Linnea Druid

Älskling jag saknar dig så mycket. Sedan du försvann har ingenting varit det samma. För ingenting är så bra som när jag kan dela det med dig. Du var min värld och nu är den rasad. Du var min bästa vän, du var speciell. Du villste alltid när jag behövde dig som mest och då fanns du alltid där. När jag mådde dåligt eller hade haft en dålig dag var det som att du omfamnade mig på ett sätt som fick alla bekymmer att förvinna för en stund. Det var som en tyngd lyftes från mina axlar och det var du som tog bort den. Nu finns det bara saknad. En ännu större tyngd. En saknad som inte försvinner, den kommer finnas där föralltid. Jag kämpade under lång tid för dig och fick jag möjlighet skulle jag fortsätta göra det. Ändå känner jag skuld, att allt var mitt fel. De orden är vad som tar hårdast. Jag ville dig inget illa, med ibland blir det fel. Jag gjorde verkligen mitt bästa även att det inte räckte till. Jag hoppas du förlåter mig. Det känns så pateteskt att vara ledsen om allt ändå var mitt fel, jag är inte värd att vara ledsen. men jag kan inte hjälpa det. För jag saknar min vän, jag saknar mitt liv. Jag vill att allt ska va som förut. Jag vill ha ett ljus att vakna till. Den där känslan att ha dig vid min sida, den vill jag känna igen. Förlåt. Ingen tar någonsin din plats, du är oersättlig. Jag älskar dig<3