Linnea Druid

Det här har varit en deprimerande dag. I det här inlägget tänker jag dock inte ta upp alla tråkigheter, utan bara en sak, som förtjänar ett eget inlägg. När jag cyklade till vårdcentralen träffade jag Elli påvägen, hon hade inga roliga nyheter. Elli, jag kan inte beskriva hur synd jag tycker om dig. Jag lider verkligen med dig. Jag vet precis hur det känns, det är en obeskrivlig känsla som är värre än någonting annat. Jag vet verkligen hur mycket du vill hjälpa och göra något, men ibland går inte det. Ibland är det otänkbara faktiskt det bästa. Det är svårt att se det nu, men en dag kommer du också förstå det. Det är inte lätt att förlora den som alltid funnits där, som hjälp en genom livets alla svårigheter, att förlora sin bästa vän. Tänk såhär, han har hjälp dig så himla mycket, och nu är det din tur att hjälpa honom, och att släppa taget är att hjälpa honom, även om det inte känns så. Han har betytt lika mycket för dig, som du har för honom. Jag skulle vilja säga att det onda kommer gå över och att det kommer kännas bra igen, men det kommer det inte. Det här är något som aldrig försvinner, men det blir lättare att leva med, och det är det du måste kämpa för. Det enda du kan göra är att hålla ut och låta tiden läka såren.

Jag kan inte annat än gråta, för jag vet hur svårt det är. Du vet att jag alltid finns här. Jag älskar dig <3