Börjar tonåren verkligen vid 17?

Jag stannade kvar i skolan till klockan TRE! Det är ju helt otroligt, fyra timmar efter jag slutat liksom. Jag tappade bort mig själv i CS-världen ett tag och sedan driftade mina ögon vidare och stannade i en bok om Flash MX, haha, ja jag är nog ganska nördig. Läste ut hela boken till och med och jag använder mig inte ens utav Flash, men jag kanske ska börja nu då, när jag ändå kan en hel del menar jag.

Ridningen gick bättre än förväntat idag. Fick flera positiva kommentarer, det tackar jag för :) Jag blir alltid på så bra humör när någon kommenterar min ridning. Idag SKA jag gå och lägga mig tidigt. Sådär säger jag hela tiden, men nu måste jag verkligen! Jag börjar halv nio imorgon, vilket jag inte gjort sedan innan sommarlovet. Jag förstår inte vad som har hänt med mig. Förut var jag alltid jättetrött på kvällen och jättepigg på mogonen. Jag somnade halv åtta - åtta och vaknade fem - sex. Nu lyckas jag inte gå och lägga mig innan tolv och får kämpa för att gå upp när väckarklockan ringer klockan sju. Vad kan ha orsakat den här helomvändningen? Har jag kommit in sent i tonåren kanske?

Här är en till "novemberljusbild"
128810-452

CS utan kaffe

Idag jag har haft en lektion, fysik, 10-11. Såklart har jag varit kvar i skolan och nördat CS. jag måste erkänna att jag tycler det är ganska kul. Skönt att man kan åka till skolan ocg bara softa liksom. Mamma kan ändå itne hämta mig förens ganska sent från stallet idag, så det var ingen mening med att åka ut tidigare. Kaffedrickandet har hållts till ett minimum idag. Tre koppar har jag lyckats hålla mig till. Starkt!

Novemberljus
128810-450


Kaffe

Nu är det på tiden att jag drar ned på kaffet. Jag har försökt sluta en gång, haha, det gick verkligen inte bra. Nej, sluta tänker jag inte göra! Kaffe är helt enkelt för gott! En minskning ska det i alla fall bli, för på senaste tiden har jag faktiskt ökat betydligt på kaffet. Från första början, när jag började dricka kaffe, drack jag ungefär en mindre kopp varje morgon, sådär en 2-2,5 dl. Sedan ökade det och det blev knappt 5 dl. Det fortsatte att öka och det blev en lång period med 0,6 l varje morgon. Det tog inte stopp där, kaffesörplandet fortsatte i skolan och nu är jag uppe på omkring 1-1,5 liter kaffe om dagen! Jag förstår ju själv att det är på tok för mycket. För som Figge sa, så kommer ju oron lättare av kaffet. Så är det, så nu ska det inte vara några karaffer jag häller i mig längre. Jag tänkte att jag ska sluta dricka kaffe direkt på mogonen, på skoldagar i alla fall, så kan jag dricka i skolan istället. Att dricka kaffe hemma tar bara jättemycket extra tid.


älskade kaffe, vi kommer nog inte se lika mycket av varandra hädanefter.

image458

Jag behöver lite motivation

Jag borde verkligen ta tag i allt skolarbete nu. Jag är i alla fall riktigt glad att jag skrev klart engelskan, trots att jag började kvart över elva och inte blev klar förens kvart i ett. Tyvärr har jag ju en del annat som jag skjutit upp också, men snart kanske man skulle ta tag i det också..

128810-447

Jobbig dag

Den här dagen, säger jag bara. En riktig jäkla panikattack flög på mig mot slutet av dagen. Den började på PedLed och sen gick det bara utför, jag började hyperventilera, gråta och sånt där vanligt. Yrlsen, illamåendet och det magonda slog till och allt var bara extremt jobbigt. Såklart kunde jag ju inte göra så mycket, utan fick bara försöka hantera situationen så gott jag kunde. När jag kom ut till stallet hade fler hästar blivit sjuka och paniken spred sig bland alla. Stallet är nu stängt. Ingen ut, ingen in. Inte för att det gör mig så mycket eftersom jag aldrig åker iväg med Unique, men jag tycker synd om alla som gör det, speciellt de som skulle på uttagning i helgen. Jag kunde ju inte rida heller, eftersom min panikattack verkligen hade tagit på mina krafter, jag kände mig alldeles slutkörd. När jag kom hem, och äntligen hade lyckats lugna ner mig, ringde det snart från stallet. "Unique verkar ha fått kolik", sa de, och så bar det av till stallet igen. Hon verkade pigg och glad, men hon hade vänt upp och ner på hela boxen och rullat sig. Det verkar inte vara så akut i alla fall, det var ju tur!


Soft as usual

Idag är den där dagen, halv fyra dagen. Det har faktiskt inte varit så jobbigt som jag hade trott. Det kan ju bero på att jag har hällt i mig kaffe också och känner mig nu riktigt kaffehög. Började med engelska, där vi spelade spel. Lunch vid 11 och sedan började Medieproduktionen 13.15. vi startar kursen med att titta på film, soft. Nu är det rast, och egentligen ska filmen fortsätta, men jag har ju det där tråkiga PedLed. Det är så himla tråkigt och så känns det så onödigt eftersom jag egentligen inte behöver läsa det längre, men jag vill inte heller hoppa av eftersom jag redan har gått en halv termin. Jag vet inte vad jag ska göra. Medieproduktionen är ju mycket roligare i alla fall. jag läser ju tydligen 100p för mycket också, så mycklet krångel.

Här är en till bild av novemberljusen som blev gårdagens motiv.

128810-454

Guilty Pleasures

Nu,såhär vid kvar över elva, börjar jag skriva min bokanalys till engelskaboken som ska vara klar imorgon. Helst skulle den ju varit inne i fredags, men det är klart att man aldrig ska vara i tid. Det går ju inte. Det krånglar ju till det lite att jag inte har läst boken, men det ska nog gå bra, jag menar när läser man egentligen en bok man får i skolan? Det svåra är att jag inte kan komma på något budskap med boken, vad kan man hitta på? Det måste ju verka trovärdigt. Jag kanske kan chansa på något som typ alla böcker på ett eller annat sätt handlar om, typ "att finna sig själv, övervinna sina rädslor eller något.

Det blev foto

Efter en stunds funderande, bestämde jag mig för att det fick bli foto. Så jag gav mig ut med kameran och stativet, i skymningen som snart övergick i komplett mörker. Det var egentligen bra, eftersom det var novemberljusen som blev kvällens motiv. Jag kom inte till alla ställen jag hade velat eftersom att kamerabatteriet började ta slut och jag blev jättekisnödig, vilket kanske inte var så konstigt då jag plåtade vid vattnet hela tiden. Jag lyckades få några schysta bilder i alla fall. Här har ni en, fler kommer nog senare.

image446

P.S Jag märkte nu hur äckligt fult det blev med den här lila bilden på min röda bakgrund "/ men det är inget att göra åt. Bilden blev förvånandsvärt dålig i såhär litet format också, skitsamma.

Jag har visst en smilgrop?

Jag försökte få mamma att ta lite snygga bilder på mig och Unique idag. Tyvärr var det ett ganska misslyckat försök eftersom mamma förmodligen är sämst i världen på att ta kort. Jag gjorde mitt bästa för att förklara hur hon skulle ställa in ISO, bländaren och slutartiden, men jag insåg snart att det var ganska hopplöst. Inte ens zooma lyckades hon med, istället skruvade hon på fokuset och sa att det bara blev suddigt, haha. Nästan gång blir det nog pappa som får följa med.

Nu har jag jättemycket beslutsångest över vad jag ska göra med resten av dagen. Det jag borde göra är ju allt skolarbete, som jag såklart har skjutit upp till helgen. Engelskan måste bli klar, biologin och förra biologiuppsatsen som jag inte är klart med och matten, inget låter speciellt lockande. Annars tänkte jag ge mig ut att fota, eftersom det är så fint väder och solen börjar snart gå ner, rullskidor är också ett allternativ, för, som jag nyss sa, är det så fint väder. Eller så ska jag ner till gymmet, jag hade ju tänkt att gymma idag, och, på riktigt, köra styrka. Nu sitter jag då här och försöker bestämma mig, medan jag sörplar dagens femte kopp kaffe.

PS. Idag har jag upptäckt att jag har en smilgrop! Haha, kanske lite sent att upptäcka det nu, eftersom jag, enligt mamma, har haft det hela mitt liv, men jag har aldrig sett det förut. Det var först idag när jag tittade på mammas bilder som jag såg det, den är väldigt liten, så det kanske är därför.. Trevligt, alltid lär man sig något nytt om sig själv.

image445

Skriva arbeten när solen skiner

Morgonen har jag ägnat åt projektarbete. Det går verkligen så segt, alltså det tar jättelång tid att hitta bra fakta och skriva ihop. På 1 ½ timma har jag skrivit en halv A4. Det känns ju lite jobbigt måste jag säga. Jag kommer aldrig bli klar "/ men nu ska jag inte vara pessimistisk, allt brukar ju ordna sig tillslut.

Idag är det för en gångs skull bra väder, jag som hade tänkt att ha "skriva-klart-allt-jag-ligger-efter-i-dag", det kanske inte blir så. Ska bege mig till stallet snart, det kanske blir en promenad för att försöka få lite bättre bilder än förra gången.

image444

Premiärköpet

Nu tänkte jag presentera mitt allra första köp från Gina Tricot. Det kanske verkar konstigt att jag inte har handlat där en enda gång, trots att det har funnits här i Linköping i många år. Det blev väl ingen "jätte-premiär-pryl" direkt, men här är det i alla fall.

image442

CSI, beroende?

Idag blev en mycket bättre dag. Jag har skrivit brev till mig själv, haha, det verkar ju jättekonstigt, men det fungerar faktiskt ganska bra. Det är lugnande på något sätt och man får ut alla röriga paniktankar på papper. Positivt ska det också vara förstås, det måste börja och sluta med "det ordnar sig" eller liknade. Gud, så konsitigt det kändes att berätta om det, det är inte så psyk som det låter, det är bra!

Monica ringde förut. Alltså, det finns verkligen ingen som bryr sig så mycket som hon gör, eller jo, Kristin, Terese och Fam också, men de är ju liksom ett litet paket å något sätt. De stäler verkligen upp och försöker göra allt för att det ska bli bra för mig. När någonting händer är de minst lika oroade som jag. Efter Kristin hade varit hos mig igår, ringde hon direkt till Monica och berättade allt och sa att hon var så orolig (verkligen hönsmamma, men det är ju bara för att hon bryr sig), Monica ringde Terese och Fam och så har alla pratat och uttryckt sina åsikter, haha, de är ju lite roliga. Så ringde Monica och framförde allt de sagt och så passade vi på att snacka lite skit (eller vi sa dumma saker lite inlindat sådär så att vi inte sa allt för taskiga saker, men vi förstod precis vad den andra tyckte) om Camilla. Det är nästan som att jag får lugna dem ibland, haha, det är ju faktiskt inte jag som är vuxen, och det är ju jag som ska vara mest orolig! Det är jag ju i och för sig också, men ja. Det här blev ju lite rörigt alltihopa märkte jag, men jag ville bara berätta hur bra de är och hur mycket de betyder för mig. Utan dem skulle jag aldrig klara min panik och min såkallade "hästkarriär" som alltid går åt helvete.

Nu ska jag avluta kvällen med en stor kopp te och gamla inspelade avsnitt av CSI. Det kallas relaxing.
image439

Life goes on

Igår var en dålig dag. Panikångest och skit. Det är så himla jobbigt, jag vet liksom inte vad jag ska göra när det blir sådär. Nu har jag ju inte varit såhär på jättelänge, så jag har ju haft tur, men jag trodde inte det skulle komma tillbaka såhär lätt. Bara för att jag blir lite orolig och stänger allt inne, behöver jag väl inte få panikångest?! Jag vill bara stanna hemma, lägga mig under täcket och inte komma upp förens allt är bra! Men jag vet ju att jag inte kan göra så, det är ju redan beprövat, hela ettan, det blev ju bara värre, så det är bara att hålla ut och sluta hyperventilera.

Julia, tack för att du finns<3 Det finns ingen bättre än du!

Kaffe pumpar i blodet

Idag har varit en trött dag. Det känns som att jag fortfarande ligger och sover, går i sömnen på något sätt. Jag har hällt i mig kaffe, sådär en drygt 1 ½ liter. Koffeinet har gjort mig speedad och kaffe hög, skakig och nervig, men tröttheten sitter fortfarande kvar i huvudet. Två timmar psykologi, det enda jag har gjort idag. Inte så kul, men helt okej. Fördrev tiden med lite CS, men alla spelade Poolday, världens tråkigaste bana, så jag sa la av och nu sitter jag här och tråkar. Tänkte kanske ta en sväng förbi Hemköp innan jag ska med bussen, tänkte fira min "kanske-inte-sojaintollerans" med en sojayoghurt!

image408

Vad är det för fel på honom?

Då var läkarbesöket avklarat. Alltså, jag är verkligen arg på honom! jag fick anstränga mig för att inte skrika på honom. Här kommer en del av konversationen.

Jag kommer in på rummet och läkaren ler stort
Läkaren: Ja..?
Jag: Ja, jag har fått jättemycket utslag på senaste tiden, det kliar också till och från.
Läkaren: Det var väl mer dina föräldrar som var oroliga för att du har blivit vegan.
Det här var för mig en nyhet.
Jag: Ehh, jaha..?
Läkaren: Hur länge hade du tänkt att vara det då?
Jag: Ehh, det är ju inte direkt så att jag har tänkt "Nu känner jag för att ha de här åsikterna, så jag kan väl vara vegan från 1 november till 23 juni"!!
Läkaren: Okej. Vad är det du inte äter då?
Jag: Mjölkprodukter, ägg, kött, fisk och så..
Läkaren: Okej. Blir det konflikter hemma då?
Jag: Nej, inte direkt..
Han ler ännu mer
Läkaren: Men indirekt?!
Jag: Kanske?
Läkaren: Vad säger dina föräldrar då?
Jag: De säger väl inte så mycket.
Läkaren: ja, vad kan de säga.. "Dumma ungdom?!"
Jag blev chockad och hans attityd och frågor irriterade mig
Jag: Va!!?
Jag: Alltså, det här är ju mina åsikter! De kan ju inte bestämma om jag skla vara vegan eller inte, det är ju mitt beslut.
Läkaren: Ja, de kan väl itne säga så mycket. "Dumma ungdom" ungefär.
Läkaren: ja, när man äter jätteensidigt så kan ju sådana här problem uppstå.
Jag blir förvånad över att han inte frågar vad jag egentligen äter
Jag: Jaha...
Läkaren: Du får gå till sjukhuset och ta lite blodprover. Vad gör du om det är så att du har någon brist då?
Jag: Ja, då får jag väl se till att få i mig det?

Alltså, jag blir bara så himla irriterad! För det första kollade han knappt på utslagen, bara sneglade lite. han ställde ju inte heller speciellt vettiga frågor, liksom vad har mina föräldrars åsikter att göra med mina utslag? han är ju läkare och det är meningen att han ska hjälpa mig bli bra på mina vilkor, inte säga åt mig att jag är dum som är vegan. Herregud, skulle han säga till en muslim typ "Ja, det är nog bäst att du byter religion, för det här är ju bara konstigt" Jag är så trött på att alla är så negativt inställda och ser ner på mig för att jag är vegan. Kan inte alla bara acceptera att jag vill vara det. Det är ju inte som att jag går och propagerar mina åsikter och är djurrättsaktivist eller något. Jag bryr mig ju inte om att andra äter kött. Det är helt okej för mig. Varför måste då alla andra ha åsikter om min kost?


Läkaren

Ja, då bär det strax av till läkaren. Så nu sitter jag här med så gott som inga förhoppningar och sörplar kaffe. Jag är ungefär 90 % säker på att han inte vet vad det är och skickar vidare mig till en annan läkare, men vad vet jag. Jag hoppas att han hittar något så jag kan göra något åt det, jag kliar sönder mig snart!! Wish me luck..

Idag kommer Kristin förresten, är jag inte duktig som ringde henne?! Uffe har jag coskå ringt och han var där igår. moica ringde jag också igår. Jag betar verkligen av listan nu. Men jag har ju en del kvar..

Remembering

Nu har jag suttit i över två och en halv timma och tittat på gamla bilder. Det är ju ganska roligt ibland, att tänka tillbaka. Jag är verkligen i en "sakna-Miami period" just nu. Håll i er nu för här kommer bilder som inte visas speciellt ofta. Ursäkta den sämsta bildkvalitén, det här var ju trots allt x antal år sedan..
image419
Seriöst, checka negerbenen! Tänk att se ut sådär igen, varje dag, 365 dagar om året!
image422
Stormen närmar sig.
image421
Jag och Alicia på graduation.
image420
image423














Det fick bli lite miniatyrbilder också, det blev ju så många, klicka för att se större ;)

Top 7 2007

Här kommer 2007's 7 favoriter!
image417


1. Kaffe! Såklart! Det är ju en nödvändighet, det går inte att leva utan och det är ju så gott. En given första plats!
2. MIna pyjamasbyxor. Jag går i dem hela tiden, bara för att de är skönast! :D
3. Ett halsband som jag fått av min faster, köpt på en art exhibition, love it!
4. En ögonskugga som är absoluta favoriten, make up store, såklart ;)
5. Nagellack, bara för att jag älskar färgen!
6. Nagellack, för att det är så himla lätt att måla på.
7. Armband av typ ben (?) från Paris.

Ni som känner mig har säkert sätt de flesta, om inte alla dessa saker. Jag använder dem typ alltid, för de är ju som sagt top 7 2007.

Miami for eternity

I all min förvirring så har jag ju totalt glömt bort att berätta en rolig nyhet. Årets resa till Miami är bokad! Det var alldeles för länge sedan jag var där. Jag tycker ju om alla delar av USA, såklart, men Miami är ju absolut topnotch. Det är ju liksom inte jämförbart. Det är helt enkelt det bästa stället på jorden. det ska bli riktigt kul i alla fall. Sist jag var där hade det förändrats en hel del, så jag antar att det är jätteannorlunda nu. Förut var det ganska mycket "skog", eller träsk kanske man ska säga, runt omkring Doral, men nu har de börjat bygga riktigt mycket där också, så nu är det hus, hus, hus. Jag ska försöka träffa gamla kompisar och så också, jag ser verkligen fram emot det!


I'm coming back home! :)
image416

Självporträtt

Så här känner jag mig idag. Drog mig upp ur sängen lite väl sent och så förbättrar jag min mellantid ännu mer genom att sitta här och rita fula bilder i Illustrator. Jag tycker den här bilden blev ganska lik hur jag ser ut just nu. Kaotisk, trött, blek och halvklar. Häll i mig lite mer kaffe, tack.

image415

Tidigare inlägg Nyare inlägg