Linnea Druid

Jag trodde det var över, att tiden läkt mina sår, men nyligen har någon fått mig att uppmärksamma och gå in i mig själv på ett sätt som gjort att jag nu inser att det inte alls är över. Du var allt och sedan försvann du. En obeskrivlig tomhet som jag inte kunnat fylla, trots att jag verkligen försökt. Du har lämnat en sorg som legat där under och växt sedan du försvann. Skapat allt mer ångest, utan att jag var medveten om det. En saknad och skuldkänslor som ätit mig inifrån. Nu har det sagt stopp. Allting rivs upp igen, gamla sår blir nya.

Jag saknar dig fortfarande.