Linnea Druid

Hela lovet har jag skjutit på det där hima projektarbetet. Egentligen så tycker jag ju att det är ganska kul, men det är just det att jag måste göra det, osm får det att bli så himla jobbigt och ångestfyllt. Som jag tidigare nämt så har jag och Vickan bestämt att vi skulle vara klara med våra delar på lovet så vi kunde skriva ihop allt. För er som undrar så är det en bok vi ska skriva, en bok om hästavel. Anyway, jag har såklart inte kommit någonstanns och inte förens nu inset hur himla mycket det faktiskt är att skriva! Igårkväll bestämde jag mig för att jag var tvungen att ta tag i det här och sa till mig själv "Linnea, nu får du faktiskt ta dig i kragen och börja göra något åt det här!" Till min stora förvåning så har jag gjort det också! Imorse vid nio, efter att ha ätit frukost och laddat upp ordentligt med kaffe, satte jag mig här vid datorn, klickade upp word och började skriva. Jag bestämde mig för att skriva i två timmar, det gjorde jag också, två timmar och fem minuter till och med. Jag har förvisso bara skrivit drygt 2 A4 sidor, men det tycker jag var bra jobbat. Det tar ju tid att rensa fakta, försöka förstå sig på konstiga siffor och begrepp och förenkla det hela. Inte en enda gång har jag dragits till att göra något annat. Helt koncentrerad har jag suttit och bläddrat bland mina papper och knappat på tanjentbordet.

Nu skulle jag gärna belöna mig med en skidtur, men mina drömmar gick i kras när jag tittade ut genom fönstret och såg grästuvorna sticka upp från det tunna snötäcket och i vinden yrde den lilla snö som var kvar åt alla håll. Jag får väl helt enkelt göra något annat. jag känner att Illustrator ropar..