Linnea Druid

Då var det ännu en gång nyårsafton och sista dagen på året 2008. Dert börjar bli hög tid för att samla ihop året med några enkla ord i en årsresumé.

Jag antar att jag ska börja enda från början . Jag firade in det nya året, som nu har passerat, hos Danne med lite annat roligt folk. Kommer inte ihåg jättemycket från den kvällen, vilket var ovanligt i den perioden av mitt liv. En sak jag dock kommer ihåg var att Simon spydde i mina skor. Det var sådär halvtrevligt, men tiden läker alla sår och han var förlåten minuterarna efter.

Våren 2008 fortsatte min stora kärlek till träning att växa. Jag tränade som aldrig förr, inte löpning dock, då jag dragit på mig löparknä efter Lidingöloppet. Det blev många timmar på cykeln, rullskidorna, lyfta en massa tunga stänger på BodyPump passen, och oändligt många tramptag på spinningen. Tränade för Vasaloppet också, Lidingöloppet, första steget i En Svensk Klassiker, var avklarat. Vasaloppet nästa. Min vardag såg ut ungefär som följande: gick upp halv fem gav mig ut, oavsett väder, på cykeln eller rullskidorna, tränade en timma ungefär, åkte ner till stan och var på gymmet halv sju för att träna ytterligare lite, lyfta lite vikter eller trampa i takt med musiken på spinningen. Sedan bar det av till skolan där jag gjorde frukost och drack kaffe. Sedan var jag i skolan hela dagen till två-tre och åkte vidare ut till stallet för att rida. När jag kom hem satt jag vid datorn en stund och slocknade sedan vid åtta tiden.

Ja, så såg mina dagar ut för det mesta. Det som ständigt kretsade i mitt huvud var träning, träning, träning. Mat fick också plats på ett litet hörn. Som hårt tränande vegan måste jag ju se till att få i mig allt. Sojaallergiker trodde jag också jag var ett tag. Det var inte en dans på rosor precis, fanns inte så mycket att äta, och det var ett evigt planerande och blötläggande av bönor, linser och diverse andra saker. Som tur var visade det sig att jag inte alls var sojaallergiker, utan kunde börja äta lite roligare saker igen.

Under påsklovet åkte jag till Michigan med min kusin. Det var en tidig födelsedagspresent från mina föräldrar. Stul med flygen resulterade i att vi fick spendera ett dygn i Amsterdam och en natt på Amsterdams flygplats. Det gjorde mig inte så mycket, det var roligt att vara i Amsterdam. USA resan blev oroligt rolig med mycket snö och mycket shopping. Träffade värdfamiljen min kusin hade när hon var utbytesstudent och umgicks en hel del med dem.

Den stora dagen som jag längtat efter så länge närmade sig. Dagen då jag skulle pricka av tävling nummer två av fyra, Vasaloppet. Jag var extremt peppad, köpte jättebra nya skidor, en massa nya kläder, tränade som en idiot. Tre dagar innan Vasaloppet svullnar halsen upp som bara den och ville inte ge sig. Körtelfeber. Helvete, allt gick i kras. Jag hoppades enda in i det sista att det skulle gå. Morgonen då bussen skulle gå var det dags att inse fakta, inget Vasalopp för mig i år inte. Jag blev jätteledsen, såklart, men det ska vi inte prata om nu, då blir jag deppig igen. Det kommer mer deppigheter så jag måste spara lite på mig själv, så jag tar mig igenom resumén utan att ögonen svullnar upp i tårar.

För att strö salt i såren på mig själv var jag så gott som frisk dagen efter Vasaloppet. Det var bara att bita ihop och ta nya tag, Vätternrundan nästa. Tränade, om möjligt, ännu mer än tidigare, samtidigt som mitt knä blev allt sämre. Tillslut gav jag mitt knä en chans och gick till sjukgymnasten. Det hjälpte inte ett dugg. Inte speciellt positiv var hon heller. ”Det gör ju inget om du gör klassikern när du är 25 istället” var ord som inte alls lät bra i mina öron. Därför lyssnade jag inte heller på hennes råd och körde på som vanligt. Den 11 maj insåg jag vad jag höll på med och sålde min startplats med tårar som inte kunde hejdas. Jag hade så himla ont i mitt knä och insåg att det aldrig skulle gå. Det var inte lätt ska jag säga, jag är inte den som ger upp i första taget. Det var dags att ta tag i mina problem, det var dags för min kropp att vila, något den inte gjort på allt för lång tid.

Runt årsskiftet började det gå allt sämre med Unique. Hon blev allt tjurigare och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jag ville inte fästa mig vid henne om det skulle vara något fel. Så jag stängde av mina känslor och gjorde det jag skulle i stallet och inget mer. Vi åkte och undersökte henne, först i Mantorp, där de inte hittade någonting, och sedan i Skara där vi fick höra ”Hon är bland de friskaste hästar man kan hitta”. Lite förvånade och förbryllade åkte vi därifrån och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Hon var jättearg och det gick inte att lägga på henne sadeln. Räddningen blev Terese och Monika. Vi flyttade Unique från Erikstad till Terese i Sya. Monika kom tre-fyra gånger i veckan och tömkörde henne. Efter några månader var det dags att lägga på sadeln igen och allt gick jättebra. Hon började förändras. Den största förändringen kom dock den 4e juli. Det var dagen Gabriella, hästprataren, kom och pratade med Unique. Det var det mest otroliga jag varit med om. Efter deras samtal förändrades min syn på allt. Jag såg hur jag själv betedde mig, hur jag inte hade tagit tag i min sorg efter Corona utan istället ersatt det med träning och stängt av mina känslor för allt annat. Hon fick mig att omvärdera och prioritera mitt liv. Den dagen sa jag farväl till Corona, en gång för alla. Jag pratade med Corona och bad om förlåtelse för allt, men sa att det var dags för mig att gå vidare. Inte för att jag vill släppa henne, utan för att jag vill släppa in någon annan som behöver mig nu. Det var tungt och jobbigt och tårarna flödade, men efter det var klart kände jag hur en tung sten lyftes från mina axlar. Jag hade äntligen släppt den sorg och den plågsamma känsla jag burit på så länge.

Vi backar tillbaka lite igen så ska jag berätta om försommaren och sommaren. Under senvåren hade jag, som sagt, lagt av med träningen, för att fylla detta enorma tomrum behövdes något annat. Så jag började umgås med kompisar, vilket jag inte tidigare gjort allt för ofta då träningen tog upp mitt liv. Det blev många vackra kvällar i skateparken med trevligt folk. Åkte även till Norrköping en hel del och hade roliga kvällar. Så kom skolavslutningen. Dagen började med lite förkrök klockan sju(kommer inte ihåg, åtta?) på morgonen med Ebba, Ebba och Inez. Efter skolavslutningen firade jag Ellis student och drog sedan vidare hem till Ebba. Förfestade lite med Ebba och Li innan vi drog till Boffe, där största delen av kvällen spenderades. Mitt minne är inte det bästa från den kvällen, men jag vet att vi skulle in till stan. Av någon anledning gick vi av bussen i Jakobsdal och började gå. Sedan gick Ebba och Li in mot stan, medan jag, Martin, Adam, Max och Joel gick åt ett annat håll. Hur som helst så var det en rolig kväll och en bra start på sommarlovet. Den kvällen lärde jag även känna Paulina, vilket jag är mycket glad för!

Den 17e juni åkte vi till USA, Miami, kärt återseende. Det mest spännande var ändå att jag skulle träffa min gamla kompis Heather, som jag inte träffat på sju år! Det gick utan problem och var otroligt roligt. Hängde med henne och hennes kompisar och upplevde allt från deras liv och inte från livet som turist. Det var sjukt flummigt att tänka att det där kanske hade varit jag om jag hade bott kvar i Miami.

När jag kom hem från Miami började sommaren på riktigt. Ebba och jag var ute varje dag på diverse äventyr. Varma sommarkvällar i parken med lite 3,5 och schysst musik. Under sommaren förändrades jag ganska radikalt. Detta enbart på grund av att jag sagt farväl av både Corona och träningen, det jag tidigare levt för. Det är klart jag inte visste vem jag var eller vad jag skulle göra nu. Alla mina intressen och det som stod mig närmast hjärtat var borta. Jag trivdes ändå med min förändring och lärde känna många nya roliga personer som jag står nära idag. Så fyllde jag 18 år. Äntligen myndig, som de flesta brukar tänka. Själv tycker jag inte det är så stor grej. Jag gillar ändå inte krogen, så i det avseendet gör det mig inget om jag är 18 eller inte. 18årsdagen firades med Ebba och dagen efter blev det fest. Sjukt roligt, varmt och skönt. Satt ute på altanen hela kvällarna och chillade med softa personer. Precis som det ska vara. Sommaren fortsatte med ännu mer fest och en totalt förvrängd dygnsrytm. Hände ganska ofta att jag var vaken över två dygn i sträck och orkade ändå vara ute hela nätterna. Det var utomhusbio, fester hos diverse roliga personer, chillkvällar bland annat här, hos Ebba, hos Ludde och i parken. '

Det blev augusti och skolan började. Jag har ju inget emot skolan, snarare tvärtom. Jag älskar Infokomp! Detta läsår började även många roliga personer på skolan, bland annat Ebba, Axel, Ludde, Pau, Fille, Erik mf. Första veckan i skolan avslutades med Martins 18-årsfest. Med buller och brak firades det minst sagt!

Under hösten gick det otroligt mycket bättre med Unique och hon kom tillbaka till Erikstad. Det var som någonting lossnade efter mötet med Gabriella. Unique och jag fann harmoni i varandra och fick ett samarbete utan dess like.

Hösten spenderade jag även hemma hos Emil till stor del. Rätt flummig historia hur jag lärde känna honom från första början. Den tänker jag dock inte dra här. Jag är i alla fall glad att jag lärde känna honom, väldigt mycket flummiga saker har vi hittat på.

Annars bjöd hösten på sprakande färger som det njöts av från bland annat utsiktsplatsen och Tinnerö. När vädret inte visade sin bästa sida satt jag inne och knappade med webbdesign, eftersom jag fått uppdrag att göra en hemsida åt en säkerhetskonsult (det har jag inte berättat här på bloggen, men så är det!) Även Signerat Ungs hemsida har det blivit mycket pyssel med och den väntas vara uppe framåt våren.

28 och 29e november spelade Kultiration i Göteborg. Ebba och jag var där och var med om en upplevelse för livet. Kultiration är något speciellt, de har något inte andra band har. Kultiration är helt klart bästa live bandet!

Under hösten och vintern har mitt knä blivit allt sämre, och nu är det värre än någonsin. Det gör ont hela tiden, så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det finns ingenting som biter, knaprat voltaren, panodil och treo i mängder. Det funkar inte. Jag fick tid hos en jättebra ortoped i norrköping som skulle undersöka mitt knä ännu en gång. Jag kom dit, fick en snabb undersökning och en tung dom. Jag har helt enkelt tränat för mycket när jag har varit så pass ung att senan inte har hunnit med att växa. Det kommer tyvärr att ta många år innan det här någonsin blir bra. Efter det kommer jag få träna på en måttlig nivå :( Det vill jag ju inte, jag vill ju träna mycket. Ska i alla fall träffa en sjukgymnast om ett tag, så då kommer jag få gå där ett tag.

Sammanfattningsvis tycker jag det ser rätt mörkt ut här på mitt års resumé. Det har nog inte varit ett så bra år 2008. Mycket sorgligheter, men jag har klarat det med det förändring jag har gått igenom och den person jag är idag. Jag har haft en rolig sommar, samtidigt som jag har haft underliggande sorger. Jag skulle säga att 2008 har varit ett lärorikt år.

Så, det tog sitt lilla tag att skriva denna resumé. Nu sitter jag har på självaste nyårsafton och skriver klart om året som gått, samtidigt som jag firar in det nya året. Jag hoppas på att 2009 blir ett bra år, ett bättre år med ljusare tider. Gott nytt år!

Idag var jag uppe lite tidigare, halv nio redan. Känns skönt att inte sova bort hela dagen. Det är sådär halvtråkigt väder ute. Frosten ligger jättefin över träd och gräs, men himlen är lite väl grå tycker jag. Frågan är vad jag ska hitta på idag då. Första gången på lovet jag inte har några som helst planer! Får nästan lite panik nu när jag inser det. Jag kan ju inte sitta inne och sörpla kaffe hela dagen. Eller kan jag? Jag kanske ska ge mig ner till stan och lyfta lite skrot. Jag vet ju att jag kommer bli så spring sugen då, så det kanske är bästa att låta bli. Promenad i Tinnerö kanske. Det är ju aldrig fel. Nej, jag vet inte. Beslutsångest har jag. Borde ju plugga matte egentligen, men det får vänta. Är verkligen inte på humör för det.

Igårkväll åkte jag till Emil och var med honom och Johan. Det var roligt, svinlänge sedan sist! Tittade på Mr. Bean, hahaha, flummigt var det.

Nej, nu ska jag göra något. Vad?

I lördags var jag med Ebba, vi chillade här större delen av kvällen och gick senare ut på en liten vandring. Det var rätt flummigt.

Igår red jag till musik igen, dock till min egenbrända skiva denna gång. Unique var peppad och glad när hon studsade omkring till Nationalteatern, Kultiration, Looptroop, Organism 12 mf. Det var sjukt fint väder också och jag blev så glad och ville vara i stallet länge. När jag kom hem åkte jag på en liten utflykt med Ebba för att styra upp lite saker. Sedan drog jag hem till Erik och spelade tvspel, men vi var inte bra. Vi fattade aldrig riktigt vart vi skulle, eller vad vi skulle göra. Jag gav det i alla fall ett gott försök, flummigt var det i alla fall. När vi gett upp tvspelet bestämde vi oss för att gå ut i kylan, 10 minus var det ju. Vi åkte till Rosenkällasjön och tittade på stjärnorna. Jättefint var det!

Idag sov jag enda till 10.50! Ångest "/ Sedam dess har jag inte gjort mycket nytta, käkat frukost, spelat spel, gjort lite webdesign. Antar att jag snart ska bege mig till stallet. Ikväll ska jag till Emil, det var länge sedan sist!

Rastlös. Jag har inget att göra. Hade tänkt att åka till stallet, men mamma skulle till Ikano med bilen. Har läst lite i en bok, den är bra, men jag orkar inte läsa mer, jag vill göra något. Internet är tråkigt, tv är tråkigt. Kanske ska gå ut en sväng. Någonting måste jag göra, annars får jag panik.

Igår åkte Erik och jag ut och hälsade på Unique och de andra hästarna i stallet. Sedan åkte vi ut till Västerby och satte oss utanför kyrkan och drack kaffe. Hederligt var det! Sedan åkte vi till Stavsäter, gick genom kohagen och gick ut på bryggan. Det var nice.

Nej, nu måste jag göra något.

Lilla Unique. Hon är trots allt det bästa som finns. Idag när jag började rida fick hon damp. Hon började hoppa och studsa, kasta sig fram och tillbaka, jag fattade ingenting. Hon bråkar aldrig. Sen inser jag att det måste vara musiken. Jag hade nämligen musik på i ridhuset när jag red, vilket jag aldrig har haft förut med Unique. Det var så himla roligt när jag insåg vad det var hon reagerade på. Hon blev inte rädd eller så utan bara extremt peppad! När jag började trava var det som att hon flög över marken, hon var så himla glad. Hon trodde förmodligen att hon var på tävling och ville därför visa upp sig. Lilla Unique, hon är ju så underbar.

Idag är dfet fredag och det ger mig ångest. Det har varit lov i en hel vecka och det känns som tiden bara sprungit iväg. Vet knappt vad jag har gjort, men ändå har jag gjort något hela tiden. Får utnyttja lovet ännu mer från och med nu.

Igår år jag middag med släkten. Drog någon gång runt halv sju och träffade Erik. Gick hem till Bawan och chillade där med dem, Ari, Muffe och Alex.

Nej, nu måste jag dra. Måste ta tillvara på lovet.

Tänkte försöka mig på en snabb update innan jag ska iväg till farbror + familj.

Gårdagen var minst sagt speciell. Släkten kom vid halv två tiden, då var det dags för glögg. Jag stod upp eftersom det gör så ont i knät att sitta ner. Sedan var det mat och då var jag så illa tvungen att slå mig ner vid bordet. Smärtan blev värre och värre. När jag ätit klart ställde jag mig upp. Sedan kom känslorna av ångest och sorg över att jag inte ens kan sitta ner med släkten på julafton, utan måste stå som en outsider och titta på medan smärtan gnager. Då blev jag jätteledsen och började gråta. Stängde in mig på rummet och kröp ner under täcket. Sedan tog jag några smärtlindrande tabletter, vet inte vad det var, men efter det kommer jag inte ihåg mycket. Det hände nog en del skumma saker.

Imorse vaknade jag och ser till min stora förvåning en hög av nya saker som ligger på golvet. Det tog några minuter innan det slog mig att det måste vara mina julklappar! Minns inte när jag öppnade dem, men där bland franns i alla fall en ny laptop, datorrengöring, laptopöverdrag, en mobil, en PHP bok och lite småsaker.

Ja, en speciell julafton var det. Inga sådana tabletter idag inte. Jag fåt knarka panodil och hoppas att det tar bort den alldra värsta smärtan.

Lite dåligt med uppdatering. Kankse är det julhysterin som spökar. Julstress är det i alla fall. Inte för mig dock, men för alla andra. Alla springer omkring som yra höns, städar och donar, köper julklappar, lagar mat, jäktar. Orkar inte med det, så jag tar det lugnt istället. Var nere på stan igår och köpte lite julklappar. Måste ner en sväng idag med. Det känns inte så lockande. Jag tycker inte om att gå på stan, fullt av folk, trängsel, personer jag inte vill träffa. Antar att det bara är att bita ihop.

Känns konstigt att det är julafton imorgon. När man var liten så gick ju tiden så extremt långsamt, att räkna från 1a december till 24e var en evighet! Nu rusar tiden förbi och jag kommer vara tillbaka i skolan innan jag hinner blinka. Därför ska man ta vara på tiden, göra trevliga saker hela tiden, vara lite för sig själv.

Idag är det underbart väder och jag ska gå ut i tinneröskogen senare. Det är nice.

Jag somnade tidigt igår och vaknade efter en jobbig natt med en dunderförkylning vid klockan sju. Kan inte andas genom näsan och har en kraftig hosta. Perfekt såhär till jul. Jag känner verkligen inte för jul nu. Jag älskar julen annars, det är så mysigt, julmusik, julejus, hopp, glädje, lycka. Nu har jag inget hopp, ingen glädje och ingen lycka. Jag får ångest av att tänka på att jag ska tvingas sitta ner och ha ont hela julen. Inte ens julmusik kan höja min christmas spirit.

Jag får en klump i magen av att titta ut. Det är underbart väder, frisk luft, runt nollan, solsken och inte ett moln på himlen. Perfekt dag för en lång löparrunda genom Tinneröskogen. Så ska jag inte tänka, men det går inte så bra. Kan inte riktigt få ur de där tankarna ut huvudet.

Måste gör något annat nu. Kan inte sitta här och utforska mina känslor. För jobbigt helt enkelt.

Ruskigt trött är jag. De senaste dagarna verkar ha tagit endel på mig. Har ju inte hunnit med mycket till uppdatering här, men det blir bättre. Onsdagskvällen spenderade jag med Ebba, Freddy, Albin och Linus. Åkte omkring i Albins bil och hade kul. I torsdags hände en sjukt skum sak som jag inte tänker berätta mer om, men det var verkligen läskligt, eller spännande, vad vet jag. På kvällen var jag i jakobsdal med Ebba, Freddy och Erik. Gick dock hem rätt skapligt, vilket behövdes. Igår var jag, Ebba och Erik vid Hjuksbrobadet och eldade. Perfekt kväll att göra det, sjärnklart och fint. Det tog dock sjukt lång tid för oss att få igång elden. Det var visst inte så lätt som vi trodde.

Upp tidigt idag för att åka till Vimmerby. Julmarknad med mormor och Snälen. Kallt var det, men trevligt.

Nu ska jag se X-man 2 för typ 54394e gången. Jag är ju rätt torsk på sånna filmer. Nördigt, jag vet.

Då är det över. Tänk att ett enda besök hos läkaren kunde förstöra mig såhär. Mina drömmer, passioner och livsmål har blivit till onåbara illutioner, fantasier och drömmar. Mitt liv som det en gång var är förbi. Med gråten i halsen går jag som ett tomt skal ut ur läkarmottagningen. Jag är helt tömd, det jag levt för finns inte längre. Det bästa jag vet är för någon annan, inte för mig. Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Vad ska jag göra när mitt liv helt plötsligt saknar hopp. När allt är slut.

Nu är det över.

Vem här var uppe och red klockan kvart i sju imorse då? Jo, förstår ni, det var jag! Jag änner mig rätt duktig faktiskt. Var i stallet på morgonen och red och trots det lyckades jag komma till skolan klockan nio! Lämnade in serien också Jag blir bara mer och mer stolt över mig själv måste jag säga. Annars har jag hängt i skolan hela dagen. Åkte ifrån skolan stax efter halv fem tror jag. Har inte gjort speciellt mycket, räknat lite matte och diskuterat SigneratUng.se

Nu är jag hemma i alla fall och tänkte chilla lite. Sätte på någon schysst serie eller film. Får se hur det blir. Först lite medicin mot ett värkande knä.

Jag har framfört många häpnandsväckande historier här på bloggen, men den här tar ändå priset. Jag lovar att det jag säger nu är 100 % sanning. Det är också anledningen till att jag nu sitter och är jättetrött och sliter mig i håret över minsta lilla sak. Sanningen är den... att jag har bara druckit EN kopp kaffe idag. Jag vet, det är svårt att smälta det. Jag var självi chocktillstånd ett bra tag när jag upptäckte det. Tänk att jag har gått omkring med så lågkoffeinhalt i blodet. Jag vet inte hur jag har överlevt. Det har ju dock satt sina spår. Just nu vet jag knappt vart jag ska ta vägen, jag är bara så trött och arg och irriterad, men jag måste sitta vaken och bråka med datorn som inte vill öppna Adobeprogrammen. Optimering måste det bli. Usch, känner verkligen inte för det här. Men det är bara att bita ihop, för imorgon ska tidningen till tryck och serien måste vara klar.

Har inte hunnit med kaffet idag, det är det som har varit problemet. Kom till skolan halv nio i tro om att jag började tolv, men så vardet itne. Det var introduktion för temaveckan som ska vara efter jul, så jag började visst halv nio. Tur för mig att jag har en tendens att komma några timmar för tidigt till skolan. Vid halv tio skulle vi till Nationernas hus, det lät inte så lockande. Jag och Ebba smög iväg till Wayn'es istälelt och käkade och drack kaffe (DAGENS ENDA KOPP)  Sedan kollade jag lite julklappar en snabbis och gick sedan till spanskan. Ojojoj, en annan omtumlande händelse. Egentligen skulle vi träffat våra arbetsgrupper, men jag stack iväg till Komvux för att ha muntligt prov! Tänk att jag hur lätt som helst, med anledning till och med, kunde ha struntat i det, men det gjorde jag inte! Duktig är jag ju.

Efter spanskan gick jag ner till gymmet. Jag vet inte vad det är för fel på mig! Jag vet jumycket väl att jag inte kan springa,att jag får ont som in i helvete. Ändå åker mina tankar i samma banor varje gång "kanske har det blivit bättre nu, det var ju inte bra i igårkväll när jag knaprade Voltaren och inte visste vart jag skulle ta vägen, men kanske nu..." Så springer jag och precis som gången innan, och gången innan det, och gången innan det osv. så kommer smärtan smygandes. Då har jag inte helelr vett nog att lägga av på en gång. Nej nej, så enkelt är det ju inte. "ibland är det ju lite stelt i början, man får ont lite här och var. Inget att klaga över. Det går nog över när blodcirkulationen sätter igång.." tankarna snurrar i huvudet efter sådär en 15-20 minuter har jag under skrikande smärta lyckats övertala mig själv att det är lite bra att ge upp, som vanligt.

Nej tillbaks till jobbet.

Nu har jag verkligen varit duktig. Jag har skrivit ihop en liten text för muntilga spanskan imorgon! Känner mig nästan lite väl överambitiös, men jag har haft så jäkla tråkigt idag! Åkte till stallet tidigt för att jag skulle rida på grön timma, men då var det ju programmridning, vilket jag glömt bort. Så det blev ju ingen ridning, istället fick jag åka hem och h jättetråkigt. Då blev det att göra spanska.

Ska hoppa in i duchen nu i alla fall innan jag ska träffa Ebba.

Som vanligt blev kvällen inte alls som planerad, men ändå rätt schysst. Från början skulle vi förfesta hos Ebba, så jag och Erik tänkte gå dit. Sedan ringde Albin och sa att vi skulle till Danne istället, så efter att vi flummat omkring ett tag tog vi bussen ner till stan. När vi var utanför Danne så visade det sig att vi inte alls skulle dit. Då hade vi ju inte direkt några back-up ställen att vara på och det var svinkallt. Så vi satte oss på 17 bussen, bara för att jag älskar att åka buss :) Vi bestämde oss tillslut för att dra på en fest vid Garnisonen, så vi gick av på lutstationen och åkte hela vägen tillbaka igen. Dock var det inte alls kul på festen, kortleken hade varit framme sedan länge.. Till slut bestämde vi oss för att ge upp jakten på en festkväll och drog hem till Vidingsjö istället. Drog hem till Erik och tittade på Ultimate Fighter och lyssnade på musik.

Det är så otroligt fint väder idag! En jäkla massa snö, vilket jag älskar! LIte ledsen blir jag ju samtidigt, för jag hade ju mer än någonting annat velat ge mig ut på längdskidorna, men det går ju inte :( Nej, inte negativia tankar nu. Positivit, glada tankar. Jag ska ge mig ut i Tinneröskogen. Det ni! :)

Har varit en soft dag idag. Skola en timma på morgonen, sedan staller och efter det tillbaka til skolan för att chilla med lite schysst folk. Så har jag färgat året och sedan varit med Ebba och Li hemma hos Ebba. Chill.

Imorgon är det lussefirande :)

Det är sjukt kallt på mitt rum. Det kan bero på att jag har haft fönstret öppet hela dagen och att elementet är avstängt. Funderar på att göra något åt saken, men jag orkar inte riktigt. Jag får sitta här och frysa. Det blir nog ändå varmt snart när datorn har fått stå på ett tag.

Måndag igen, veckorna rullar på med en väldans fart. Känns som att måndagen knappt hinner sluta innan hela veckan har gått och det är måndag igen. Idag har jag i alla fall hafe en lektion, spanska. Annars har jag hängt i skolan, druckit kaffe, gjort klart serien och varit i stallet. En vanlig dag helt enkelt.

Fick ju så mycket ångest för att jag vaknade sent igår, så jag bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt. Jag var väldigt trött också, så det passade bra. Sedan blev det ju inte riktigt så. Jag blev övertalad att hänga med Isse och Nicke till Braskensbro. Det var ändå värt det, det var kul :)

Idag vaknade jag 10.08 trots att jag satte väckarklockan på 8.50. Trots att jag gick upp sent har jag fått endel gjort faktiskt. Satte mig vid datorn vid elva och har suttit här sedan dess och nästan enbart ritat. Känner mig ganska duktigt om jag ska vara ärlig. Strax ska jag bege mig ut till stallet och skritta lite. Sedan är det matte som väntar. Det ska bli av. Jag lovar.

Tillbaks till Illustrator nu då.

Kvällen igår blev verkligen inte som förväntat, men ändå sjukt värd! Jag kom till Ebba runt halv fem tiden och fixade med diverse saker. Sedan kom Albin, Li och Elita så förfestade vi lite innan vi drog till Skylten för att se Root People. Skylten var roligt, mycket roligt folk och bra stämning. Runt tio gick jag, Ebba, Albin, Li, Elita och Freddy mot Lorient där vi träffade Martin, Adam, Max, Anton mf. Chillade, tog någon bärs och var på allmänt pepp humör. Det var dock inte så mycket folk där och sedan blev det lite knas, så jag, Ebba och Martin bestämde oss för att lämna Lorient och dra hem till Martin istället. Så kom Freddy också och hänkade, det gick faktiskt väldigt snabbt att gå från stan. Sedan chillade vi, lyssnade på Bob Marley, Kultiration osv och slaggade sedan där.

Kändes sådär lagom kul när man vaknade imorse att veta att jag ver tvungen att släpa mig till skolan för att skriva prov som jag såklart inte hade pluggat till överhuvud taget och var mer än säker på att jag inte skulle klara. Förvånandsvärt nog så gick det faktiskt rätt bra, men sen så stod ju i princip alla svar i formelsamligen, så jag skrev bara av därifrån..

Har inte mycket tid att ängna åt bloggen idag inte. Inte igår heller om jag minns rätt. Var hos Emil igår, det var trevligt :) Idag har allt gått i ett. Först skola i någon timma, sedan ut till stallet, skritta, tillbaka till stan för att köpa strumpbyxor, hem duscha, sminka mig och nu sitter jag här. Mamma kommer hem om typ fem minuter. Eller nej, hon kom hem nu, så jag måste dra. Ska till Ebba på förfest, sedan blir det skylten, Rootpeople sedan Lorient och Governor Andy :)

Tillbaka till skolan igen efter en händelserik helg. Kom som vanligt några timmar för tidigt till skolan, men istället för att bara dricka kaffe och göra ingenting så pluggade jag lite spanska! Jag blev förvånad jag med. Efter lunch var det spanska, första och sista lektionen. Sedan tillbaka till skolan för att fixa med lite bilder och dricka lite mer kaffe. Ut till stallet för att gå en promenad i regnet med min underbara häst.

Är sjukt trött, men sen är jag ju lite halvsjuk också. Tänkte gå och lägga mig faktiskt. Behöver nog många timmars sömn även inatt.