Linnea Druid

Det var sex år sedan sist, men nu är den här igen. Febern. Jag är en person som aldrig får feber. Även om jag mår skit och känner mig jättesjuk så står alltid termometern på 37,0°. Imorse vaknade jag upp, mådde sämre än någonsin, huden jätteöm, halsen 20 gånger tjockare än vanligt, yrsel, ett helvete. Fett synd. Jag som skulle varit med Ludde idag och gjort en sak som jag har varit värsta pepp på, men det kommer tyvärr inte gå nu i mitt tillstånd. För tillfället mår jag ändå lite bättre, nu kan jag ändå sitta upp, röra mig lite, jag har till och med varit upp och gjort dunderhonung. Min mamma är och handlar blöt mat till mig, alltså soyayoghurt, proviva och liknande. En himla massa halstabletter är också på beställning. Kanske överlever dagen. Det är tråkigt att jag inte kan rida. Jag känner verkligen att jag borde det, men det är väl därför jag aldrig blir frisk, för att jag aldrig har vilat. Nu säger kroppen ifrån.

Nu ska jg försöka underhålla mig å något sätt så att jag glömmer allt onda ett tag.