Linnea Druid

En underbar person med ett hjärta av guld finns inte längre kvar i livet. För tillfället känns alla ord för små för att beskriva vad jag vill säga. Jag har haft mycket motgångar, men med motgångar kommer lärdom. Jag har lärt mig att hantera sorg, för jag klarar inte längre av att vara ledsen och ha ont. Därför låter jag inte mig själv vara det. Gunnar var en person som gjorde mycket gott i sitt liv, mer så för andra än för sig själv. Istället för att fälla tårar för att han inte längre är med oss tänker jag på hur bra tid han hade här. Det är ju det som räknas. Födseln och döden slipper ingen undran. Så varför sörja döden när det hänt så mycket bra där emellan?