Linnea Druid

Åh, jag blir så jävla trött på allting! Jag blir så arg och ledsen. Allt kring Unique är så himla rörigt. Mamma är såklart orolig till max bilket går ut över allt och alla, pappa ställer massa frågor och blir arg på mig (?), båda är allmänt jobbiga. Terese började försvara sig, och sa till mamma att jag hade förstört henne. Snälla, jag kan inte förstöra en häst på 4 månader när jag inte har ridit på typ tre veckor, de första tre veckorna red jag nästan ingenting och där emellan har jag ridit typ 4 gånger i veckan. Nej, det är helt enekt omöjligt att jag skulle ha förstört henne, det sa Fam också. Sedan sa hon att varje gång hon såg mig rida gick det sämre och sämre! Seriöst, hon har serr mig rida typ 4 gånger kanske, och herregud, hur bra går det första gångerna man rider en häst? Sedan sa hon att hon hade rasat i vikt, alltså jag ska påpeka att Terese inte själv har sett Unique sedan vi flyttade där ifrån, och hon klagar på att vi ger henne för lite mat, fast än vi har en bra uträknad foderstat. Sedan säger hon att jag får skylla mig själv lite som inte har tränat för Monica, vilket jag inte har kunnat göra, eftersom Monica fick hundvalpar och inte kunde komma och sedan stängdes Erikstad, så att ingen kunde komma dit eller åka där ifrån. Snackade skit om Fam gjorde hon också, och sa att hon inte hade hört något gott om henne, men jag ska säga att Fam är den bästa som finns! Hon är fantastisk på vad hon gör, utför mirakel, och hon är en underbar person, som verkligen bryr sig, och inte pratar illa om andra. Jag fick förslaget att jag skulle lämna Unique där ett tag så att hon och Monica fick lösa det, att de kan fixa problemet, hon tror inte alls att det är något farligt. Hon vägrar ju att röra en millimeter på ryggraden, och det går inte över huvudtaget att lägga på sadel, visst att jag har åstakommit det på 4 månader, jättetroligt. Efter vi har röntgat henne på onsdag blir det nog ändå så att jag har henne där ett tag, Monica är ju bra, hon kan ju tömköra, det kan ju hjälpa. Så då får jag ut till Sya och ränna igen. Vi får se vad veterinären säger, och vad Fam säger nästa gång hon kommer, kanske får jag en ljusare framtid, men just nu ser det fan bäcksvart ut. Förlåt att det blev ett sådant deppigt inlägg, men jag var tvungen att skriva av mig, jag kan liksom inte prata med någon, mina föräldrar blir ju bara arga och allt är så jobbigt och komplicerat. JAG VILL ATT ALLT SKA BLI BRA!