Linnea Druid

Jag och Ebba satt och chillade med kaffe och musik i skogen igår. Jag älskar verkligen det. Det är så himla härligt!

Idag när jag var ute i stallet var Unique jättesvullen i ena ögat :( Jag tror hon har blivit stucken av något, för det var liksom inte varigt eller så, så det känns inte som det är flugorna. Hoppas det blir bättre i alla fall. En till tråkig sak hände idag, kan inte riktigt säga vad, men jag började seriöst nästan gråta alltså, jag blev så sjukt opepp på allt. Men det verkar ordna sig i alla fall. Jag är 97 % säker på att det kommer ordna sig i alla fall. Men jag vet mer om några dagar.

Nej, nu ska jag dra mig från skärmen och gå ut istället. Ciao.

Idag är en speciell dag. Det är firandet och minnet av en annan dag som var speciell. Därför ska jag och Ebba ta en mycket efterlängtad och minnesåterbringande promenad. Vi ska snacka minnen och chilla till tusen. Bara för att det är en speciell dag idag, så måste jag dra några klassiska repliker och minnen

En tråkig sak ska jag säga nu. Jag var inne på fotoaffären idag och det verkar inte som att min kamera går på garantin :´( Sorgligt jag vet! Det är väl bara att bita i det sura äpplet, låna lite pengar av mamma och pappa och betala tillbaka om några år när jag har pengar..

Jag träffade Ebba på stan vid fyra tiden. Sedan mötte vi av en slump Paulina, så vi gick och satte oss i Domkyrkoparken en stund :) Ebba och jag fick skjuts hem av hennes mamma, så vi var hos Ebba ett tag, chillade vid hennes fina pool och drack kaffe :D Sedan drog vi vidare till parken för att träffa Albin, Linus och co. Chillade där hela kvällen. Det var trevligt. Jag älskar verkligen sådana här dagar, när det är fint väder  så man bara kan vara ute och ta det lugnt, bara vara ute och göra ingenting, softa. (Vad gör man då? Vad är det? Så jävla kul! hahaha)

Jag gick och la mig vid skaplig tid igår, men kunde såklart inte somna direkt, eftersom jag som sagt fortfarande inte ställt om dygnet. Tvingade i alla fall mig upp vid 11, en timma efter att väckarklockan hade ringt. Begav mig ut till stallet och så. När pappa kom och hämtade mig åkte vi till målaraffären och köpte färger till det tropiska landskap vi ska måla i källaren, det lät bli mycket svårt, men det ska bli kul. Det är lite tajt om tid bara, det måste bli klart tills jag ska ha fest för annars har vi ingen stans att vara, haha :P

På kvällen har jag träffat Ebba. Vi satte oss i parken och chillade lite, träffade lite folk och så. Det är så härligt att vara ute och bara softa när det är sånt här väder. Jag lever verkligen för dessa dagar!

Idag har verkligen varit en lycklig dag. Jag har varit så glad och jag är så pepp på allt. Det känns som att allt har varit och kommer att bli så bra!! :D

Just nu har jag väldigt mycket damp. Det finns en dag som var den bästa dagen i mitt liv. Jag tänker inte säga vilken dag det var, men Ebba vet. Jag älskar den dagen och jag tänkter på den hela tiden. Jag får så mycket damp när jag tänker på en, för allt var så himla perfekt! Jag har verkligen seriös damp alltså. Jag är så jävla patetisk som tänker på den dagen in i minsta detalj hela tiden, men jag bryr mig inte. Jag vill uppleva den dagen igen, för den var bäst <3

Det var en trevlig kväll hemma hos Johan igår. OC passar ju perfekt till det här vädret! Vid halv åtta började vi titta, avsnitt efter avsnitt. Någongång vid 1 tiden gick vi ut för att ta lite frisk luft, gick en liten sväng, sedan blev jag hungrig eftersom jag typ inte ätit middag, eller jag åt kokt broccoli vid halv fem, mend et hålle man ju sig inte så länge på. Eftersom allting var stängt fick vi gå till Shell, Braskens bro. Det är ju en liten bit, speciellt i flip-flop och bara ben. Men det var det värt för att få lite Gott & Blandat och två djungelvrål klubbor, som ligger "längst ner åt höger", hahaha, internskämt, men det var kul :P När vi kom tillbaka blev det mer OC, men någon gång vid halv fem började ögonlocken bli tunga. Jag klarade med nöd och näppe att hålla mig vaken, men Johan somnade, så när jag gick för att ta första bussen vid kvart i sex kände jag mig inte taskig nog för att väcka honom. När jag kom hem vid halv sju gick jag direkt till sängen, ställde väckarklockan på 12 och somnade. Gick upp kvart i ett. Jag ar verkligen vänt på dygnet alltså, eller jag vet inte om man kan säga det, jag har nog helt kommit ifrån att det spelar någon roll vad klockan är helt enkelt, jag är vaken och sover när jag känner för det, oavsett och det är dag/natt/morgon, whatever. Det är sommarlov.

Första dagen med Unique ute i Erikstad på hur länge som helst. Det kändes faktiskt riktigt bra! Det känns som jag kommer ha mer tid för henne nu och vi kommer kunna bli bättre kompisar. Det gick i alla fall jättebra att rida idag och jag pratade jättemycket med henne, det gillade hon vekligen. Det märks så himla tydligt hur mycket kärlek och omtanke hon vill ha. Jag tycker jag förstår henne mycket bättre sedan Gabriella pratade med henne. Jag tror verkligen det komemr bli bra.

Det bästa med sommarlov måste väl ändå vara att man kan dricka kaffe precis vilken tid på dygnet som helst. Nu kan jag liksom sitta med en gigantisk kopp och chilla med lite kultiration i bakgrunden, utan att behöva oroa mig för att jag kommer ligga och snurra runt i sängen i 20 år innan jag somnar. Det är en härlig känsla. Kaffe är nog bra nu, för om en halvtimma drar jag till Johan, vi ska ha OC-marathon, så det kommer bli många många timmar jag ska hålla mig vaken ;)

Det blev en sen start på dagen eftersom jag sov till, håll i er nu, TIO I ETT!! Jag är helt allvarlig. Jag gick ju i och för sig och la mig vid halv fyra, men ändå. Igår gick jag ut med Ebba i regnet, vi satte oss i en skog och satte någonslags presänning över oss, men det regnade in i alla fall, så vi gick och satte oss under taket på Hagbyskolan i stället. Vi var inte lite pepp som vanligt, utan mer deppiga, men det var nog vädret som gjorde en hel del. Vi drog till Shell och köpte lite godis och så, lyssnade lite på musik och så, sedan drog vi hem till mig och chillade. På morgonen softade vi lite framför datorn, käkade frukost och drack kaffe. Sen tog vi en promenad i regnet och så gick vi till en rolig plats, haha.

Idag har jag flyttat Unique tillbaka till Erikstad. Det ska bli både roligt och tråkigt. Det ska bli kul för att jag kan åka ut varje dag nu och så är det helt andra rutiner, de vanliga rutinerna liksom. Samtidigt är det tråkigt att lämna Sya för det är så mysigt där ute :)

Igårkväll drog jag och Ebba för att träffa Li och Mellis. Vi var hos Mellis och gjorde typ ingenting, det var så jävla tråkigt. Lyssnade på dålig musik gjorde vi också. Sedan gick vi ut en stund, när vi kom tillbaka drog vi med en gång och så satte vi oss vid en busshållplats i stan tills Li skulle ta sista tåget hem till Mantorp. Jag och Ebba kände inte för att dra hem eftersom vi inte heller ville avsluta kvällen dåligt. Så vi drog till Ekholmen och satte oss i skateparken och chillade lite, lyssnade på musik och så. Sedan ringde Paulina och sa att hon sa att hon satt på en busshållplats i Vidingsjö. Så vi gick och träffade henne, satt där och softade en stund. När magarna började kurra drog vi hem till mig och käkade vegansk tacopaj. Vi satt uppe och snackade till typ halv 5, så när vi sedan la oss somnade vi på en gång och vaknade upp någon gång kring halv tolv.


Besöket av Gabriella igår har verkligen gjort mycket för mig. Det har gjort att jag omvärderat mig själv, klivit ur mig själv och verkligen tittat på hur jag egentligen är. Nu vet jag ju också med säkerhet att hästar verkligen känner av och förstår allt vi tänker. Alltså har Corona alltid vetat hur mycket jag älskat henne och hur ledsen jag är för allt som hänt, jag vet också att hon fortfarande hör mig och vet vad jag känner och tänker. Därför ställde jag mig igår vid fotografiet av oss som hänger på väggen och tog farväl. Jag tog farväl en gång för alla. Jag kommer alltid älska och tänka på Corona, men det är dags att släppa det här och gå vidare. Jag har insett det nu och är okej med det. Jag kan inte längre ge all min kärlek och hela mitt hjärta till någon som inte finns här längre. Jag vet att hon förstår det. Hon vet att hon är den enda jag någonsin riktigt älskat och att jag älskar henne till och med mer än min egen familj. Hon vet det, och därför förstår hon också hur jag tänker när jag säger att det är dags att ta farväl. Nu måste jag öppna upp mitt hjärta för någon annan, inte för att någon någonsin kan ta din plats, utan för att jag måste kunna ge 500 % och verkligen satsa på Unique, både för min skull och för hennes skull. Därför har jag tagit farväl av min bästa vän, en gång för alla.

Idag har Gabriella varit och pratat med Unique. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Allt hon sa var så himla mitt i prick att jag började gråta, det var liksom så övervälmigande. Det var väl ungefär vad jag hade förväntat mig att hon skulle säga och jag fick ju svar på det jag ville veta. Det var väl inte jättebra det hon sa, eller det var väl bra att få veta, men inte så kul. Allt fel är ju hos mig, jag vet ju det, men det är inte så kul att höra. Unique är helt perfekt och kan gå hur långt som helst, men jag sätter lite käppar i hjulet eftersom att jag inte släpper in henne. Hon sa att jag sitter fast i det gamla, att jag älskade någon annan (Corona) mer än något anant, mer än min familj och att hon var den enda jag någonsin riktigt älskat. Unique behöver otroligt mycket kärlek och hjärta och jag kan inte ge henne det för hon sa att tre fjärdedelar av mitt hjärta var redan upptaget av en annan. Det här är den största anledningen till att allt har gått dåligt för och emellan oss. Sen berättade hon hur mina föräldrar var, att min mamma vill att jag ska göra det jag ska och sen är det bra ungefär, lite hårdhållen, och att pappa aldrig var där för att han jobbar så mycket, han har mycket att göra och är alltid stressad. Hur mycket stämmer inte det?! Hon sa att hon känner sig ledsen för att jag trycker ifrån henne och att jag är för plan, jag visar inga känslor utan är lite mer "jaså". Därför bråkar hon med mig och hittar på hyss, bara för att få mig att vakna och visa någon typ av känsla. Så sa hon lite småsaker som att jag var stel och lite fel i kroppen, att jag måste gå till en kiroprakor. Gabriella sa att jag måste gå hem och verkligen tänka igenom hur jag känner. Om jag är redo att släppa Corona och satsa till 500 % på Unique och att verkligen bli kompis med henne, då kan det kanske bli bra. Men släpper jag inte Corona kommer allt bara bli sämre och då tycker hon inte att jag ska ha kvar Unique och verkligen tänka efter om jag kan ha en häst över huvud taget, för alla hästar behöver kärlek och all min kärlek är redan upptagen.

Det var väl ungefär det hon sa. Jag blev helt ställd som ni kanske förstår. Det väcker ju upp ganska mycket känslor och så. Nu vet ni hur det gick i alla fall. Om ni har ett djur eller en död vän/släkting ni vill prata med, kontakta Gabriella, jag lovar att ni inte kommer bli besvikna. Hon har en riktigt jäkla talang alltså!

Det var jättekul att vara ute hos Unique idag. Det gick jättebra att rida och hon var så söt :) Var även förbi travshopen och köpte ett flygtäcke och flugmedel eftersom hon har blivit så biten, så nu ska det nog bli lite bättre.

Jag har träffat Ebba nu på kvällen. Det var kul!! <333 Vi satt på berget och snackade och chillade. Pratade om hur bra och underbart allt är, hur bra allt går och hur mycket bättre det kommer bli! Jag har verkligen legat och tänkt på allt det här varje kväll så att jag inte har kunnat sova, så det var verkligen skönt att snacka igenom allting :D Det här sommaren kommer bli så himla bra, jag känner verkligen det på mig. Den har börjat jättebra och kommer bara gå uppåt. Jag är så sjukt pepp på allting nu! HÄRLIGT!!

Resan hem blev lika strulig som vanligt. Flyget från Miami till Framkfurt var försenat typ 6 timmar pga av strejk hos Lufthansa. Så vi fick slå omkring på flygplatsen några timmar för att planet ändå skulle starta 45 minuter sent. När vi äntligen var framme i Frankfurt fick vi (okej, pappa) stå i världens längsta kö till transfer, eftersom vi missat vårat connecting flight. Vi fick i alla fall platser på ett plan 4-5 timmar senare. Såklart var det planet också försenat, men tillslut kom vi i alla fall till Stockholm, där bara en tre timmars bilresa väntade. Så äntligen hemma i lilla Linköping.

Idag ska jag ut till Unique! <3 Har verkligen saknat henne, stackarn har blivit jättebiten av alla kryp. Första sommaren utomlands är ju den värsta, så jag ska åka och köpa flugtäcke först. Ikväll ska jag träffa Ebba!! Det ska bli så kul, jag har saknat dig så himla mycket<333 Jag vill planeraaaaaaa!! :D

Det kommer nog lite bilder sen, men de ligger ju på pappas dator. Hoppas att min kamera är klar snart.

Igår var ju alltså sista dagen i Miami så jag kände att jag ville avsluta det på ett bra sätt. På senaste tiden har jag, som ni kanske märkt, inte klagat på mitt knä speciellt mycket. Jag tog ju verkligen mig själv i kragen och slutade träna och har hållt mig undan så gott jag kunnat i säkert 3-4 veckor, och har nu inte haft ont i vardagen, när jag bara går och så. Strax innan sjutiden på morgonen snörade jag därför på mig löparskorna för att ge mig ut på min första löprunda sedan min knäskada den 29 september. Jag började springa och var helt hög av lycka, känslan av att springa längs stranden i Miami, när svetten lackar som om man precis tagit ett bad, solen steker och man verkligen känner hur kroppen jobbar. Det är lycka. Det är den bästa känsla jag vet. Lyckan höll dock inte i sig så länge. Efter en sådär 7 minuter högg det till i knät. Jag försökte tänka på något annat och sa till mig själv "det är bara för att jag inte har sprungit på länge, jag är stel och inte riktigt uppvärmd" smärtan spred sig snart upp i hela benet så att det tillslut högg även i ljumsken. Jag är ju inte den som ger upp, som ni kanske redan vet, så jag fortsatte springa, med så raka ben som möjligt, för jag vet att det gör minst ont så. Det gjorde ondare och ondare, och efter sådär en 6 km klarade jag bara inte mer. Knät sa ifrån och sista spurten blev plågsam. Och bara sådär gick mina förhoppningar om förbättringar i kras och mina drömmar skjutsades ut långt till havs. Jag vill inte klaga, för jag vet att det är så himla tråkigt att läsa, men jag tycker bara det är så jävla orättvist! Springa är det bästa jag vet, och träning i alla dess former för den delen, så varför ska det vara just jag som drabbas?! Varför ska jag tvingas leva på  Voltaren och ligga sängbunden utan några som helst förbättringar? Det är orättvist.

Jag såg världens bästa film igår! Harold & Kumar go to White Castle. SÅ JÄVLA BRA! Den var så bra att vi faktiskt köpte den idag. Så om ni inte har sett den är ni varmt välkomna hem till mig för att få en kväll fylld med skratt.

Har träffat skönaste killen alltså. Rastaman som jag brukar kalla honom. Softare än så kan man nog inte vara. Så himla cool är han. Jag skulle nog vara precis som honom om jag var kille och svart, haha, bra liknelse va? :P Köpte ett armband av han idag, värsta coolt var det. Han är största Bob Marley fan också. Hur mycket saker som helst har han, till och med en plåtask till ciggareter med Bob Marley. Jag vill köpa den av honom, inte för jag tror jag får det, men jag kan ju försöka lite imrogon, haha. Imorgon ska jag träffa Heather igen också. Och på tisdag åker jag hem. Det ska bli både jättekul och jättetråkigt. Jag kommer sakna Miami, men den gör jag ju alltid. Men det är också mycket kul som väntar hemma.. :)

Det var så himla kul igår. Efter mycket om och med lyckades Heather och Kim hitta hit. Vi drog ner till Miami, till Heather först, som nu bor i världens lyxhus med pool, tennisbana, skateboardramper och allt. Jättefint! Sen drog vi till Coconut Groove, satt på ett vattenpipkafé och softade. Så drog vi omkring, träffade lite av Heathers kompisar och sådär. En riktigt trevlig kväll måste jag säga! Ska förhoppningsvis träffa henne söndag eller måndag också :)

Nu ska vi ner till Miami igen, gå till pappas gamla jobb och sådär, träffa lite kul personer. Peace

Om en timma ungefär ska Heather ringa upp mig, så ska hon visa mig runt lite. Så får jag se hur man ska leva på riktigt i Miami :) Förstår ni hur nervös jag är?! Ser ut som crap gör jag också, äckligt hår och lite röda partier här och var på kroppen. Usch. Det ska bli kul att träffa henne, verkligen! Men jag är nervös!

Det blev ett par timmar på stranden på förmiddagen. Det blåste lite också, vilket var skönt, så att det inte blevså hiskligt hett. Eftermiddagen spenderades på gallerian här brevid, ganska tråkigt så jag och axel satte oss och drack en massa kaffe
i stället. Det är ju alltid trevligt. Sedan har jag gjort något mycket spännande. Jag har nämligen ringt HEATHER! Så nervös jag var! Jag har inte pratat med henne på SJU ÅR! Det blev ett snabbt samtal, tyur var väl det för mottagningen var dålig och jag hatar att prata i telefon, det gör mig nervös. Vi ska i alla fall ses på tisdag, gå till Boomers. Jag är SÅ NERVÖS! Kan ni tänka er att jag ska träffa en av de bästa kompisar jag någonsin haft, bara det att det har gått sju år sedan sist och MYCKET har förändrats! Jag kommer ju inte kunna sova imorgon i alla fall.

Jag har hittat värsta bra saken, som bara Ebba vet om. Jag måste kunna köpa den, men det ska jag nog fixa. Det vore ju så soft :D