan. Det ska bli så jävla skönt! Men jag ska säga till alla er som klagar, som jämt och ständigt säger åt mig att ta tag i mitt liv, som tror att jag överreaggerar, till alla er som ger mig blickar som säger "gud så tragisk hon är".. till er säger jag, ni vet ingenting om mig! INGENTING! Det spelar ingen roll hur nära ni tror att ni står mig, ni tror ni vet allt. Det är bara fyra personer jag kan berätta allt för. Ni andra är så aningslösa. Ni tror att ni känner mig, men det gör ni inte. Ni förstår mig inte så sluta klaga. Säg inte åt mig att jag måste ta tag i allt. Jag hatar dom orden! Ni förstår ju inte att det inte går. Tror ni att jag vill ha det såhär? Det vill jag inte. Jag vill bara ha ett vanligt liv, som alla andra. Men det går inte. Det är så jävla svårt!

Jag vet att jag har problem, ni behöver inte påpeka det varken direkt eller indirekt. Jag måste få lösa det här själv. Snälla, låt mig vara ifred.