Linnea Druid

Nyårsdagen spenderades i Tinnerö. Det är alltid härligt att sitta i skogen och filisofera. Tänka på livet, naturen och allt där till. På kvällen var jag med Ebba och Carl i skogen och eldade. Kallt var det, 10 minus, men det var fint och stjärnklart.

Idag har det osckå varit jättefint väder och självklart har jag varit ute. Inte lika kul som igår dock. Jag tänkte på vad läkaren sa om att testa gränserna med mitt knä, som att jag inte redan gjort det. Jag gick upp till Vidingsjömotionscentrum, gick en halv km och började sedan springa. Jag kände hur det högg i knät redan efter 50 meter, men testa gränserna var det. Jag sprang 3km, sedan hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Eftersom jag insåg att jag skulle bli tvungen att stanna så tänkte jag ta en sista plågsam spurt. jag vet inte varför jag är så dum och envis. Spuren gick, som ni kanske ränknat ut, inte alls bra. det högg till ordentligt i mitt knä och benet orkade inte bära längre, så jag föll ihop och blev liggandes mitt på spåret. Jag fick hjälp upp av några förbipasserande och sedan fick jag halta hem. Ja, det är väl så det är. Tråkigt, men sant.