Linnea Druid

Det är klart att det ska vara underbart väder just när jag är sjuk som aldrig förr. Just my luck. För tillfället ska jag inte klaga egentligen, för nu kan jag sitta upp, jag har lyckats få i mig lite gröt och sörplat i mig lite kaffe, som till min stora besvikelse inte alls smakar gott när man är sjuk, men jag måste ju hålla koffeinabstinensen i chack. Igår efter det att jag skrivit förra inlägget fick min sjukdom en drastisk vändning och helt plötsligt blev jag jätte, jätte, jättesjuk. Jag la mig ner och hade inga krafter kvar till att göra någonting. Allt gjorde så ont och febern steg allt mer. Mamma kom hem och frågade om vi skulle åka till stallet. Jag kunde inte få fram ett ord förutom några små hjälplösa, plågsamma vokalljud, med vilka jag menade att det inte skulle finnas någon som helst chans för mig att resa mig ur sängen. Mamma förstod detta ganska snabbt och lyckades få tag på Anna och, som den ängel hon är, kunde hon förbarma sig över lilla Unique. Det har verkligen aldrig hänt förut att jag varit så sjuk att jag inte kunnat åka till stallet, men det här var ju bara katastrof. Från det att jag la mig ner i sägen vid ca 4 tiden igår eftermiddag, reste jag mig inte därifrån en enda gång förens i morse vid sju. Då var sängen fullständigt sjöblöt av svett, en massa dräggel överallt eftersom jag inte kunnat svälja, alla sängkläder var som en enda stor klump blandat med en uppsjö av tömda halstablettsförpackningar, panodil, och lösa tabletter av diverse slag.

Hoppas jag inte mår lika dåligt ikväll som jag gjorde igår, pallar verkligen inte det. Jag vill kunna åka ut till stallet idag, jag måste det, måste få hälsa lite på min häst och bli på lite bättre humör. Klockan ett ska jag vara på sjukhuset, inte för mitt sjukliga tillstånd, utan för MR. Fy helvete, det är inget som lockar, ligga där helt stilla en längre stund när jag mår såhär, inte kul. Måste göras ändå, det är inte jättelätt att få tid för sådant, så lika bra att göra det nu.