Linnea Druid

Detta inlägg skrevs egentlgien imorse, men mitt internet la av, så jag han aldrig posta det.

Jag är hemskt ledsen att jag inte har uppdaterat på alldeles för länge. Jag har inte haft tid att blogga i USA, när jag kom hem i lördags var jag helt död och i söndags och i igår fungerade inte blogg.se eftersom de har bytt platform. Så mycket jag har att berätta nu. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, jag antar att det får bli någon slags förkortad version av allting.

Vi börjar på hästfronten. Mamma, pappa och Anna var iväg med Unique till kiropraktorn i onsdags. Där fick vi veta att det faktiskt inte sitter i ryggen utan i ett revben! Det var ju ganska otippat. Det kan vara så att hon har brutit det och det har växt ihop fel eller att det har blivit en varböld eller något. Vi ska i alla fall till Skara idag och röntga med UV, så får vi veta mer, sedan ska vi förhoppnignsvis börja tömköra, så jag får stå i Sya ett tag. Hos kiropraktorn gjorde de en liten behandling, men herregud vilken skillnad det gjorde! Det var som att komma hem till en helt ny häst, en häst som jag aldrig träffat förrut. Hon är så himla glad, det enda hon reaggerar på är just när man är vid det området där hon har ont. Annars får jag ta på henne över allt.

Från den ena skadan till den andra. Igår var jag hos sjukgymnasten. Hon sa att det engentligen inte är något jättestort fel på mig. Anledningen till att jag har så pass ont och så pass mycket problem med mitt knä är först och främst att jag är extremt överansträngd. Hon sa att jag tränar alldeles för hårt och för mycket, som att jag inte hört det förut. Ytterligare en orsak är att jag står med låsta knän, jag vet att jag gör det, men det är svårt att ändra på. Jag har fått en strechövning i alla fall och så ska jag stå på balandbräda så ofta jag kan. Det västa var när hon pratade om löpningen. Så här sa hon "När du börjar springa igen kan du absolut inte ge dig ut och springa 5an" Jag sa "Nehe, skulle jag inte börja kort eller?" Då säger hon "Du måste börja med att springa i intervaller, typ 100 meter och gå 200 meter". I chock svarar jag "Och det kallar du springa!! Det kommer ju herregud ta flera år innan jag kommer upp i mina vanliga rudor på 2-3 mil igen!" Ni hör ju hur tråkigt det låter. Hon var ytterst tveksam mot att jag skulle vara med i Vätternrundan. "Det är inte små tjejvarianater du ger dig in på vet du, det här är riktigt tufft" sa hon, "Jag gillar att pressa mig själv, det är ju 'the real deal' jag ska köra, jag tänkter inte göra mindre än jag är kapabel för, det är ju bara onödigt". Sedan sa hon också att jag har bland de abslout starkaste och kraftigaste benmuskler hon sett hos en tjej. Jag antar att jag måste tacka, eftersom det här är mina otränade ben. Jag har ju inte kunnat träna ben sedan jag fick min knäskada för 6 månader sedan. Hon avslutade med att säga "Till alla mina patienter brukar jag säga 'hem nu och kör hårt', men till dig får jag säga tvärt om 'hem nu, och lugna ner dig'". Nu orkar jag inte riktigt uppdatera mer, det kom ju ganska mycket redan. Jag får skriva lite mer imorgon, eller ikväll om jag inte är för trött. Jag kommer nog hem rätt sent. Det är ju en 4 timmars biltur till Skara, så 8 timmar i bil plus en massa hästjobb. Vi får se hur pass pigg jag är.