Linnea Druid

Människor behöver hjälp. Vi behöver hjälpa varandra. Lyckan är materalistisk. Det är det enda i-landsproblem som är värt att lägga energi på att lösa. Lyckan ska vi finna inom oss. Inte ens all världens rikedom kan göra en ledsen man lycklig, som man brukar säga. Här har vi det bra, men om du ser över hela världen så kommer du upptäcka hur mycket våran materiella tillvaro påverkar andra negativt. Bieffekterna hos vårat missbruk av prylar, pengar och makt utsätts vi inte alltid själva för, utan det är andra som drabbas. De vi inte ser. De vi blundar för. Om synen på lycka skulle förändras, om alla såg lycka i kärlek, vänner, familj, erfaranheter och kunskap skulle världens förmodligen se helt annorlunda ut. Det är det materialistiska och statusjagande tänkandet som både bygger upp och förstör vårat samhälle. Vi beter oss som djur i strid när vi alla kämpar för att komma upp till toppen, och bryr oss inte vilka metoder vi måste använda för att ta oss tid, eller vilka konsekvenser det får för andra. Jag brukar vara rätt optimistisk, men nu är jag faktiskt realistisk; det är för sent. Det kommer inte gå att bryta detta mönster. Inget skulle bli som förr.