Finally
ÄNTLIGEN! Efter 5 månader har jag äntligen fått tid hos sjukgymnasten. Okej, jag har kanske inte riktigt så jätteflitigt, men de gånger jag har ringt har hon inte svarat, inte så kontiskt kanske eftersom jag aldrig kommer hem tidigt. Nu ringde jag i alla fall från skolan och har fått tid den 31/3, måndagen efter jag kommit hem från USA. Jetlagad och redå, nej då, jag får aldrig jetlag. Nu ska jag banne mig få fas på det här! Jag vill verkligen bli bra!! Jag har ju hoppats på att bara smart träning och avhållsamhet från löpning skulle hjälpa, men nej, 5 månader har gått och knät är fortfarande lika risigt. Jag hade ju hoppats på Lidingö Ultran i maj, men den är ju bara att glömma. Det finns ingen som helst chans att det skulle gå, det får bli nästa år. Istället har jag längre mål. Lidingö Triathlon i augusti, då MÅSTE jag bara vara bra! Så typiskt att jag skulle bli skadad när jag var på top liksom, jag kände verkligen att allting flöt på så bra, och att jag hade chans att faktiskt bli riktigt bra. Det tror jag fortfarande, att jag kan bli riktigt bra alltså. På uthållighet, långlopp, triathlon och multisport, jag är ju envis som få. Snabbhet har jag inte, inte alls, men uthållig är jag. När jag har bestämt mig för något så genomför jag det. Så är det bara.
Jag vill SPRINGAAAAAAAAAAA!!
