Linnea Druid

Lördagsmorgonen är ett helvete. Frossa, huvudvärk ont i kroppen, illamående. Som sagt, ett helvete. Släpar mig ändå ut för att få kaffe och något i magen. Näring ska vara bra har jag hört. Näringen hjälper mig inte alls, men jag och Ebba lyckas i alla fall dra oss ut och sätta oss på spårvagnen mot Liseberg. Tiden på och efter spårvagnen är värst. Andningssvårigheter, mer illamående, ett huvud som håller på att sprängas och frossa, så mycket frossa, enda in i märgen, i hjärtat. Så kallt. Liseberg är dock väldigt mysigt. Vi åker den där sagorundan eller vad det heter, när man sitter i en liten vagn och åker förbi sagor som aksungen, peter pan, aladin mf. Där inne trivs jag bra, där är det mörkt. Vi kommer ut och så fort ljuset träffar mina ögon känns det som att få en käftsmäll och allt är tillbaka igen.

Efter Liseberg står jag inte ut längre. Jag behöver ett Apotek. Lyckad med nöd och näppe ta mig till Apoteket precis innan det stänger för att köpa ett paket Panodil Zapp. Väntar inte många sekunder inna jag tryckte i mig två tabletter och inväntar ett mirakel. Det kom inte. Åker tillbaka till vandrarhemmet och sover i 3 timmar. Jag mår lite bättre. Med betoning på lite. Nu är det dags för Kultiration, igen, en andra chans. Åker och käkade lite först. Det var ju det där med näring jag har hört så mycket om. Den här gången kommer näringen till undsättning och jag mår rätt mycket bättre, men fortfarande långt ifrån bra. Väl framme på Kulturhuset börjar det smyga sig på igen, tröttheten, frossan, huvudvärken. Vi tar lite luft och tittar på en jättefin utsikt som man såg jättelångt. En vacker utsikt piggar alltid upp och så även i detta fall. När vi går in och slår oss ned framför scenen i väntan på Kultiration är allt som bortblåst. Jag mår så himla bra!! Kanske är det Kultirations värme och kärlek som spridit sig. Jag vet inte, men otroligt lycklig är jag.

Så kommer de. Med sin otroliga glädje, känsla, värme, kärlek intsr de scenen och börjar spela sin första låt. Det är första gången de framför någonting från sin nya skiva och det är något alldeles speciellt. Marcus Berg kunde inte ha sjungit med mer känsla och bedjande röst när han skriker ut för att få sprida sitt budskap om harmoni, orättvisor, kärlek och respekt. Det syns tydligt att hela bandet har starka band mellan varandra och är väl samspelta. De gör de här för att de älskar det och för att sprida det de tror på. För att få människor att komma tillsammans, riva murar och finna sig själva.

Jag kunde stått och lyssnat på Kultirations vackra toner flöda i många många timmar, men någon gång måste det ta slut. Det var den bästa kvällen i mitt liv. Jag vet inte vad det är, men Kultiration har en förmåga att få mig att inse saker i livet jag inte skulle gjort på egen hand. De får mig att vilja bli en bättre människa. Kultiration har förändrat mig och jag älskar Kultiration.