A day not so special
Idag gick jag först på historian (vet inte om det var någon mening med att vara där? jag vet inte vad jag ska göra nu "/) Ja, iaf så satt jag lite framför datorn sen. Vid halv elva typ drog jag och Hanna ner till stan och träffade Ebba : ) Trevigt ^^ Vi gick runt på stan lite och gjorde ingenting =P sen gick vi till Folkunga och åt lunch. Åkte tre-bussen till stallet, men jag hade ingen tröja så jag kunde inte rida :( ville inte rida i min vita kofta "/ Jaja, det får bli imorogon. Borde lämna in mina arbeten nu... men jag är ju inte klar. Orkar inte! Men jag överlever väl, jag har inget val. Imorogon ska jag faktiskt va i skolan, jag SKA! Vi börjar med svenska (kanske får se bokrecenssionerna? Hoppas!) Sen har vi ingenting fram till lunch efter det engelska och sen slutar vi klockan ett. Jag borde ju klara två lektioner. Jag ska försöka! Man kan ju inte göra mer än sitt bästa.
Men va jobbigt!! Det är nog en ganska "underskattad" sjukdom, inte speciellt uppmärksammad. Jag har ju sett ett par program på Oprah/doctor phil om människor som har ångestattacker/tvångstankar och hela deras liv får anpassa sig efter sjukdomen. Tror de är många där ute som inte förstår allvaret i denna "sjukdom". Men hur länge har du haft så ? Får du hjälp? Orättvist det är när man får höra vad en del står ut med.