Linnea Druid

I fem månader har jag tränat för det här. Och imorgon gäller det. Det känns så overkligen på något sätt. Det har alltid känts så långt borta, men nu är det här. Fingrarna räcker inte längre till för att räkna motgångarna, men jag har kämpat på ändå. Det största problemet är ju nu min hälsena. Jag är orolig att den inte håller. Men jag har sagt att jag ska göra det och det ska jag. Jag får helt enkelt bita ihop. Men när det bränner i hälsenan och allt blod rusar ner och lägger sig i en klump där nere är det tufft. Det är svårt att tänka på något annat, speciellt när resten av kroppen inte heller får det blod den behöver eftersom allt ligger neri i foten och skräpar. Vi får se hur det går. bära eller brista, jag ska ta mig igenom det. För när löparskorna kommer på är det jag som bestämmer, då är det jag som är kung.