Mellandagarna - bättre än julafton?

Den här delen av julen gillar jag. När det är över, men ändå inte. Stessen har lagt sig och stämningen har blivit mer avslappnad, man behöver inte oroa sig för vad alla ska tycka om sina presenter som man hastigt köpt i sista minuten. Dagarna efter självaste julafton är härliga. Släkten träffas på kvällarna, men man måste ändå inte stressa på dagen, inte behöver man vara fin heller, så det gör inget om jag kommer hem från stallet en kvart innan allt drar igång. Igår var trevligt, men jag var trött och allmänt jätteflummig, haha. Ibland är det svårt att vara seriös.



image378
image379

Nu önskar jag alla en trevlig mellandagstid! :)

God Jul!

Jag önskar alla en God Jul!
image371

Welcome home, D80!

Och vad låg då inte och väntade under granen? Nej, inte under granen förresten, i en påse i källaren. Jag fick alltså leta lite, med mer eller mindre svåra ledtrådar gömda lite överallt, haha. I alla fall, till saken nu då, där låg den, min så efterlängtade Nikon D80. Precis den jag ville ha. Jag är så glad, framför allt att jag fick den över huvud taget, men också för att jag inte fick en typ Nikon D40x eller en Cannon EOS400D: För det var ju bara D80 jag ville ha. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få den. Mamma och pappa var mycket noga med att säga "Nej, du kommer inte få den just nu". Alla andra presenter bleknar ju bort totalt när jag har fått den optimala presenten. Jag fick ändå mycket trevliga saker i övrigt. Ungefär 1000 saker från Lush (eftersom det är bästa affären!!), tofflor, pyjamasbyxor, morgonrock (som var sköööööööönast), diverse andra tvålar och crèmer, två Tommy Hillfiger tröjor och en från Ralph Lauren (som för övringt är mitt absoluta favoritmärke, det kan aldrig bli fel :D) Lite andra tröjor och småprylar och en DVD så jag slipper ta den andra hela tiden. Sammanfattningsvis kan jag säga att det blev en mycket trevlig jul och jag längtar så tills imorgon då jag kan börja testa min nya kamera :D

God Jul

Då var det julafton. Det är konstigt, man går i säkert en månad och väntar på att julen ska komma, räknar ner dagarna, fixar julstämning och sådär, men när dagen väl kommer så är det inte så speciellt. Det är mest lite rörigt, stressigt, äcklig mat, eller för mig är det den enda röda, rakt igenom, bröd och frukt-ätar-dagen, på hela året. Tur är väl det. Bröd utan pålägg och frukt är väl inte mycket till mat. I år har jag ju faktiskt lagat lite mat till mig själv, någon dinkelsallad rörde jag ihop, får se hur den blir. Till och med gröt gjorde jag igår. Hoppas det går att äta lite av det, då kanske jag bryter den tråkiga frukt-bröd-traditionen. Lagom trött är jag i alla fall, får se hur jag ska klara mig fram till kvällen. Igen sömn blev det inatt. Så det kan gå. Jag blev klar med allt styr omkring 4 och då kändes det så onödigt att gå och lägga sig när jag ändå skulle upp halv sex. Så morgontimmarna ägnade jag åt att titta på Celebrity Deathmatch. Bra tidsfördrift! Julbort i Ånestad imorse, det är en brqa tradition!! Trevligt, julstämning och paketbyte. Nu ska jag väl ta och vara social. Släkten har ju trots allt varit här ett tag nu..

GOD JUL!

Låt mig sova nu

Då sitter jag här klockan tiom över ett och är långt ifrån klar med allt som ska göras. Det ska fixas med paketen, städas, lagas mat osv. Jag undrar då när jag kommer bli klar. Så går det när man ska göra allt i sista minuten. Jag måste ju gå upp 05.30 så jag hoppas jag får sova snart. Har nyss gjort kola i alla fall. Mycket onödigt, men jag kände för det. Nu står den på diskbänken och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den, för det var så svårt att slå in i papper, det blev bara fel. Ja, den får väl stå där. Nej, det är bäst jag sätter fart, så jag kanske får någon timmas sömn.

tack för den, tomten.

Jag mår verkligen så jävla dåligt! jag mår illa, har ont och är orolig i magen, ont i huvudet, trött, slö och känner mig bara allmänt kass. Det är så himla jobbigt! Jag är ju inte sjuk heller. Så här har det varit varje dag på senaste tiden. jag är nästan helt övertygad om att jag har sojaallergi, men jag hoppas ju verkligen inte att jag har det!! Jag hoppas innerligt att det är något annat. Soja är ju det enda jag äter!! Vad fan ska jag leva av?! Hellre gluten än soja! Men jag vet ju att det inte är gluten. Det här hör ju ihop med alla utslag jag har, som förresten bara blir värre och värre. Hela ansiktet är fullt med utslag och det har börjat sprida sig ner på halsen och bröstet. det är så jävla fult och jag vill bara få bort det. Det är som minismå kvisslor ungefär, fast det är det inte, det är typ nässelutslag. Det är så jobbigt, jag vill ju inte ta på smink heller, det är ju bara värre, men jag vill ju inte gå utan smink heller. Kul att fira in det nya året blekare än en invirad mumie och huden lika vacker som en paddas. Det västa är ändå inte utslagen, för egentligen så bryr jag mig inte så mycket om hur jag ser ut, det västa är hur jag mår. Det känns som att jag är jättemätt, samtidigt som det känns som magen är urgröpt, ungefär som när man har spytt en hel natt. Jag vill verkligen hitta en lösning. Det får inte var sojaallergi!! Men med min tur så är det ju säkert det.

Så trevligt då, då är man tungt tränande och tävlande vegan med sojaalergi. Vilken julklapp.

Var har jag huvudet egentligen?!

Igår kväll blev det en spantan träff med Julia. Vi åkte runt i bilen med några killar och gjorde egentiligen ingenting, haha. Senare träffade vi en tredje kille i Ljungsbro som vi sedan åkte hem till för att spela poker. Han bodde lååååångt ut på landet, och såklart så glömde jag min väska där! KUL! Så jag måste åka dit idag och hämta den eftersom jag måste ha min plånbok poch så, så att jag kan handla klart alla julklappar. Jag ska väl ta och åka snart då, det är ju trots allt typ 4 mil, så det är ju ta ett tag..!!

Rullskidor på bar mark, under grå himmel

Det blev en sväng på rullskidorna idag. Såhär till jul hade jag ju hoppats att det faktiskt var de riktiga skidorna som var framme, men det var väl för mycket att hoppas på. Här i lilla Linköping verkar det inte bli någon vinter i år. Om jag ska var ärlig så tycker jag faktiskt inte att det är något vidare väder på någon av årstiderna i år. Sommaren var ju totalt kass, ungefär 3-4 fina dagar på hela sommaren. Hösten var väl sådär, lite lövskiftning är ju alltid trevligt, men det var ju inte direkt någon klar himel och torr, frisk luft. Vinter, ja, den har jag ju redan sagt vad jag tycker om. Det känns som att det flyer omkring ett enda stort grått moln över oss hela året om. Några ljusgilmtar här och var, men i stort sett bara grått, och fuktig luft som gör att håret krullar upp sig och blir ett enda stort affro. Tråkigt. Rullskidorna piggade upp lite i alla fall.

Det är säkert cancer

Tiden har bara runnit iväg, trots att det inte gjorts mycket på denna dag. Började dagen med en segstart, en stor kopp kaffe framför gamla inspelade avsnitt av CSI. Efter ett tag började jag ta tag i dagen och kollade igenom vad jag behövde handla för mat till julen. Sen begav jag mig, på min tröga cykel, utan luft i däcken, till Ica Signalen för att trängas bland allt folk. Till min stora förvåning så var det inte alls så mycket folk där som jag hade trott! Tänka sig! Inne i affären började jag plötsligt må dåligt igen, en tillbaka blick från min dagsinfluensa kanske, jag började bli light-headed, lillamående och fick den där obehagliga känslan av att jag när som helst skulle kunna falla ihop. Hjärntumör, det var det första jag kom att tänka på. Men sen är det ju också det jag alltid tänker på när något känns fel. En vacker dag kanske jag ståt där med en hjärntumör, efter allt oroande, eller inte en vacker dag kanske, en fel dag, dålig dag. Anyway, jag resonerade mig fram till att det, återigen, troligtvis inte var en hjärntumör det rörde sig om. Så jag trampade hemåt med mina nyinköpta varor och kastade mig direkt på sängen. När jag vilat i ungefär 5 minuter verkade hjärtumören på något magiskt sätt ha försvunnit och jag gick, med nyvunna kraftar, in i köket för att baka vörtbröd. Där försvann tiden... Stallet blev det ju också en sväng förstås. Dock blev det ingen ridning idag eftersom jag tror att jag borde vila lite p.g.a mitt virus eller hjärntumör eller vad det nu kan tänkas vara. På vägen hem fick jag jätteont i magen också, säkert magcancer, eller livmoderhalscanser. För att jag tyckte så synd om mig själv, hyrde jag en film, så att jag kunde tillbringa mina sista cancersjuka timmar framför tvn med en dålig b-rulle.

Nu ska jag gå och försöka vila bort cancern ett tag.

Efterlängtad comeback

De perfekta strupbyxorna är nu funna! Länge har jag letat efter mina favorit strumpbyxor som hade verkar förvunnit från jordens yta. Jag köpte säkert en 5-6 andra strumpbyxor i jakten på ett par som var lika bra som lika gamla, som nu är så trasiga så att de faktiskt inte går att använda längre. Nu har alltså strumpbyxorna hittat tillbaka till affärens hyllor och fick direkt följa med mig hem. Kul!

Gone :´(

Det blev en sväng på stan för att leta lite julklappar. Visst hittade jag lite, så nu är det så gott som klart. Till mamma och pappa hade jag tänkt göra tavlor med egna foton, eftersom jag har remar över hemma. Nu till det hemska. Jag skulle gå in och välja bland fotografierna på datorn, i mappen "Favoriter" där jag har sparat mina absoluta favoritfoton som jag någonsinn tagit. Dessa är de bästa av de bästa, absolut topnotch. Ca 300 bilder har jag samlat där, exklusiva, som jag hållt hemliga från omvärlden, för att chockera med vid rätt tillfälle. Åtaliga timmar har jag ägnat åt photoshop för att fixa till minsta lilla detalj i dessa bilder för att de ska bli så perfekta som möjligt. Nu upptäcker, till min stora förskräckelse, att mappen är BORTA!! Det här måste vara det värsta som har hänt, förutom Corona <3. JAG DÖR! Jag vet att bilderna inte kommer tillbaka av att gråta, men jag kan inte hjälpa det. Så mycket tid jag lagt ner och så stolt jag var över mina favoritbilder. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHH!!

24h influensa?

Nu mår jag bättre igen. Det här var minst sagt en konstig sjukdom. Igårkväll så red jag, trots att jag var riktigt trött och musklena värkte. Det kände jag såklart inte av när jag red eftersom att ridningen är som någon slags hypnos för mig. Jag verkar gå in i trans på något sätt och inte känna någon smärta. Som när jag rider utan vantar och gummit på tyglarnas baksida skär djupt in i fingrarna. Ingenting känner jag, förens efteråt, då jag ser att händerna är täckra av blod och fingrarna har svullnat upp, då gör det ont! Anyway, när jag rider så tänker jag hetl enkelt inte på någonting annat än just ridningen. När jag hade ridit klart märkte jag hur jäkla trött jag var. Jag slutkörd, som Lidingöloppet all over again. Jag orkade inte ens bära tillbaka höpåsarna från ensilaget till boxen. När jag kom hem tvingade jag i mig lite pasta, utan någonting till, bara plain pasta. Inte var jag det minsta sugen på mat, men efter att bara ha ätit en halv skiva bröd utan pålägg på hela dagen så ingsåg jag att jag faktsikt behövde något att äta. Jag började frysa mer och mer, jag drog upp elementet till högsta värme, vilket innebär en temeratur kring 30° i rummet. Sedan gick jag och la mig under det tjocka duntäcket, plus två extra filtar, iklädd mjukisbyxor, t-shirt, fleecetröja, raggsockar och vantar. Där låg jag och huttrade och hackade tänder tills jag äntligen somnade. När jag vaknade imorse mådde jag prima, och kläderna hade jag slängt av mig på golvet. Ja, så konstigt det är. det verkar ju inte vara någon influensa som ligger och lurar i alla fall, och det är jag glad för!

Nu är det lov :D

Då var det lov, äntligen! Avslutningen bestod, som vanligt, av tipspromenad, lekar och sång. När avslutningen var klar startades CS, på de nördigaste, jag inkluderad, datorer. Jag körde dock inte så länge, då jag inte var på topp, p.g.a min sjukdom. Trots att jag avstod från en del CS-nördande stannade jag kvar i skolan till halv två, alltså två timmar efter det att vi hade slutat. Det börjar bli någon slags konstig vana nu, att stanna ett bra tag efter skolans slut.

Idag har jag bytt inriktning också. Nu går jag alltså Natur-Media och inte Natur-Ledarskap, riktigt skönt! Det känns bra att slippa de riktigt tråkiga kurserna som organisation och ledarskap och arbetssätt och lärande. Säkert slappa, men fy så tråkiga.

Sjuk?

Är det möjligt att det otänkbara har hänt? Har jag blivit sjuk? Jag vaknade inatt och mådde jätteilla. Vinterkräksjuka var det första som kom upp i mitt huvud. Jag mådde sådär illa så jag nästan inte vågade röra mig. Som tur var kräktes jag inte, men det var på gränsen. Jag hämtade till och med en hink och ställde brevid sängen. Huvudet dunkade och jag hade en sprängande huvudvärk. Jag tog ett par panodil och la mig i sängen igen. Sedan började jag frysa och fick sno in mig i täcket och extra filtar. Jag lyckades tillslut somna och när jag vaknade igen, en halvtimma före bussen gick, så mådde jag ganska bra. jag skyndade mig på och tänkte inte så mycket på hur jag mådde, utan koncentrerade mig på att hinna med bussen. Nu verkar det som min "sjukdom" har kommit tillbsks igen, jag fryser och mår illa. Huvudet är inte heller på topp. Jag har tagit mer panodil och hoppas att det ska hjälpa. Jag måste verkligen rida idag, hur det nu ska gå, så det är bäst att jag kryar på mig snabbt nu. Usch, dumma muskelvärk, försvinn!!


När man måste släppa taget

Jag har tittat på Jossans bilder på bilddagboken och tjutit som ett barn. Hon har precis tagit bort lilla Texi och det är så sorgligt! Jag tycker verkligen synd om henne. Jag vet ju så väl hur det känns. Jag kommer, allt för väl, ihåg den känslan som kommer i chockens stund. Den där tomheten, overklighetskänslan. Sedan kommer smärtan.
 Så ont det gör, obeskrivligt ont. Jag trode inte att det kunde göra fysiskt ont att få sitt hjärta krossat, men det gör det. Hjärtat värker och kroppen blir förlamad. Det finns inget man hellre vill, än att krypa ihop som ett barn, och glömma allt. Bara somna, och inte komma ihåg. Det värsta är nästan när man äntligen lyckats somna på kvällen, med rödgråtna ögon, trängt bort det hemska så gott det går. Sedan vaknar man och i några få sekunder har man inget minne av vad som ahr hänt. Man tror att allt fortfarande är som vanligt, men när de där sekunderna har gått tränger sig minnena fram och allt börjar om från början. Att minnas, att behöva känna smärtan igen. Fy, det finns verkligen ingenting värre. Jag känner det fortfarande, men inte så som i början. Nu är det mer bortdomnat på något sätt. Usch, jag vet verkligen hur det känns. Jag lider med dig Jossan <3

Alive och aktiv

Jag får CPDAMP på min cp-damp-dator! Fan, så himla mycket virus den har. Vilken skit alltså. Nu är den helt fucked up och bara laggar hela tiden. Den lägger av när som helst och jag har tur om jag lyckas posta det här inlägget. Jag försökte posta ett inlägg imorse, men det gick tydligen inte. Över 3500 virus hittade den tillslut, mask och trojanska hästar. All skit ska jag ju ha. Nu har virus programmet gått igång igen och har hittat ca 600 virus hittills, men det verkar vara något färre än förut i alla fall. Nu ska vi se det optimistiska i den hela :)

Träningen gick jättebra idag. Hon var som en helt annan häst att rida! Kul, men jäkligt kallt var det i ridhuset! Jag ska ju som vanligt envisas med att rda i endast underställströja i det oisolerade ridhuset där det var ca 1 plusgrad. Jag gillar inte att rida i tjocka kläder, i alla fall inte när jag tränar. Då fryser jag hellre lite. Jag fryser ju mest om jag skrittar, så det är väl bara att hålla igång hela tiden. Men det går ju inte riktigt, Camilla träningarna blir ju så långa. Idag var jag nog i ridhuset 1½ timme. Mot slutet av lektionen:
Camilla: Håll hårt i innertygel när hon gör sådär. Släpp efter på ytter och va konsekvent och hård i innerhanden. När hon lättar på inner så går du gradvis över och fångar upp på ytter. Men vänta tills hon släpper!
Jag: Okej, men kan du säga till när hon släpper, för jag tappade känseln i mina fingrar för någon halvtimma sedan och nu börjar de likna istappar, jag är till och med osäker på om jag faktiskt håller i tygeln.


I skolan fortsätter nördandet av CS. Jag måste skryta lite och säga att jag faktiskt börjar bli riktigt bra nu! Förut levde jag verkligen upp till namnet LDdead eftersom jag var död ungefär 98 % av speltiden. Men nu är jag alive och aktiv. Jag dödar jättemånga (med jättemånga menar jag alltså många som i den nedre regionen av bra, jag ska ju inte påstå att jag är bäst på skolan, haha!). Nu är det väl slut på nördandet då, eftersom vi slutar på onsdag. Det är nästan så jag kommer sakna det lite. Men datorerna springer ju inte iväg under jullovet precis. Det väntar en ny termin CS.

Ge mig vaccin, tack!

Gymmet blev, som planerat, besökt idag. Crossen är min räddning nu när löpningen ligger på is. Tyvärr tycker jag inte att det är så roligt, eller det går ju inte att jämföra med att springa, men det duger i alla fall. Efter gymmet åkte jag ut till stallet och var, ovanligt nog, jättesnabb! Tänka sig att det kan gå ibland utan att man tänker på det. Det gick bra att rida idag också, nice :) Inte en kotte var i stallet när jag åkte hem! Det händer inte ofta. Speciellet eftersom jag var där kring 5. Då brukar det ju krylla med folk. Jag vet inte var alla var, kanske hemma och laddade för Bingolotto?

Förresten, varför kan man säga "det var inte en kotte där", men inte "alla kottar var hemma"? Eller kan man säga så?

Min kära cp-dator har invaderats av virus. Jag har inte haft något virusprogram sedan jag bytte dator (vilket var ett tag sedan). Jag har tänkt att jag ska skaffa det "senare.." Så nu när jag tänkte slappa lite framför datorn och köra lite spel fick datorn damp, och så kom det upp någon ruta där det stog att det fanns massor virus. Så jag installerade ett virusprogram, och virus hade jag, minst sagt. Hittills har den hittat över 600 threats varav ca 75 % är trojan horses och endast drygt halva datorn är genomsökt. Jag förstår inte var jag får virus ifrån. Det verkar som att det kommer och letar upp mig och helt plötsligt kastar sig över mig. Min dator skulle behöva en vaccinationsspruta.

Sunday anxiety

Då var der söndag igen och dags för söndagsångesten att smyga sig på. Har några saker kvar att göra innan lovet, jobbigaste är väl Biologin, för det är sååååååååå tråkigt! Det är bara att bita ihop. Det är ju trots allt bara en och en halv riktig dag kvar. Det ska väl inte vara så svårt eller? Jag tänkte göra lite hemme idag, men jag kommer antagligen itne gröa det i alla fall, om jag känner mig själv rätt. Jag ska ner till gymmet en sväng snart hade jag tänkt och sedan direkt ut till stallet. Jag ska försöka vara snabb idag, men det är inte heller något jag brukar vara bra på.

image370

Vimmerby- the most human town in the world

Idag har jar varit nere i Vimmerby på julmarknad. Det var trevligt, och faktiskt mer julstämning än jag hade trott. En trög kines på kinarestaurangen:

Pappa: "Jag ska ha nummer... och till det vill jag ha te. Har ni te?"
Kinesen: "Te..?
P: "Ja, typ grönt te eller liknande"
K: "Vi har jasminte"
P: "Ja, då vill jag ha det"
Jag: "Jag ska inte ha något att äta, men jag tar gärna en kopp jasmin te"
K: "Äta? Te?"
J: "Ja, alltså jag vill ha jasminte, men ingen mat"
K: "Vad ska du ha för mat, te?"
J: "Jag ska inte ha någon mat, men jag ska dricka te"
K: "Så ingen mat?"
J: "Nej, te!"
K: "Okej, te. jasminte?"
J: "Ja, jasminte"
K: "Jasminte"

Snacka om trög! Haha!

Nu ska jag titta på StarWars, i brist på annat. Har suttit i photoshop allt för länge nu..

Photoshop - mer än en drog

Seriöst, nu blir jag arg på mig själv. Jag behöver verkligen sova, och jag har varit jättetrött sedan klockan 7, men jag har fortfarande inte gått och lagt mig. Jag har bara suttit här och låtit tiden försvinna. Inget vettigt har jag gjort heller. Jag har suttit i Photoshop och ändrat textstilar! Vilket intresse liksom! I flera timmar har jag suttit och enbart bytt textstil och utseende på samma text. Det är inte så att jag ska ha det till något eller så. Jag bara kände för att göra det. Efter varje text så tänker jag "Nu gör jag bara en enda justering till, sedan är det slut!" När man har gjort den så.. "okej, några till" Ja, sådär håller det på. Jag fick dock en lite wake-up call nu när jag tittade på klockan och insåg att den börjar närma sig tolv. Nu får det vara slut. Nu måste jag sova så jag är redo att gå på "julmarknad" utan julstämning, det lär ju bli kul.

Tidigare inlägg Nyare inlägg