Linnea Druid

Ännu en dag jag inte kan göra något annat än att vrida mig i plågor, då jag har så förbannat ont i knät. Vissa dagar är bättre än andra, idag är en av de, inte allt för sällan, värsta dagarna. Smärtan försvinner inte. När den väl har kommit så går den inte att bli av med, det är bara att accepptera situationen. Det är så oerhört frustrerande, jag kan inte koncentrera mig på någonting annat. Hur jag än försöker kommer tankarna alltid tillbaka på den olidliga smärtan. Det här är verkligen inte roligt. I över 1 ½ år har jag stått ut med det här, men nu är det klart mycket värre än för ett år sedan. Sedan sensommaren/hösten har det varit riktigt dåligt. Om jag inte hittar något sätt att hantera det här på snart vet jag inte vad jag gör. Jag vet inte hur länge jag kan stå ut med att ha så här ont och leva med alla dessa begränsningar. Fy helvete för det här.