Linnea Druid

Igår var en väldigt jobbig dag. En jävla massa ångest som jag försökte träna bort, som jag alltid gjorde förr. Jag började jogga lite sakta som jag brukar göra, men det jag kände att jag verkloiegn behövde springa! Jag behövde få den där känslan av att musklerna jobbar till max, hjärnan sätter grämnserna och all ångest rinner av mig som vatten. Jag ökade alltså farten, men sprang fortfarande inte så fort som jag en gång gjorde, men tillräckligt. Det var en så otroligt underbar känsla, jag ville bara fortsätta springa för evigt. Mitt knä gjorde mer och mer ont, men jag föredrar fysisk smärta före ångest, så jag fortsatte. Efter 23 minuter skrek knät av smärta och jag var tvungen att inse min förlust och avbryta. Efter mitt misslyckade löparförsök lyfte jag lite vikter och gjorde lite sjukgymnastövningar. När jag var klar med allt på gymmet och gick ut i omklädningsrummet kom ångesten igen. Tio gånger värre än innan. det är sjukt vad mycket ångest jag har haft på senaste tiden, riktigt jobbigt. Inte vet jag varför heller.

Under dagen han det hände en hel del andra saker också, men det tänker jag inte prata om nu. Dock så kan jag säga att jag fick sjukt ont i knät efter träningen. Jag kunde knappt gå till skolan, utan fick sakta stappla fram på rakt ben.