Linnea Druid

Sömn behöver vi alla. Det är ett faktum. Igår började tröttheten smyga sig på redan vid åtta tiden, vilket jag blev glad för eftersom att jag har sovit aldeles för lite på senaste tiden. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men jag blev jättepigg och blev på riktigt damphumör. Så från att vara jättetrött vände det om jag jag blev istället jätteenergisk och full av energi. Så jag tog beslutet att ta ett par tabletter, som egentlgien är till för typ oro, ångest och åksjuka, men jag brukar bli trött av dem så jag tog ett par sånna omkring halv tio. Och visst blev jag trött, redan en kvart senare kunde jag knappt hålla ögonen uppe. När jag la mig ner och stängde ögonen fick jag den där känslan som amn får efter ett par glas vin, tröttheten och segheten i kroppen, bortdomnad känsel och när man stänger ögonen så snurrar det runt i huvudet. Så klart så ringde telefonen, tre gånger, och trots att mitt tvångsmässiga beteende under åren har minskat kraftigt så är det en del saker som jag fortfarande har kvar, att jag måste gå upp och trycka på telefonen så den slutar blinka är en sådan sak, viktigt är det också, för annars kommer någonting dåligt hända dagen efter. Det är beprövat och ingenting jag vill göra igen. Så halvdåsig vinglar jag upp, trycker på telefonen och vinglar tillbaka till sängen och lyckas på tillbaka vägen slå ner några korgar med diverse hudkrämer och dylikt.  När telefonen ringt för sista gången somnade jag direkt och vaknade av veckarklockan på morgonen. En sak som jag inte riktigt hade tänkt på var att pillrena håller i sig i ca 12 timmar, vilket betydde att jag var riktigt trött när jag kravlade mig ur sängen. När det nästan var dags att gå till bussen satte jag mig vid köksbordet en stund för att tiden skulle gå lite. Då satte pillrenas kraft igång igen och på en sekund föll huvudet ner mot bordet, ögonen slöts och jag vaknade en timma senare.