CSI, beroende?
Idag blev en mycket bättre dag. Jag har skrivit brev till mig själv, haha, det verkar ju jättekonstigt, men det fungerar faktiskt ganska bra. Det är lugnande på något sätt och man får ut alla röriga paniktankar på papper. Positivt ska det också vara förstås, det måste börja och sluta med "det ordnar sig" eller liknade. Gud, så konsitigt det kändes att berätta om det, det är inte så psyk som det låter, det är bra!
Monica ringde förut. Alltså, det finns verkligen ingen som bryr sig så mycket som hon gör, eller jo, Kristin, Terese och Fam också, men de är ju liksom ett litet paket å något sätt. De stäler verkligen upp och försöker göra allt för att det ska bli bra för mig. När någonting händer är de minst lika oroade som jag. Efter Kristin hade varit hos mig igår, ringde hon direkt till Monica och berättade allt och sa att hon var så orolig (verkligen hönsmamma, men det är ju bara för att hon bryr sig), Monica ringde Terese och Fam och så har alla pratat och uttryckt sina åsikter, haha, de är ju lite roliga. Så ringde Monica och framförde allt de sagt och så passade vi på att snacka lite skit (eller vi sa dumma saker lite inlindat sådär så att vi inte sa allt för taskiga saker, men vi förstod precis vad den andra tyckte) om Camilla. Det är nästan som att jag får lugna dem ibland, haha, det är ju faktiskt inte jag som är vuxen, och det är ju jag som ska vara mest orolig! Det är jag ju i och för sig också, men ja. Det här blev ju lite rörigt alltihopa märkte jag, men jag ville bara berätta hur bra de är och hur mycket de betyder för mig. Utan dem skulle jag aldrig klara min panik och min såkallade "hästkarriär" som alltid går åt helvete.
Nu ska jag avluta kvällen med en stor kopp te och gamla inspelade avsnitt av CSI. Det kallas relaxing.
Monica ringde förut. Alltså, det finns verkligen ingen som bryr sig så mycket som hon gör, eller jo, Kristin, Terese och Fam också, men de är ju liksom ett litet paket å något sätt. De stäler verkligen upp och försöker göra allt för att det ska bli bra för mig. När någonting händer är de minst lika oroade som jag. Efter Kristin hade varit hos mig igår, ringde hon direkt till Monica och berättade allt och sa att hon var så orolig (verkligen hönsmamma, men det är ju bara för att hon bryr sig), Monica ringde Terese och Fam och så har alla pratat och uttryckt sina åsikter, haha, de är ju lite roliga. Så ringde Monica och framförde allt de sagt och så passade vi på att snacka lite skit (eller vi sa dumma saker lite inlindat sådär så att vi inte sa allt för taskiga saker, men vi förstod precis vad den andra tyckte) om Camilla. Det är nästan som att jag får lugna dem ibland, haha, det är ju faktiskt inte jag som är vuxen, och det är ju jag som ska vara mest orolig! Det är jag ju i och för sig också, men ja. Det här blev ju lite rörigt alltihopa märkte jag, men jag ville bara berätta hur bra de är och hur mycket de betyder för mig. Utan dem skulle jag aldrig klara min panik och min såkallade "hästkarriär" som alltid går åt helvete.
Nu ska jag avluta kvällen med en stor kopp te och gamla inspelade avsnitt av CSI. Det kallas relaxing.
Kommentarer
Trackback