Det finns ingen bättre än Monica
Jag och mamma sitter i bilen och pratar, på vägen till Sya.
"Det känns så konstigt att åka här ute på något sätt. När jag åker till Erikstad ser/träffar jag alltid någon jag känner på bussen eller så och sedan möts jag av typ ytterligare 30 ansikten jag ser varje dag, varav många jag är bra kompis med. Här känner jag mig alldeles ensam, de få människor jag ser här ute är ju kompletta främlingar. Det känns så konstigt att inte se någon jag känner"
En minut senare
"Där är en jag känner, där är en jag känner" skriker jag och pekar ut genom fönstret när vi passerar Julius".
Tänk så coolt det kan bli ibland, att jag just pratat om att jag inte träffar någon jag känner och så en minut senare så gör jag det! Haha.
Monica var och tömkörde idag igen. Unique var jättefin, det går absolut framåt, men det kommer ta lång tid ändå. Vi räknar med några veckor/en månad med tömkörning från Monica, sedan ska Monica bli min mentor även i tömkörning, så jag får in hennes känsla, så jag kan tömköra på samma sätt. Under tiden ska jag även rida lite på en av Monicas hästar, för att ha lite sitsövning och få lite "aha-upplevelser". Sedan om ett bra tag, ska jag få börja rida lite igen. Vi har en tuff period framför oss, men det känns bra.
"Det känns så konstigt att åka här ute på något sätt. När jag åker till Erikstad ser/träffar jag alltid någon jag känner på bussen eller så och sedan möts jag av typ ytterligare 30 ansikten jag ser varje dag, varav många jag är bra kompis med. Här känner jag mig alldeles ensam, de få människor jag ser här ute är ju kompletta främlingar. Det känns så konstigt att inte se någon jag känner"
En minut senare
"Där är en jag känner, där är en jag känner" skriker jag och pekar ut genom fönstret när vi passerar Julius".
Tänk så coolt det kan bli ibland, att jag just pratat om att jag inte träffar någon jag känner och så en minut senare så gör jag det! Haha.
Monica var och tömkörde idag igen. Unique var jättefin, det går absolut framåt, men det kommer ta lång tid ändå. Vi räknar med några veckor/en månad med tömkörning från Monica, sedan ska Monica bli min mentor även i tömkörning, så jag får in hennes känsla, så jag kan tömköra på samma sätt. Under tiden ska jag även rida lite på en av Monicas hästar, för att ha lite sitsövning och få lite "aha-upplevelser". Sedan om ett bra tag, ska jag få börja rida lite igen. Vi har en tuff period framför oss, men det känns bra.
Kommentarer
Trackback