Linnea Druid

Då har jag stått på skidorna för första gången på säsongen. Det var ju inte så mycket snö som jag hade hoppats på, men det fick gå i alla fall, trots att jag bitvis åkte på asfalt. Det var allt ganska många som var ute och åkte, trots att förhållandena inte var så bra. Med några plusgrader i luften blev snön blöt och trög, perfekt för snöbollskrig, men kanske inte för längdskidor.

På min lista har jag inte kommit långt, längdskidor åkte jag ju, så det var ju ett kryss och ridit har jag gjort, kryss nummer två. Jag har läst 30 sidor i engelskaboken, men det är ju ändå typ hälften av boken kvar, så jag kan ju inte direkt säga att jag har läst ut den. Det var ju ganska mycket kvar på listan.. plus att jag kom på att jag måste ringa Leif Segorp också. Ja, men det är väl bara att ge sig på listan imorgon igen. Jag ska i alla fall ringa Uffe imorgon bitti, så resten av listan kanske bara rullar på, vem vet.

Jag får så jävla mycket damp!! Såklart gick det ju inte att ladda ner Illustrator igen eftersom min dator är cp och tror att den håller på att installera något annat, trots att den inte gör det. Det går inte heller att göra systemåterställning eftersom det är såpass många systemfiler som har försvunnit så att de filer som gör återställningen också är borta. Om jag formaterar om datorn kommer jag förlora Photoshop och InDesign och det kommer inte gå att installera igen, bara äldre versioner, och det vill jag ju inte ha. Detta problemet stötte jag såklart på när jag fick formatera om daton sist. Jag förstår inte varför jag ska ha så mycket data problem, det verkar inte som att någon annan har det! På 4 år har jag haft 5 datorer! Det är ju inte så att jag köper skitdatorer, utan det har varit bra datorer ändå, jag blir bara så jävla förbannad! ÅHHH!!! Nu har jag ju fått en jättekul lösning. Jag får ha min förra bärbara dator, med min vanliga skärm inkopplad, eftersom skärmen på den bärbara gick sönder. Så tänkte jag att jag skulle installera Creative Suite paketet här istället. Då fungerar ju såklart inte det eftersom att internet tydligen är uppe, men det är det inte. Jag har till och med dragit ur natsladden, men nej då, det står fortfarande att Internet Explorer är uppe. JAG DÖR!

Som jag tidigare nämns så härjar det virus på min dator. Trojanska hästar och maskar och allt trist man kan tänka sig. Dessa hade ju för ett tag sedan gett sig på min mapp med favoritbilder, som jag fortfarande sörjer. Nu har det där jäkla monstret varit på Illustrator också, när jag skulle klicka fram det idag så var det bara borta! ÅH NEJ! Inte går det att ladda hem igen heller, för då står det bara att jag redan har en adobe installation igång, vilket jag faktiskt inte har! Hur ska jag klara mig nu då? Vad ska jag göra när jag inte längre kan sitta och gömma mig bakom fantasilösa bilder och meningslösa illustrationer? Hjälp! Det här känns ju helt fel.

Snön har i alla fall fortsatt yra hela dagen idag. Tyvärr hamnar inte så mycket snö på backan, utan det är mest som en enda stor snövirvel i luften istället. Hoppas det lugnar ner sig lite och packar ihop sig lite över gräset, för då ska jag och Lise ha snowracertävlig! Jag är så jäkla grym på snowracer ;) haha

Hela lovet har jag skjutit på det där hima projektarbetet. Egentligen så tycker jag ju att det är ganska kul, men det är just det att jag måste göra det, osm får det att bli så himla jobbigt och ångestfyllt. Som jag tidigare nämt så har jag och Vickan bestämt att vi skulle vara klara med våra delar på lovet så vi kunde skriva ihop allt. För er som undrar så är det en bok vi ska skriva, en bok om hästavel. Anyway, jag har såklart inte kommit någonstanns och inte förens nu inset hur himla mycket det faktiskt är att skriva! Igårkväll bestämde jag mig för att jag var tvungen att ta tag i det här och sa till mig själv "Linnea, nu får du faktiskt ta dig i kragen och börja göra något åt det här!" Till min stora förvåning så har jag gjort det också! Imorse vid nio, efter att ha ätit frukost och laddat upp ordentligt med kaffe, satte jag mig här vid datorn, klickade upp word och började skriva. Jag bestämde mig för att skriva i två timmar, det gjorde jag också, två timmar och fem minuter till och med. Jag har förvisso bara skrivit drygt 2 A4 sidor, men det tycker jag var bra jobbat. Det tar ju tid att rensa fakta, försöka förstå sig på konstiga siffor och begrepp och förenkla det hela. Inte en enda gång har jag dragits till att göra något annat. Helt koncentrerad har jag suttit och bläddrat bland mina papper och knappat på tanjentbordet.

Nu skulle jag gärna belöna mig med en skidtur, men mina drömmar gick i kras när jag tittade ut genom fönstret och såg grästuvorna sticka upp från det tunna snötäcket och i vinden yrde den lilla snö som var kvar åt alla håll. Jag får väl helt enkelt göra något annat. jag känner att Illustrator ropar..

Idag ställde jag upp som fotograf när Elli och Amanda skulle hoppa. Tyvärr måste jag erkänna att jag är mycket dålig på sportfoton. Det är inte alls min nisch. Jag gillar mer stativbilder och långa slutartider. Jag vill kunna tänka och komponera ett foto, inte bara klicka.

Både idag och igår har det snöat som tusan. Det slutar aldrig. Jag som inte trodde det skulle komma någon snö i år. Snart kanske det till och med går att ta sig ut på längdskidorna :D

Då sitter jag här och tvingar i mig havreyoghurt. Jag skulle egentligen inte vilja kalla det yoghurt, det är mer som någon slags tjock krämliknande massa. Det smakar som tur är inte riktigt lika äckligt som det ser ut, men det är ju inte sojayoghurt direkt. Lite kikärtor har jag också lyckts få i mig, direkt från burken till och med. Jag varken orkar göra eller vill ha lagad mat. Det är verkligen riktigt jobbigt att vara sojaallergiker samtidigt som man är vegan. Så är du sojaallergiker rekommenderar jag verkligen inte att bli vegan. För mig var det ju tvärt om, så det kan ju inte jag hjälpa. Det jobbigaste är att jag måste äta så himla mycket! Jag måste liksom äta även om jag inte är hungrig bara för att jag ska lyckas få i mig lite protein. Ganska enformigt är det också, mycket kikärtor och kidneybönor. Linser också förstås, men det glömmer jag alltid att blötlägga.

Idag har jag besökt Ikea med Maria. Där fick man som vanligt mycket inspiration och vill bara hem och göra om så mycket som möjligt. Det kan man såklart inte göra. Jag hittade i alla fall en schyst taklampa som jag nog ska ha. Sen testade vi ju lite sängar också, men det kanske är lite för mycket att hoppas på, det är ju inga reapriser precis.

14 långa timmar sov jag idag. Det behövde jag nog också, jag var helt död igårkväll! När jag äntligen kravlat mig ur sängen och satt upp håret i en knut, för att dölja den förskräckliga morgonfrillan, bar det av till stallet. Tömkörning blev det, och hon var så duktig! Hon gick i riktigt bra form idag och man kan absolut inte tro att det är tredje gången i hela sitt liv som hon tömkörs. Jag var så stolt över henne! :D Tyvärr så blir det ju mest volter i traven och galoppen eftersom mitt knä inte klarar av att springa efter, det är ju tråkigt, men det är inget jag kan göra åt.

NU ska jag snart iväg till Ikea med Maria. Det var ett tag sedan jag var där, och det är ju hederligast, så det ska bli kul. Hoppas jag hittar några gardiner också, mina är så otroligt fula, det ser ut som att en barn har varit framme och tryckt på måfå med fula stämplar.

Den här dagen har jag gjort absolut ingenting! Bakfyllan brukar släppa nu, men fy så jobbigt det har varit idag. Huvudet har kännts som en stor betongklump. När jag cyklade bort till Amanda för att hämta mina saker från igår så orkade jag inte ens byta om, så jag åkte iväg i pyjamas, jättesnyggt. Å andra sidan så går jag så mycket i mina pyjamasbyxor, så de känns knappt som pyjamas längre. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, för fy så trött jag är! Inte får jag sova ut imorgon heller, nej, jag måste upp och iväg till stallet för att tömköra. Så är det att ha häst, man får slita och ta i hela tiden.

Årssammanfattningen avbröts lite där mot slutet och blev ganska kass och inte som jag hade tänkt mig. Det var så att jag helt plötsligt fick lite bråttom, tidsoptimist som jag är. Nyårsfirandet blev verkligen inte som planerat! Det började lite stressat, lite tidsbrist o.s.v, jag glömde ta med mig mitt nagellack till Amanda (och det är ju en så viktig detalj) så det fick bli halvt röda naglar och fingrar då jag haftigt tog bort det röda nagellacket och inte hade något att dölja det med. Julia, Amanda och jag tog bussen ner till stan och gick till Danne, Elli var hemma och åt och skulle komma lite senare. När vinet började verka redan efter ett par klunkar insåg jag att jag inte ätiit något på hela dagen, det var ju bra, speciellt eftersom jag är så lättpåverkad också. Ganska snart började Amanda må dåligt och sa att hon höll på att svimma. Hon fick gå och lägga sig och så försökte vi få i henne lite socker. Tyvärr var jag lite för full för att full inse allvaret i situationen, men som tur var kom Elli då och tog hand om Amanda, så de gick hem från stan! Så var det ju inte meningen att det skulle bli. I stundens hetta, och med ganska mycket alkohol i kroppen, så lyckades jag prata lite med Elli, så jag tror allt var okej, om jag minns rätt?
    Jag vet inte riktigt vad vi gjorde hos Danne egentligen, men tiden rann iväg och kul hade vi det. Förutom när Simon spydde i mina skor, det var inte så roligt. Omkring tolvtiden gick vi ut till borggårn en kort stund, vilket jag inte kommer ihåg så mycket ifrån. Jag kommer ihåg att det var kallt dock!! Riktigt kallt! Julia träffade några från Lambohov som hon åkte hem med, eller jag tror det var så. Jag är inte säker, men jag vet i alla fall att hon inte skulle sova hos mig. Taxi är ju inte lätt fixat på nyår och bussarna slutade gå, så jag sov hos Danne, som höll mig vaken enda till 6, då han var tvungen att prata om precis allt och ingenting i flera timmar. Det var ju jättekul.
    Jag lyckades, med sprängande huvudvärk och starkt illamående ta mig hem med bussen vid elva tiden. I ett försök att lindra baksmällan har jag tagit panodil och sköljt ner det med kopiösa mängder kaffe. Jag tror det har fungerat lite, eller så är det bara inbillning, placeboeffekt, whatever, det känns lite bättre i alla fall.

Alla som hoppas in i min blogg, eller mitt liv, lite sent, häng med nu, för nu kommer en kort version av min årssamanfattning 2007.

Året började med dunder och brak, nyårsfest, såklart. Förfesten var trevlig och humöret var på topp. Därefter blev det inget vidare. Dyra pengar för att pka rund stan och leta efter en fest som vi aldrig kom fram till, gick in på fel fest och hamnade bland massa hårdrockare. Ja, kvällen slutade inte som den började. Sedan var det ju det där med nyårslöften. Det är klart jag hade klurat ut några. Jag lovade nämligen, och jag citerar, "Jag måste bli mer seriös!!" Men det menade jag att jag skulle ta tag i mitt liv, ta saker på mer allvar, inte skämta bort allt, ta mig ur skolkträsket och ta tag i skolan. Som alla andra, som desperat försöker hålla nyårslöftena, gick det inget vidare. Om jag ska vara ärlig blev det faktiskt värre än innan, i alla fall när det gäller skolan. Jag var borta mer och mer och gjorde mindre och mindre.
    Den 26 Januari var en hemsk dag. Elli hamnade på sjukhus och allt blev så overkligt. Jag slets bort från verkligheten och tappade totalt greppet. Det tog ett bra tag att komma tillbaka på fötterna igen, innan allt var som vanligt.
    Parallelt med allt annat så gick det allt sämre med Corona. Små problem hit och dit. Ibland trode jag det var ett ben, ibland munnen, ibland ryggen. Jag kunde inte riktigt komma på vad det var. Mot vårkanten kom equiterapeuten och sa att hon tyckte jag skulle ta henne till veterinären i Sigtuna. Vi bokade tid, men fick inte plats förens den 30:e juli.
    I början av sommaren bar det av till Paris. Varför det blev Paris och inte USA försår jafg fortfarande inte. Alla i min familj tycks inte gilla USA lika mycket som jag gör. Paris var i alla fall trevligt, som vanligt. Härliga joggingturer på tidiga mornar kring Eiffeltornet. Härligt!
    Sen var det dags för veterinären. Fam, equiterapeuten, snäll som hon är, följde med oss! Där gjorde vi lite vanliga böjprov o.s.v innan vi röntgade. När röntgen bilderna var klara, och jag hade väntat den eviga långa väntan på 30 minuter, tog veterinären in oss i ett rum och sa som det var. Jag kommer fortfarande ihåg exakt allt hon sa och precis hur jag reagerade. Det var inte förens på sista bilden jag förstod vad som skulle hända. Hon visade nackan jag sa "Här är en fraktur på senan i nacken, så fort hon drar upp huvudet får hon unt i ryggen p.g.a kotorna, och när hon sänker huvudet sträcks nacksenan ut så det gör jätteont. Hon har ont hela tiden och hon kan inte komma undan det. Det här är en gamal skada och hon har gått och lidit allt för länge" jag förstår redan då vad hon tänker säga, och hon säger det på sin bredaste finlandssvenska "Det är dags att släppa iväg henne till himlen nu, så får hon galoppera där istället". Då kom tårarna, och min värld rasade. Allt föll samman och mitt hjärta krossades i tusen bitar. Det var en obeskrivlig smärta jag kände. Alla ljud stängdes av, det enda jag hörde var de där orden och jag hörde min puls, sådär som de gör på tv. De kommande dagarna gjorde jag inget annat än att ligga på mitt rum ihopkurad och bara grät, jag hade inte kraft att ta mig ur sängen. Tårarna ville inte sluta rinna. Efter ett par dagars gråtande tog jag mig i kragen och gav mig ut i världen. Jag låtsades helt enkelt som att ingneting hade hänt. När någon frågade mig om det så stängde jag av mina känslor, pratade från hjärnan och inte från hjärtat. Jag pratade om henne utana tt tänka på henne. Det här sättet att sörja visade sig inte vara ett bra sätt, så det höll i sig mycket längre än om jag hade släppt ut allt från början. Sorjen har såklart fortfarande inte gått över, jag har ju trotts allt förlorat mitt livslåga och min bästa vän, men det är lättare att hantera nu.
    I augusti var Midnattsloppet. Jag hade inte tränat speciellt mycket eftersom jag hade varit så nere och inte haft kraft till något de senaste veckrona. Det gick hyfsat ändå, det var riktigt kul! Jag kom i en mycket för dålig startgrupp, så jag hamnade i helt fel takt och det var svårt att springa om. Detta resulterade in en tid på 57 minuter (!!) när jag annars springer på ca 43-49. Jag är nöjd i alla fall.
    Löpningen fortsatte med sikte på Lidingöloppet. Hälsenan hade krånglat och ville inte ge sig. Jag gjorde specialsulor och började springa i dem samma vecka som lidingöloppet. Inte smart. De passade inte och jag beslöt mig för att inte ta dem på tävlingen. Smart som jag är fick jag med mig fel sulor i alla fall och fick världens blåsor sprang jättekonstigt och fick ont i hela kroppen. Kom imål på 3:22 vilket är helt okej då jag hade jävligt ont! Såklart fick jag knäskada också, som fortfarande inte är bra. Trist.
    Unique kom på höstlovet och det går bara bra. Hon passar mig bra, men inte lika bra som Corona.
    Skolan har fått nya tag den här terminen och jag har förändrats radikalt! Jag har gått var enda dag utom en!
    Det här var alltså mitt kassa år. Hoppas nästa blir bättre.

Imorgon är det nyårsafton, och dagen börjar tidigt. Efter att ha kommit helt ur mina vanliga banor, här på lovet, och gått upp omkring 8-10 så kommer det förmodligen bli riktigt segt att dra sig ur sängen vid fem imorgonbitti. Ja, precis, fem! Jag ska nämligen ha stallet på morgonen och måste hinna med att tömköra innan det. Riktigt jobbigt, men vad gör man inte för lilla Unique. Det blev ingen tömkörning idag för det var bokat dressyrträning i ridhuset. Så då får det helt enkelt bli imorgon istället. Jag måste ner till stan en sväng också, därför kan jag inte tömköra efteråt. Det lär ju bli en seg dag/kväll/natt i alla fall. Med lite alkohol i kroppenm, ett par timmars sömnbrist och mycket slit i stallet, så kommer jag förmodligen vara jättetrött. Jag hoppas det blir riktigt drag så jag vaknar till lite.

Isak blev dagens modell

Igår börjad jag mitt nya liv helt utan soja. Jag hoppas verkligen att det hjälper, för det kliar så himla mycket! Shit alltså, jag blir galen. Det är ju inte speciellt snyggt heller, nu till nyår och allt, kliande, stora ekem som inte går att låta bli. Jag blir galen, bränner gör det också. Jag har aldrg varit med om något liknande. Jag hoppas att det är sojan, för jag orkar inte hålla på att testa olika saker att ta bort. För säkerhets skull ska jag försöka ta bort konserveringsmedel också. Så nu blir det blötläggning av så gott som all mat jag äter. Inga snabba bönor längre.

Här kommer en bild på mina fina nya kuddar och mitt överkast. Jag älskar verkligen kuddarna, de är till och med finare i verkligheten ;) Ljusen är förresten också nya :) Jag hoppas ni lägger märke till mina fina tavlor också. De kommer alltid hänga med. Köpte dem för mina egna pengar när jag bodde i USA och vi firade jul i Key West. Dyra var de också, med det var det värt!

Det blev en sen start på dagen idag. Jag vaknade, hör och häpna, kvart över tio! Jag trodde inte det var sannt först, men så illa var det. Så länge har jag inte sovit på säkert över fyra år, utan överdrift. Men jag behövde verkligen sova, har haft riktig sömnbrist på senaste tiden. Jag satte mig vid datorn och där försvann x antal timmar, då jag satt i Photoshop och ritade mer eller mindre fula och fullständigt onödiga saker. Vid halvtre tiden bestämde jag mig för att åka ner till stan, mamma följde med, vilket resulterade i två nya kuddar och ett överkast till min säng. Det blev så fint :)

Jag tömkörde Unique idag. Jag hade förberett mig på katastrof eftersom hon bara blivit tömkörd en gång tidigare i hela sitt liv, och då var det Monica som höll i tömmarna. Det gick faktiskt bra! I början förstod hon inte att hon skulle gå framåt, men det ordnade sig tillslut. Hon är ju lättare att hantera i tömmar än Corona i alla fall. Eller alltså om hon börjar bråka. Hon vågar inte göra så mycket, skriker man till åt henne så skärper hon sig. Annars var ju Corona underbar att tömköra, hon gick i superform. Unique hade inget toppenform, men helt okej form, men hon gjorde både öppna, sluta och skänkelvikning helt fenomenalt, nästan bättre än när man sitter på faktiskt. Det blir nog tömkörning imorgon också.

Nu ska jag titta på Lilla Jönssonligan ;)

Uppe med tuppen som vanligt. Dock inte utav alldeles fri vilja, utan helt enkelt på grund av tidsbrist. För mycket att göra på för lite tid. Jag åkte ut till stallet och började redan då stressa, då jag upptäckte att det skulle vara programridning klockan tio, så jag var tvungen att skynda mig att kasta på longeringssakerna och springa ner till ridhuset. Sen tog jag en liten promenad efteråt och fotade lite, hade tänkt att få lite snygga bilder, men hon var lite otålig och ville inte att jag skulle stå och knappa med kamerainställningar, så det blev inget vidare.. :P Kastade på mig första bästa kläderna från golvet direkt när jag kom hem. Hoppade upp på cykeln och trampade ner till stan för att träffa Julia. Många timmar spenderades bland mycket reagalet folk, där Julia, som alltid har pengar i plånkan, handlade en del fina saker, och jag, som aldrig har pengar någonstans, inte handlade någonting. Eller det var inte riktigt sannt. Jag köpte två saker från allas våran favoritaffär Lush. En badbomb och en bubbelbit, jag fick låna pengar av Maria som vi också träffade på stan frammåt eftermiddagen. När jag kom hem dröjde det inte länge förrän Hanna och Rebecka plingade på dörren och våran filmkväll drog igång. Vi satte igång tidigt denna gång efter som vi annars berukar få vara vakna hela natten.

Nyår närmar sig med stormsteg och jag är, som vanligt, ute i sista minuten. Får se vad det blir. Varken Ljungsbro eller Grebo låter speciellt lockande, men det ordnar sig nog. Med ett glatt humör och en bra inställning brukar det ju bli kul :) Men i år skulle jag uppskatta om jag inte fick en raket i halsduken så att den började brinna. Det vore snällt, så sikta gärna inte på mig. Inte inne i bussen i alla fall.

Det blev en sväng med kameran nu på kvällen. Jag ville testa stativet ute. Det var så svinigt kallt och det blåste så himla mycket, så jag höll på att dö! Det blev alltså ingen lång tur och jag kom inte dit jag ville, vilket betyder att jag heller inte fick de bilder jag ville ha. Det kommer ju dock fler kvällar här i livet. Annars har jag varit hos gamla kompisar idag, trevligt :)

Usch, jag är så irriterad. Jag vet inte riktigt på vad, men jag är så arg så jag nästan spricker. Jag får verkligen ont i magen, typ stressar upp mig för att folk är så jobbiga och cp. Sen ska alla hålla på och tjafsa och sådär hela tiden, jag pallar inte sånt alltså. Jag håller mig utanför då, det är fan lättare att vara med killar alltså. Det är inte lika mycket skitsnack då, mer rakt på sak. Precis som det ska vara. Sen finns det en person som jag bara stör mig på så himla mycket, jag blir verkligen galen!! Hon tänker bara på sig själv, tror att världen kretsar kring henne och att alla ska göra som hon vill precis hela tiden. Men grejen är att hon vet nog själv inte att hon är såhär och att väldigt många stör sig på henne. Skulle hon veta det så skulle hon nog skämmas eftersom hon bryr sig så otroligt mycket om vad alla andra tycker. Nej, nu ska jag försöka tänkte på något annat. Det blev faktiskt lite bättre när jag fick skriva av mig.

Då var det slut på julen. Tre dagar av släkt träff och julmat. Det räcker gott och väl. Det är ju kul, men man blir ju lite trött. Badade idag och skulle användaen av mina nya Lush badbomber. Jag öppnade paketet och vad var det packat i då? Jo, popcorn! Ganska coolt tycker jag. Så har jag fått ett av pappas gamla stativ också :D Riktigt bra är det. Så självklart har jag nördat med det. Haft lite damp och tagit typ tusen cp bilder på mig själv, på tråkiga saker och på andra ofrivilliga modeller.