Linnea Druid

Nu sitter jag och spelar mycket beroendeframkallande spel på datorn, tittar på ugly betty, lyssnar på musik och softar. Skönt är det. Raka motsatsen från hur dagen var tidigare. Det började dock bra, gymmet på morgonen där en konstig sak hände. Efter jag har tränat brukar jag alltid sätta mig ned och meditera en stund. Det är så skönt att koppla av, känna att även om jag är omsvärmad av ljud och människor kan jag bara stänga av och vara för mig själv. Okej, till det konstiga nu då. Jag tror att jag somnade. Jag är inte säker, men jag borde verkligen ha gjort det. Jag märkte aldrig att jag somnade, men helt plötsligt när jag öppnade ögonen hade det gått 30 minuter! Jag brukar bara sitta 5 minuter eller så för att jag får så ont i knät. Jag borde ju ha somnat, något skummt var det i alla fall.

Efter gymmet blev det att fylla på med lite näring från BQ och ladda upp för matten. Efter matten blev jag bara mer och mer irriterad. Frustration, ilska, känslorna vällde över mig. Efter jag hade slutat satte jag mig med Ebba och Sarah och drack kaffe. Då fick jag verkligen damp på riktigt! Det var som att något gick lös i huvudet på mig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville bara ställa upp alla koppar och glas på ett bord och riva ner allt med ett enda svep, sedan hoppa på det, kasta massa saker, slå näven genom en ruta. Allvarligt, jag fick verkligen CP av högsta grad. Något måste ju vara fel, eller får man sådant utan anledning?

Började trava idag med. Roligt var det och bra gick det.

Det var ju såklart körträning i ridhuset när jag kom ut till stallet, så hon fick vila idag med. Sedan jag kom hem har jag inte gjort många knop. Jag skulle ju plugga matte, det sa jag ju, men det har inte blivit av ännu. Jag har så jävla tråkigt. Då menar jag verkligen sjukt tråkigt. Jag har ingenting kul att göra. Jag har så tråkigt att jag, som tidsfördrift, kokade mig en stor kopp kaffe, även att jag mycket väl vet att jag inte kan sova när jag dricker kaffe på kvällen. Too late. Nu sitter jag här med min megastora kopp och tänker inte ställa ifrån mig den förens varenda droppe är slut. Jag har ju ingenting att göra, då är det väl en kopp kaffe ett nöje i sig. Eller?

Den här dagen har ju inte direkt utnyttjats till sitt fullaste. Vaknade kvart i tio eftersom jag kom hem rätt sent igår. Fick redan då ångest för att det kändes som att jag hade missat hela dagen. Jag gjorde ju ingenting för att förbättra det och göra någon nytta utan satte mig istället vid datorn till typ kvart i ett då jag gick till Lise för att jobba med serien. Det blev inte allt för mycket gjort tyvärr. Ännu en platta ångest eftersom det är deadline på tisdag. Så ringde mamma och började tjattra och masas saker, vilket slutade med att jag var tvungen att åka till stallet. Efter jag kom hem från stallet satte jag mig vid datorn igen. Nu ligger jag i sängen och vet inte vad jag gör. Ligger och lyssnar på musik som jag lyssnade mycket på i våras/vintras när jag tränade som mest. Ingen bra idé, det är rätt deprimerande faktiskt. Kan inte riktigt lyssna på den musiken längre. Det hör ju till träningen. Okej, det blir lite Immortal Technique istället. 

Imorgon måste jag verkligen rita, mycket. Matten borde också vara en prioritet.

Verkligen grå och trist dag idag, vädermässigt i alla fall. RIktigt ruskväder. Började dagen på gymmet och lyfte lite skrot. Så blev det lunch på bq och därefter begav jag mig till skolan. Först var jag duktigt och pluggade lite spanska och sedan hade jag matte, vilket följdes av medieproduktion där vi inte gjorde någonting eftersom Adobe Premiere inte fanns på den datorn. Så var det dags för Webbtidningen, diskutioner och funderingar på sidans utveckling och sådär. Snart ska forumet börja ritas :)

Unique var frisk idag! Äntligen! Så då får jag börja skritta igen då. Härligt.

Annars har jag ju torsdag att se fram emot, Governor Andy! Det var ju sjukt kul sist, så det kommer det nog bli den här gången med.

Lördagsmorgonen är ett helvete. Frossa, huvudvärk ont i kroppen, illamående. Som sagt, ett helvete. Släpar mig ändå ut för att få kaffe och något i magen. Näring ska vara bra har jag hört. Näringen hjälper mig inte alls, men jag och Ebba lyckas i alla fall dra oss ut och sätta oss på spårvagnen mot Liseberg. Tiden på och efter spårvagnen är värst. Andningssvårigheter, mer illamående, ett huvud som håller på att sprängas och frossa, så mycket frossa, enda in i märgen, i hjärtat. Så kallt. Liseberg är dock väldigt mysigt. Vi åker den där sagorundan eller vad det heter, när man sitter i en liten vagn och åker förbi sagor som aksungen, peter pan, aladin mf. Där inne trivs jag bra, där är det mörkt. Vi kommer ut och så fort ljuset träffar mina ögon känns det som att få en käftsmäll och allt är tillbaka igen.

Efter Liseberg står jag inte ut längre. Jag behöver ett Apotek. Lyckad med nöd och näppe ta mig till Apoteket precis innan det stänger för att köpa ett paket Panodil Zapp. Väntar inte många sekunder inna jag tryckte i mig två tabletter och inväntar ett mirakel. Det kom inte. Åker tillbaka till vandrarhemmet och sover i 3 timmar. Jag mår lite bättre. Med betoning på lite. Nu är det dags för Kultiration, igen, en andra chans. Åker och käkade lite först. Det var ju det där med näring jag har hört så mycket om. Den här gången kommer näringen till undsättning och jag mår rätt mycket bättre, men fortfarande långt ifrån bra. Väl framme på Kulturhuset börjar det smyga sig på igen, tröttheten, frossan, huvudvärken. Vi tar lite luft och tittar på en jättefin utsikt som man såg jättelångt. En vacker utsikt piggar alltid upp och så även i detta fall. När vi går in och slår oss ned framför scenen i väntan på Kultiration är allt som bortblåst. Jag mår så himla bra!! Kanske är det Kultirations värme och kärlek som spridit sig. Jag vet inte, men otroligt lycklig är jag.

Så kommer de. Med sin otroliga glädje, känsla, värme, kärlek intsr de scenen och börjar spela sin första låt. Det är första gången de framför någonting från sin nya skiva och det är något alldeles speciellt. Marcus Berg kunde inte ha sjungit med mer känsla och bedjande röst när han skriker ut för att få sprida sitt budskap om harmoni, orättvisor, kärlek och respekt. Det syns tydligt att hela bandet har starka band mellan varandra och är väl samspelta. De gör de här för att de älskar det och för att sprida det de tror på. För att få människor att komma tillsammans, riva murar och finna sig själva.

Jag kunde stått och lyssnat på Kultirations vackra toner flöda i många många timmar, men någon gång måste det ta slut. Det var den bästa kvällen i mitt liv. Jag vet inte vad det är, men Kultiration har en förmåga att få mig att inse saker i livet jag inte skulle gjort på egen hand. De får mig att vilja bli en bättre människa. Kultiration har förändrat mig och jag älskar Kultiration.