Linnea Druid

Hahahahahahahahahahahahahahahahahahaha. Jag tror inte det finns tillräckligt med ord för att jag skulle kunna besikriva hur jag känner och vad jag tänker. Riktigt stört roligt är det i alla fall. Vaknade hos Sarah någon gång runt 8, vilket betyder, inte många timmars sömn. Tog det lugnt och väntade på att Ebba skulle vakna. Framåt halv ett-ett drog jag och Ebba ner till Yngves och käkade, så gick vi en sväng till Gröna Arken också. När jag kom hem blev det inte mycket mer än att byta om och hoppa på cykeln och trampa iväg till stallet. När jag cyklade kände jag mig verkligen helt förstörd. Det kändes som jag cyklade i slowmotion, men jag var framme på 35 minuter, och 1,5 mil på 35 minuter är inte slowmotion. Ute i stallet trodde jag att jag skulle trilla ihop ch dö, tills jag insåg vad som fattades, KAFFE. Jag hade ju inte fått något kaffe, det är klart jag mår åt helvete då. Så jag fixade mig en kopp och det löste rätt många problem ska jag säga. Med nya krafter red jag ut, ensam. Det gick bra! Tjooho för det.

Nu är jag död. Näst intill iaf. Svintrött. Tänkte kanske se på film med Jaque och Axel. Eller orkar jag? Jag kanske knoppar istället. (lägg märke till ordet knoppar, kul ord va :P hahah)