Linnea Druid

Inspirationen är totalt borta. Förut fick jag inspiration av träning, då framför allt löpning. När jag sprang kunde tankarna flöda fritt och jag kom på saker hela tiden som gjorde mig glad, pepp och inspirerad. Jag kunde skriva om vad som helst och göra det bra. Jag hade alltid något att säga, någon åsikt jag ville få fram. Jag var i fullständig harmoni med mig själv och livet. Nu har det tagit stopp. När jag inte längre kan träna hittar jag inte inspirationen någonstanns. Ni skulle bara veta hur jag har försökt! Jag har provat en hel uppsjö saker för att få inspiration, läst insändare och krönikor, hållt mig uppdaterad och informerad om nyheter, läst böcker, biografier, varit ute i naturen och filosoferat och tusen andra saker. Det går bara inte. Jag får inte fram något. Jag har saker att säga, åsikter att få fram, men det känns som att jag inte kan tänka klart på en sak utan allt är bara som en halvklar röra inne i huvudet. Det är så oerhört frustererande!

Nu går jag ut trean och mitt vuxna liv väntar runt hörnet. Jag blir ständigt pressad att tänka på min framtid. Förut tänkte jag mycket på min framtid. Jag hade allt så planerat. Jag skulle flytta till Colorado, träna och tävla triathlon. Träna för Dave Scott, det vore droöömenm. Nej, det är drömmen, eller var drömmen i alla fall. Den drömmen är nu krossad. Jag gillar inte att tänka på det där längre. Jag får bara extrem ångest, blir ledsen, arg och frustrerad. När jag insåg att denna dröm inte skulle bli verklig började jag sakta tänka om. Eftersom jag alltid haft sådan inspiration när jag tränat var jag vänligt kreativ och riktade in mig på det spåret. Det är väl där jag har fortsatt. Problemet är bara att det inte funkar längre. Jag har ju inte längre någon inspiration och min kreativitet är som bortblåst. Så här står jag nu, vilsen och förvirrad, vet knappt vem jag är längre. Vad gör jag när både min högsta dröm och min reservplan har gått i kras? Var finns insporationen?