Linnea Druid

Jag verkar helt plötsligt ha gått och blivit jättesjuk. Inte igen. Halsen uppsvullen, ont i kroppen, frossa, orklöshet. Det var ritkigt tufft att rida idag kan jag lova, min stackars sjuka kropp värkte enda från märgen ut i var enda muskelfiber när jag skumpade omkring på min lilla häst som inte alls tog hänsyn till mitt tillstånd utan var piggare och gladare än vanligt. Livet är hårt när man har häst. Ingen vila, ingen ro. Klarade inte av att vara kvar i skolan hela dagen utan lyckades, på värkande ben, ta mig till bussen mot Vidingsjö. Ju närmare hemma jag kommer desto sämre mår jag. Sliter upp dörren, kastar alla saker på golvet, staplar in i köket och slänger i mig värktabletter. Kastar mig på sängen, fullt påklädd i dubbla tjocktröjor, halsduk, vinterjacka, vantar och hela köret. Nu mår jag lite bättre, jag fryser i alla fall inte som jag gjorde förut. Detta kan också bero på min enorma esimåklädsel och det faktum att jag har elementet på högsta värme samdigt som jag ligger under duntäcket med en varm dator i knät. Å andra sidan så är inte jag läkare, så vad vet jag om den saken. Jag kanske håller på att bli frisk igen. Hoppas på det senare alternativet. Har inte tid att vara sjuk. Har aldeles för mycket saker att göra och ta hand om. I ärlighetens namn har jag inte den blekaste aning om hur jag ska klara av allt som står på schemat närmaste tiden, men jag får väl förlita mig på att det löser sig på ett eller annat sätt. Det brukar det göra.

Håll tummarna för att jag blir frisk nu då. Kan behöva det.