Tinnerö - harmoni och inspiration
Tänkte slänga ut en liten text jag skrev när jag var i Tinnerö, inte så bra, men det var länge sedan jag la ut någon text jag skrivit.
Jag vandrar genom de djupaste skogar. Snön ligger orörd och vit, trädens grenar vaggar sakta i vinden. Fåglarna kvittrar i den övrigt så tysta naturen. Allt är lugnt och rofyllt. Mellan träd och stenar bildas tunna stigar, där djuren har gått, dit människan ännu inte hittat. Allt eftersom tiden går och mina fötter fört mig längre bort förändras min omgivning. Träden glesnar, stigarna blir bredare och går över i vägar, snön är inte längre lika tjock och vit, den stillhet jag nyss fann mig i tynar sakta bort. Snart hör jag ljuden från staden, bilar, människor. Luften känns lite mindre frisk och samhällets stress börjar nå mig. När grusvägen övergår i asfalt vänder jag mig om och tittar mot skogen jag nyss kom ifrån. Solen står lågt på himlen och lyser mellan träden med ett gyllene sken. Tunna, lätta moln i skimrande nyanser av en mjölkguldig färg breder ut sig strax ovanför trädtopparna. Kontrasterna mellan det samhälle vi lever i och de rötter vi härstammar från är nu så klara. Som svart på vitt lyser nu skillnaderna mellan vart vi är idag och vart vi en gång var. Vi stressar och sliter i den vardag vi finner oss i, i det liv vi lärt känna. I ett liv fullt av fördomar och propaganda glömmer vi bort vår bakgrund. Vi mister fotfäste och på ett moln av girighet, maktjagande och statusindelningar flyter vi allt längre upp från jorden. Ta en stund och kom ner på marken. Finn dig själv och sök en inre balans. I naturens enkelhet upptäcker du svaren på livets svåra frågor. Våga släppa dina tvivel och lita på något högre. Lev i fred och harmoni, visa respekt för jorden som gör ditt liv möjligt.
Kommentarer
Trackback