Linnea Druid

Inspiration är ett ord vi alla gillar. För alla tycker vi väl det är en underbar känsla att inspereras? Det är ju så härligt att få det där lilla som bara lossnar så att tankarna flödar, man blir possitiv och känner sig oövervinnlig. Vara sig det är inspiration till att träna mer eller annorlunda eller om det är inpiration till att skriva en bok eller en bra krönika. Men en sak är säker, inspiration behövs. För vem skulle kunna sätta sig ner helt oinspirerad och skriva en bra bok, som sedan ska bli kul och inspirerande för andra att läsa? Så var får man nnu den här inspirationen ifrån? För mig kommer den i alla fall i löpningen. Det är definitivt det som inspirerar mig mest. Oftast fungerar hjärnan bäst mellan kilomerter 1-10. Detta är ett bra inspirations intervall. Inte precis ibörjan för då måste jag komma in i takten, kroppen måste få vänja sig och musiken måste få lägga sig långt in i hjärnan. Efter en kilometer är jag bra uppvärmd för att låta inspirationen träffa mig. I följande 9 kilometer svämmar hjärnan över av idéer, planer, tankar om framtiden. Plötsligt ser jag allt så klart, som om allt redan var utplanerat fast jag bara inte upptäckt det förrens jag hittat denna efterlängtade inspiration. Ofta tänker jag i skrivform, vilket kan låta lite konstigt, men det känns bra och strukturerat. Alla tanket flyter omkring som text i huvudet. Ord, punkter, listor, citeringar, en hel bok kan få plats i huvudet. Mycket av det jag inspireras till att göra glömmer jag tyvärr bort eftersom jag efter 10 km sträcket kommer in i någonslags koma och alla tankar försvinner. Som att klicka Ctrl+A och sedan Backspace. Helt tomt blir det och boken är nu helt oskriven.