Linnea Druid

Jag antar att ni med spänning har väntat på att få höra vad jag gjorde igår kväll. Jo förstår ni, jag och Ebba tog cyklarna och trampade hem till Lise. Chillade, snackade, lyssnade på musik och allt vad man nu brukar göra. Det blev många skratt kan jag lova. Mot natten satte vi på Bombay Dreams, första gången jag såg den. Jag gillar ju inte svenska filmer, jag vet, jag säger det hela tiden, men den här var faktiskt rätt bra. När filmen var slut föll jag direkt in i någonslags komaliknande sömn och sov enda tills min mobil ringde vid halv sju. Vi vaknade till en underbar morgon, med strålande solsken och frisk höstluft. Härligt. Vi åkte bort till Preem och köpte bananer efter att ha haft banansug hela natten. Gott var det! Så åkte vi till skolan där jag har suttit och sörplat kaffe hela dagen. Tyvärr fick jag veta en tråkig sak som har hänt. Det var ju, som sagt, tråkigt och gjorde att jag blev lite ledsen, eller i alla fall orolig. Sen efter skolan drog jag och Ebba till Gröna Arken, vilket alltid piggar upp :D Efter det blev det träning, och så blev jag deppig igen. Knät var verkligen inte bra idag. Det gick inte alls. Jag blev jätteledsen. Jag blev gladare av att sedan gå ut och gå med Unique, men direkt när jag satte mig i bilen påväg hem blev jag jättetjurig igen. Det är ju så ibland. Det var länge sedan jag var riktigt deppig, men jag är det nu. Jag är bara så sjukt trött på allt att jag inte ens orkar va arg och irriterad, jag är bara ledsen. Det har snart gått ett år sedan en av de bästa och värsta dagarna i mitt liv. Det är snart ett år sedan Lidingöloppet, snart ett år sedan jag gjorde det jag älskar älskar älskar, snart ett år sedan jag med blödande fötter, en dålig hälsena och ett ostabilt knä tvingade mig igenom 3 mil tuff terräng, snart ett år sedan jag fick en allvarlig knäskada, snart ett år sedan helvetet drog igång. Knät blir bara värre och värre. Jag har haft massor uppehåll från träningen, men det hjälper inte. Jag vill inget hällre än att det ska bli bra, men det blir det inte.

Inget skulle bli som förr.