Linnea Druid

När väckarklockan ringde klockan sex imorse var jag övertygad om att det var måndag och jag skulle iväg till skolan. Jag vet inte om jag blev glad eller besviken när jag uppstäckte att jag faktiskt skulle till stallet och ha stalljour. Det är ju ingenting man ser fram emot direkt. Själv var jag också, ännu en gång vet jag inte om jag tycker det är bra eller dåligt. Det är ju dubbelt så jobbigt, men jag får ju sluta tidigt då. Det tar verkligen på krafterna att vara själv. Varken mamma eller pappa kan ju göra något, så 30 hästar får jag leda fram och tillbaka till respektives hage, fodra, byta täcken, sopa och allt sånt där, och sen ska de in förstås. Och alla mina saker måste göras, mockas och allt. Nu är det i alla fall avklarat, och jag har parketat här med en full kanna kaffe.