Linnea Druid

Idag är en sådan dag då jag saknar dig mer än vanligt. Jag står nästan inte ut. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Du tar upp alla mina tankar. Det enda jag vill är att vrida tillbaka tiden och vara med dig igen, för du var mitt allt, den jag levde för. Nu är jag tom och kommer aldrig hitta något som kan fylla din plats. Du var så personlig. Du var speciell. Jag kan inte hjälpa att det känns som jag sviker dig nu när jag är på gång att köpa ny häst, men det känns som att jag måste det. Jag tror det kommer hjälpa mig inse att du faktikst inte finns längre. För jag har inte riktigt förstått det ännu och jag tror inte jag förstår det förens jag får åka ut till stallet dagligen utan att du står där. Jag vet inte hur jag ska klara det, men det måste jag. För det är ju som Fam sa "Det kommer vara jävligt jobbigt. Men du har talang och kommer gå långt, men då måste du ta dig vidare. Det är svårt och näst intill omöjligt att vara objektiv, men efter att ha förlorat sin bästa vän så kommer det vara lite lättare att tänka så. För ingen kommer ta hennes plats även om du kommer ha jättefina hästar som tar dig uppåt i klasserna. Lita på din talang och försök hitta forfästet igen, då kommer du komma långt. Men glöm aldrig vad du lärt dig av Corona och glöm inte att du också var hennes bästa vän" Ja, det finns mycket sanning i det. Anledningen till att jag inte ens vill åka och provrida är att jag vill försöka bli mer objektiv. Jag vet att Unique är bra och jag kommer lära mig rida henne hur det än går i början. Vi kan gå långt, men hon kommer aldrig betyda lika mycket som Corona. Älsking, jag saknar dig. Jag älskar dig föralltid.