Linnea Druid

Vissa dagar är jobbigare än andra. Så är det, det vet vi alla. En sak jag har funderar över ett tag nu är varför jag egenligen lever. Jag vill verkligen inte att ni ska missupfatta mig nu. Jag är inte det minsta självmordsbenägen eller så. Självmord är själviskt. Samtidigt undrar jag varför jag är kvar här. Jag fick avliva min häst förra året för att hon hade såpass ont. Hon hade skador hon lidit av under en tid, utan att vi visste om det. Vi avlivade henne för att hon skulle slippa smärtan, för att hon skulle må bra. En självklar, men jobbig åtgärd som många djurägare får ta förr eller senare. Nu till min egentliga fråga. Varför avlivar man inte människor? Jag har ju också ont, precis som min häst, men jag ser inte att någon kommer med någon spruta för att släppa mig fri och lindra mina plågor. Jag är ju långt ifrån extremfallet, men låt säga att någon lider av någon obotlig sjukdom som gör att denne får plågas dag efter dag, år ut och år in. Är det rätt? Vi tar samma serario på tex en hund. Om din hund fick en kronisk sjukdom som inte får att linra. Din hund kommer vara i ständia plågor, kanske bli bättre i vissta stunder, men det kommer ändå alltid finnas en konstant smärta. Skulle du ha hjärta att låta din hund leva? Skulle du inte vilja hjälpa din vän? Förmodligen är svaret ja.

Så varför avlivar man inte männiksor? Det är min fråga.

23:23 btw! :O