Linnea Druid

Seriöst. Nu blir jag verkligen arg, och ledsen. Min hals vägrar att ge sig. Jag hade hoppats att jag skulle vakna idag och allt skulle vara som vanligt, men så blev det inte. Ibland tror jag att det har blivit lite bättre, men så fort jag öppnar munnen för att prata, och det kommer ut något slags dovt, framtvingat ljud, inser jag att det kanske inte är så bra trots allt. Jag blir så frustrerad. Jag har verkligen sett fram emot det här. Laddat och peppat. Fixat nya, dyra skidor, stavar, en mängd tillbehör, dyra skidkläder, dyr bussresa+startplats, rullskidor, för att inte tala om all tid jag har lagt ner och alla skador jag tränat mig igenom. Jag var verkligen redo, och så blir jag sjuk, för första gången på 4 år. Inte ens någon riktigt sjukdom kunde jag få, inte förkylning, igen feber, utan något halsflussliknande med en kroppstemp på 37°C. Kan jag inte åka på söndag, måste jag vänta ett helt år, och göra om Lidingö, vilket jag ifs vill och har tänkt gör, men jag tror tyvärr inte att mitt knä håller till det.

Nej, jag ska inte bli för butter. Jag har ju en hel dag på mig att bli frisk.