Linnea Druid

Då är jag 18 då. Myndig på alla sätt och vis. Fri att göra det jag vill, när jag vill. Samtidigt som jag kliver in i något nytt och spännande, till en värld full av möjligheter, lämnar jag också bakom mig en barndom. Jag lämnar bakom mig att vara liten, att kunna skylla ifrån sig och inte ta ansvar. En barndom som jag växt upp och kännt mig trygg i, mina 18 år på jorden. Nu är det slut, och det är lite sorgligt. Det blir nog rätt bra att vara 18 trots allt, men nu skulle jag gärna stanna tiden, det känns som det rinner iväg och jag hinner inte med allt.

Ikväll har jag varit och fikat med Ebba och Li, det var trevligt. Vi snackade lite planer inför söndag, eller imorgon kanske man kan säga nu. En tråkig sak är att jag har jätteont i halsen, jag är livrädd att jag ska bli sjuk! Jag får bara inte bli det, det kan inte hända. Det är väl bäst att jag går och lägger mig, så jag kanske sover bort det onda. Det dåliga.