Skidshopping
Internet la av imorse, därför har jag inte hunnit skriva förens nu, om ni undrar. Morgonen spenderades framför tvn med ännu mer Jackie Chan, kanske kunde ha gjort något vettigare, men ibland (läs alltid) är det skönt att ta det lugnt. Sedan ritade jag lite i och sådär efter att ha fått massor asiatisk inspiration. Fixade lunch, och fick verkligen är hemsk upplevelse. Sojafärs och dinkel med lite grönsaker och sådär gjorde jag. Sojan smakade KÖTT, alltså det smakade verkligen typ grillat, gris eller något. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT! Eftersom jag inte hade någon annan bra proteinkälla hemma så slutade det med att jag fick hålla för näsan samtidigt som jag tvingade i mig den grissmakande sojafärsen. Usch, jag förstår inte att någon kan äta kött. Det är ju verkligen inte gott!
Det bar av till stan för att inhandla diverse saker till Vasaloppet. Hade tänkt köpa skidor, men jag köper det på Stadium i Tornby istället, för där jkan de byta bindningar och valla. För det gick jag inte tomhänt där ifrån. Jag köpte
- Bra underställ
- Funktionsmössa
- Skidvantar
- Midjeväska
- "Lager 2 tröja"
- Jacka
- Byxor
Jag vågar inte berätta hur mycket det kostade, men det var inte billigt.. "/ Bilder kommer, snart. Stadiumbesöket gick snabbare än förväntat, vilket betydde att jag fick mycket mer tid på gymmet än beräknat. Eftersom bussarna till stallet inte går så ofta på söndagar, var jag tvungen att vara kvar länge. Tre timmar hängde jag på gymmet. Nej, jag överdriver inte, snarare underdriver, det var, vid närmare eftertanke, 3 ½ timma. Det var verkligen kul att träna idag! Tiden bara flög förbi på crosstrainern, och innan jag visste ordet av hade det gått 70 minuter. I stallet sedan blev jag nästan helt själv, skönt faktist, det händer inte ofta. I ett stall med omkring 30 hästar brukar det alltid vara någon där. En söndag kväll kanske inte är så lockade för de flesta.
En trevlig överraskning
Jag överraskade mig själv med att, istället för att dra på mig pyjamasen, istället klämma in benen i träningstajtsen och ge mig ut på rullskidorna. Det var faktiskt riktigt trevligt, men det var farligt halt! Sådär precis vid nollan, ett tunnt lager av något mitt emellan is och vatten. Jag lyckades, på något mirakalöst sätt, klara mig ifrån att trilla, det ni! Det trodde ni säkert inte, med tanke på hur det brukar gå för mig. Det blev ingen jättelång runda, 60 minuter sådär, men tillräckligt för att koppla bort allt jobbigt, och låta tankarna flyta fritt kring roliga saker, saker man så gärna skulle göra om man nu hade all tid i världen. Tänk att skriva ned en lista på allting du sagt att du skulle vilja göra, om du bara hade tid. Den listan skulle nog bli lång. Det skulle min i alla fall, med säkerhet!
Ibland skulle jag vilja ha lite mer tid..
Blodet pumpade ut i kroppen, snabbare än vanligt, och hjärtat slog hårt. Det var härligt att träna idag. Även att jag tog i mer än vanligt kändes det bara kul och energin flödade i mig. Ibland är det extra kul att träna! Det blev en dryg timma på crosstrainern + styrka, och ja, även denna gång var jag seriös!
Tidsoptimist som jag är, hade jag överskattat hur mycket tid som egentligen rymms under en dag. Efter gymmet blev det en springrunda på stan för att inhandla allt som stod på min långa inköpslista. Listan över vad jag sedan kom ihåg att köpa är betydligt kortare! Tömkörning han jag inte med idag, det får bli imorgon istället. Jag vet inte varför jag sitter här egentligen, genomsur efter ett bad, osminkad och oklädd, hungrig!! jag har inte ätit något sedan klockan 7 imorse och har tränat så hårt, det är inte bra. Julle och Vinne kommer hit om mindre än en fem minuter, så det är bäst att rappa på! Sen drar vi vidare, fest.
Haha, vilken bild det fick bli. Tog den första som dök upp i arkivet, mycket passande.
träning
Kom i säng sent igår, som det alltid blir nu för tiden. Upp skulle jag i alla fall tidigt. Det bar av till
gymmet, med samma exploderande
"jag-behöver-kaffe-huvudvärk" 60 minuter på crossen och sen körde jag faktiskt
styrka, seriöst! För en gångs skull.. Det blir inte så seriös styrka nu för tiden,
när jag inte kan gå på Body Pump. Tyvärr fick jag
ont i knät, av crossen liksom, det brukar jag inte få. Det var inte på mitt vanliga "löparknäställe", utan precis under knäskålen mot insidan, i
"gropen" eller vad man ska säga. Jag får väl
hoppas på det bästa!
Frissör besök blev det också, missade engelskan, men det gör inget. Engelska läraren är ju lite, speciell..
Zafira, hon är så himla söt! Även att hon är 1 ½ år nu ser hon fortfarande ut som en liten fölunge :D
Ge mig kaffe!!
Eftesom det inte blev någon
träning igårkväll så fick det bli idag på morgonen istället. Så kvart i sex steg jag upp och begav mig till
gymmet. Som vanligt blev det betoning på
kondition, för det är ju roligast. 60 hårda minuter på Crosstrainen och så lite styrka efter det. Redan när jag ställde mig på crossen kände jag huvudvärken börja smyga sig på. Sedan gick det bara utför. Tillslut trodde jag nästan att jag skulle svimma för jag hade så ont i huvudet,
kaffebrist. Jag trampade på med halvöppna ögon och förbannade mig själv för att jag inte ens tagit en liten espressoshot innan. Jag trodde inte det skulle vara så farligt, men det var det. Det var verkligen tuffa 60 minuter jag tvingade mig igenom. Hela tiden hade jag skolans kaffe i tankarna. När jag var klar skyndade jag mig över till skolan. Vad ser jag då?
INGET KAFFE!!! Jag dör! Okej, det är ju inte så att kaffet är slut, tror jag inte i alla fall, men det fanns inget i någon av kaffebryggarna. Jobbigt att
göra eget ju, jag förstår inte skolans kaffebryggare, men jag ska göra ett försök.
JAG MÅSTE HA KAFFE!!
Den här jackan har nu hängt hemma hos mig ett tag, den är min brors kompis. Den rä
så jävla skön! man kan inte riktigt se det här på bilden, men det är den verkligen. det är som
en stor tjock björnpäls. Jag måste ha en sådan, tyvärr var det nog itne igår han köpte den..
Lite klumpig och utan kontroll
Jag överraskade mig själv med att ge mig ut en sväng på
rullskidorna. Det var mörkt, kallt och blött, men ändå ganska kul. Särskilt roligt var det att åka igenom de djupa
vattenpölarna så att vattnet skvätte enda upp i ansiktet. Jag vill nästan alltid träna själv, men på rullskidorna känns det
lite ensamt ibland. Synd bara att jag inte känner någon här i Linköpingstrakten som brukar staka omkring på hjul, eller är det
någon som känner sig manad? Jag behöver nog träna lite teknik tror jag, för om jag ska vara ärlig, så är jag ganska dålig, om man nu kan vara det. När jag åker skidor brukar
tankarna vandra iväg, precis som när jag rider, jag får liksom en sån där tom blick, så att jag egentligen inte ser vad jag gör, utan bara tänker. Oj, vad det där lät konstigt, men anyway, jag hade en sådan där "ögonen-typ-avstängda-för-att-hjärnan-ska-fungera-stund" och väcktes plötsligt till liv av att jag
åkte in i ett staket! Jag är fortfarande lite förundrad över hur jag lyckades med det. Tur att ingen såg mig i alla fall, det kanske fanns en anledning till att jag gav mig ut i mörkret. Ibland har jag verkligen ingen kontroll på mina armar och ben, allt har sitt eget liv känns det som. Jag känner mig ungefär som
en elefent på styltor.
ANKY
Idag var jag verkligen mycket snabbare än jag trodde, i stallet! Jag förväntade mig att jag skulle komma hem vid 11 tiden. Slutade skolan vid ett, eller egentligen 11 eftersom det efter det var lunch och sedan engelska där jag gjorde ingenting. Anyway, efter skolan stannade jag kvar och skulle prata lite om schemat. Jag går till HALV FYRA på måndagar!!! Den dagen trodde jag aldrig jag skulle se. Annars är det rätt soft, 10-14.15 och en dag till 13. Det tog ett bra tag, och ett antal koppar kaffe, innan jag orkade ge mig iväg från skolan och traska ner till gymmet. Körde cross såklart, eftersom det är typ det enda jag kan göra. Lite triceps blev det också, men jag ville hinna med bussen, så inget vidare seriöst. 75 min på crossen var prioriteten.
Provade nya sadeln idag, den var verkligen underbar! Jag tyckte jättemycket om min förra sadel, men den här var ännu bättre! Förmodligare är den billigare än min förra också eftersom den inte går att ändra bommen på, trist, men jag hoppas inte att jag behöver byta igen, för bättre sadel kommer jag nog inte hitta.
Längdskidor imorgon?
En veckas markjobb verkar ha gjort
susen. Unique var
jättetrevlig att rida idag! Verkligen toppen! Men
vargtänderna måste bort,
pronto! Det löser nog en hel del. Det kan inte vara kul att springa omkring med dem, samtidigt som man ska ha bett i munnen och trippa omkring fint och lydigt.
Jag hoppas snön ligger kvar tjock på backen till imorgon. Då ska jag ta med mig
längdskidorna och åka ut till Landeryd. Jag är riktigt sugen på att ställa mig på mina dåliga skidor för första gången i år, så nu är det bara att hålla tummarna. Det är ju
riktigt kallt i alla fall, så det finns ju kanske en chans. Sen bor jag ju ute på landet också (eller det gör jag egentligen inte, utan ca 4-5 km från stan med större stadsdelar emellan, men när man tittar ut på baksidan känns det som om man bor i en enslig liten by på landet) så snön smälter jui alla fal inte lika mycket här som den gör i stan.
På rätt väg?
Det gick bra att träna igår, SKÖNT! Jag utsatte mig ju inte direkt för situationer där jag får ont heller, men det var ändå skönt att kunna träna lite. Jag kunde ju inte träna ben eftersom jag inte kan böja benen, men armarna kunde jag träna och så "sprang" jag på crosstrainern i drygt 50 minuter. Det är skönt att det finns någon kondition jag kan göra i alla fall, crossen ger ju näst intill ingen belastning på knäna. Ska ringa sjukgymnasten idag också tänke jag, hoppas jag får tid snart. När jag började bli klar i gymmet tittade jag på klockan och insåg att jag kanske skulle hinna med 16.22 bussen om jag verkligen skyndade mig. Så jag struntade i att stretcha, vilket jag fått sota för idag, kastade på mig kläderna, köpte en banan så jag skulle orka med stallet och så srang jag genom stan med en banan i handen. Jag kände mig ungefär som en gorilla på flykt med klumpiga, panikartade steg och en banan i högsta hugg. Jag han med bussen i alla fall. Skönt! Det hade inte varit speciellt trevligt för mig, eller för någon annan, om jag var tvungen att gå omkring på stan i svettiga kläder och allmänt äcklig, i 50 minuter.
Nu hade jag tänkt att vara duktig och gå på matten!
Back on track?
Efter att ha haft ont i foten i treveckor så har det äntligen börjat ge sig. Så idag beslöt jag mig för att ge mig ut på skidorna igen. Det gick bra med foten, tack och lov, för skidor är ju i princip det enda jag kan göra i träningsväg just nu med mitt träliga knä. Jag vet att jag har sagt det tusen gånger innan, men jag saknar verkligen att springa! Just nu var det ju tänkt att jag skulle träna för fullt till LidingöUltran. Jag vet att det kommer många fler år jag kan vara med, men jag vill ju vara med nu! Men jag får väl koncentrera mig på något annat så länge, jag har ju trots allt Unique. Och där kan jag ju verkligen göra framsteg :)
Monica
Tillslut lyckades jag få timmarna att gå. Jag pallrade mig ner till gymmet och tänkte ge löpbandet en ny chans. Men återigen fick jag bakslag. Efter ungefär två minuter kände jag av knät och efter sådär 7 minuter gick det inte att fortsätta. Jag har verkligen tröttnat på det här nu, jag vill ju kunna springa!! Jag tampade lite i trappmaskinen istället, körde lite styrka och lite crosstrainer. När jag ändå var på stan passade jag på att gå in på Bokia för att köpa svart papper som bakrund till mina tavlor, men det fanns inte! Det fanns bara A4 och jag ville ju ha större. Så besviken och på dåligt humör fick jag åka hem igen. Humöret åkte upp på topp igen när mamma kom hem och det äntligen blev dags att åka ut till Unique. Idag var hon mycket piggare, jättelivlig och personlig, ständligt tiggande efter lite godis. Borstade lite och sådär, bara pysslade om henne :) Kollade igenom henne lite, gjorde ju aldrig det igår. Hon ser faktiskt helt okej ut. Lite omusklad i ryggen, men inte vätte än Corona. Mycket rundare rumpa än Corona i alla fall. Lite benmuskler skulle inte heller vara fel, lite flyttad bog och lite mer muskler kring halsansatsen, men det är inget som inte går att fixa :) Hon är ju trots allt inte så gammal, hon har ju ett par år på sig innan hon ska vara helt färdig med musklerna :)
Imorgon kommer MONICA!! :D Äntligen! Och då ska jag rida för första gången ockå. Herregud så spännande det ska bli. Jag vet ju inte alls hur hon är. Men jag ser ju på henne att hon är helt olik Corona. Jag tror att hon är ganka typisk Rubinstein avkomma när det gäller stödet i munnen, ganska lätt. Ganska högrest, mycket framben, men lite lat i bakbenen, inte riktigt så rund i ryggen som man skulle vilja, lättlärd, arbetsvillig, men ändå lite stoig. Så tänker jag mig att hon är. Då får vi se om det stämmer, det här är ju bara en gissning :P
Uppskrapat knä och lera i ansiktet
Då har jag varit ute och rullat. Vid halv sex stod jag redo och klar att ge mig iväg på mina nya rullskidor. (Jag var ju tvungen att vara uppe så tidigt så ingen skulle se mina misslyckade försök). Det var jättesvårt! Skidorna svängde till vänster hela tiden och stavarna flög åt alla håll. Det gick bättre efter ett tag, men lång ifrån bra. Jag trillade två gånger, första gången skrapade jag upp knät och andra gången landade jag med ansiktet rakt ner i gräset, hahaha.
Speciellt snabbt gick det inte heller. När jag är ute och fotar/springer/cyklar så brukar jag se rullskidoåkare på ett visst ställe där de swischar förbi. Det gjorde inte jag. De fick det att se så lätt ut. Haha. Mest störande var verkligen att jag hela tiden svängde åt vänster. Det gjorde ju att jag inte kunde få upp någon fart, det blev obalanserat, jag kunde inte sätta stavarna så tätt intill kroppen. Det måste göras något åt. Men då har jag ju provat på det i alla fall. Mycket svårare än vanliga längdskidor tycker jag, men mn kanske lär sig..
Cykling
Solen är påväg upp när jag först ger mig ut. Det är kallt, sådär så att lungerna nästan fryser till is när man drar ett djupt andetag. De frusna löven knastrar mer än vanligt under cykeln. Med en uppförsbacke börjar skogen och trots att den är ganska gles lyckas solen ännu inte tränga igenom. Lite längre bort väd vägen står ett rådjur, den tittar upp, men springer inte iväg. Istället går den långsamt där längs kanten medan jag susar förbi. Snart träffar solen trädtopparna och där det är luckor i skogen åker jag in i den värmande solen. De fem minusgrader som termometern visade när jag åkte hemifrån känns inte så farliga när solen skiner mig i ansiktet. Morgonen är härlig. Den bästa stunden på dygnet. Allt är stilla, lugnt och orört. Efter en stund glesnar skogen och de frostbitna fälten breder ut sig och solen skiner upp och värmer mina kalla fingrar. Vägen fortsätter med växlande skog och ängar. I motljuset kan man se enstaka lador med skarpa konturer. Vägen börjar svänga och jag är nu påväg tillbaka, in mot samhället igen. Nu har tiden gått och folk har börjat ta sig ut och när jag kommer ut på en större väg möter jag den första bilen för dagen. Nu har jag solen i ryggen och fingrarna börjar stelna igen. På sista långa raksträckan när jag börjar närma mig slutet av rundan kör jag tempoväxlingar för att liva upp det hela. Benen vaknar till och vinden tränger om möjligt in ännu mer i mina skor så att mina stackars tår håller på att lossna. Men snart är jag tillbaka där jag började och solen står nu högt på himlen. Omkring 35 km har jag nog tagit mig igenom. Morgonträning är härligt.
Ja vill SPRINGAAAAAA!!
Jag vill verkligen att mitt knä ska vara bra. Jag vet att jag klagar hela tiden, men jag blir så himla irriterad. Motivationen och viljan att löpa ökar ständigt och jag står snart inte ut mer. Inte kunde jag tänka mig att det skulle bli såhär svårt att vara utan löpningen. Min Runner's tidning kom på posten i fredags. Min första reaktion var att jag blev arg och slängde tidningen i papperskorgen, när jag tjurat lite ångrade jag mig och tog upp den igen, tittade på framsidan och började gråta(!!). Jag ville inte ens öppna tidningen eftersom jag förmodligen inte skulel bli gladare av det. Imorse rev jag i alla fall bort plasten och bläddrare igenom den lite, men förmådde mig inte att läsa. För några nummer sedan var det en kvinna som skrev till Runners och berättade att hon alltid älskat löpning, men blev påkörd för ett par år sedan och blev skadad såpass att hon aldrig mera kommer kunna springa. Hon prenumererar fortfarande på Runner's med motiveringen "..även att jag inte fysikskt kan springa längre så varje gång jag läser Runner's så springer jag i tankarna av eran underbara och inspirerande tidning.." Så känner då verkigen inte jag. Jag tror inte jag kommer kunna röra den där tidningen innan jag är bra igen, och då lär det väl ha kommit många tidningar..
Just nu ser jag inget ljus..
Jag vill tillbaka!!
Träning
Efter skolan idag gick jag direkt till gymmet. Jag tänkte att jag kunde springa på löpbandet, för jag har ju stretchat jättemycket och löpbandet kan man ju ha helt platt. Men så fel jag hade. Att tro att allt skulel vara fixat bara sådär. Nej då, så var det ju inte. Efter 10 minuter på löpbandet gjorde det ont i knät och trots att jag ville fortsätta så var jag tvungen att sluta. Jag insåg att det faktiskt itne blir bättre för att jag sliter på det. Så jag satte mig på cykeln istället. Inte den vanliga cykeln, utan "stolcykeln" där man sitter i en "stol" och har benen framför sig. Av den fick jag faktiskt inte ont, men jag fick ju heller inte den effektiva konditionsträning jag ville ha. Man kommer ju inte upp så högt i puls tyvärr. Körde lite i maskinerna också, vilket jag aldrig gör annars. Jag hatar att vara på gymmet, jag gillar bara att gå på passen. Men nu kan jag ju inte göra det.. Körde lite crosstrainer också, det gick faktiskt ganska bra :) Jag är så trött på att vara skadad!! Jag vill bara bli bra nu! Jag saknar att springa, jag har inte sprungit på över en vecka nu, jag trot jag blir galen!!
Nu får det vara nog!
Jag orkar verkligen inte mer!
Mot läkarens råd om att jag skulle promenera i sulorna gav jag mig ut på en löprunda. Jag orkade bara inte vänta mer. Löpningen är ju en del av mig och det känns jättekonstigt att inte springa. Men jag tänkte att det kanske var bäst att inte köra distanspass utan kanske något annat, så jag valde att köra lite fartlek. Jag sprang upp till motionscentrum och där sprang jag 5an. 500m jättesnabbt och 500m normal/något långsammare. Totalt med hemfärd skulle det bli 9 km. Redan innan jag var uppe vid motionscentrum kännde jag att allt inte stod rätt till i mitt ben. Knät började värka. Jag har kännt av det lite efter Lidingö, men bara så att det har känst lite obehagligt och konstigt, det har inte gjort så ont. Det gjorde det nu. Men envis som jag är sprang jag allt jag hade. När 5an tog slut bar inte benet längre utan vek sig under mig. Med tårar i ögonen staplade jag bort till styrkedelen i motionscentum och körde lite där i hopp om att benet skulle samla nya krafter. Efter några minuter bestämde jag mig för att jag skulle försöka ta mig hem. Jag försökte springa så gott det gick, för jag är inte den som ger upp. Men det blev bara värre och värre. Även hälsenan värkte nu riktigt ordentligt. Distansen jag klarade att springa blev kortare och kortare. Tillslut klarade jag inte mer än 20 m innan benet vek sig. Med nu rinnande tårar klarade jag mig i alla fall tillbaka halvhoppandes på höger ben.
Jag orkar inte det här! Jag har verkligen slitit för att få den kondition jag har idag! Det är ju nu det är som roligast att springa, när man känner att man kan springa hur långt som helst, när sträckor där man förut bara färdades med bil nu är möjliga till fots. Jag vill inte ge upp! Jag hatar att ge upp! Jag vill inte vila i flera månader för att sedan börja om på botten igen. Nu är suget efter löpningen större än någonsin. Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet, Lidingö Ultra, allt var planerat. Och nu är allt försört. VA FAN!!
Spinning/Abs
Spinning/Abs var faktiskt riktigt kul :) Jag gillar faktiskt de kortare spinningpassen mer för de är mer intensiva. 60 minuters passen är ju inte alls jobbigare än de korta, tråkigare i så fall. Det är jättelång uppvärmning och nedvarvning. Totaltiden med hög ansträgning är nog till och med kortare än de kortare passen. Körde lite i maskinerna innan också, dock endast triseps, men det är ju det jag måste träna mest nu ju. Triceps och mage behövs för stakningen som jag självklart tar på största allvar ;D
Usch, jag känner mig inte pigg på att gå till skolan imorgon. Jag vill bara sova. Sitta länge vid frukostbordet, dricka kaffe och läsa tidningen. Så vill jag springa, jag vill äta god mat som jag själv har lagat, jag vill cykla, fota och träna. Det vill jag göra. Jag vill inte gå till skolan ha Biologi som är tråkigast med den tråkigaste läraren i världen, äta den äckliga vegmaten i skolan, ha studiestuga där jag inte har någonting att göra och till sist ha matte som jag ändå inte går på utan sitter i köket och pluggar lite i min takt och har ångest för att jag inte har gjort kursprovet än. Men jag ska gå i alla fall. För jag är så bra och jag har varit var enda dag den här terminen utom en och det är så jävla bra!! :D
Let me sleep
Sömnbrist. Det har jag skaffat mig i helgen med sena kvällar och tidiga mornar. Somnade innan nio igår och var ändå jättetrött när klockan ringde kvart över sju! Jag avsluade som vanligt veckan med ett Tema-Spinning pass. Igår var temat regn. Det var faktiskt ganska häftigt att hela passet tänka att man var ute och cyklade och så skiftade vädret lite för varje låt. Coolt. Jag gick dock inte ut till 100 % igår, utan kanske till 90 %. Jag vet inte varför, men det känns som jag inte är återhämtad? Min vilopuls är fortfarande på ca 60 när jag brukar ha en vilopuls på 44-47. Sen blir jag jättetrött av ingenting, även om pulsen bara är typ 60 % så är jag jättetrött fast jag brukar träna med en puls på 80-90 %. Ja, jag vet inte. Hoppas det går över snart i alla fall, för det är lite tråkigt.
Idag ska jag försöka få ytterligare en tid hos ortopeden så jag kan få mina sulor fixade. Den här gången måste det bli bra!!
Alternativ träning
Jag kom in till
ortopenden och berättade kortfattat min lilla historia om
Lidingöloppet.
"Oj, det låter inte bra" kommenterade han. När jag sedan tog av mig skor och strumpor blev reaktionen dock starkade
"Men herregud! Det här var ju värre än jag trodde. Att du stod ut! Du är då den envisaste personen jag träffat. Du måste verkligen vara stark i psyket. Jag förstår inte att det ens var fysiskt möjligt att springa med de här fötterna" Som svar skrattade jag lite obekvämt samtidigt som han skämtade (eller gjorde han det? Jag fattar inte) om att
alla skulle vara rädda för mig? och att
killar dras till mig för att jag inte är så mesig? va? Jag känner mig alltid lite obekväm när jag är där måste jag säga. Jag förstår aldrig om han skämtar eller inte så jag bara försöker skratta bort det. Hur som helst så kom sedan domen
"Nu när du får sulorna fixade så måste du lova att inte ge dig ut och springa det första du gör utan vänta tills fötterna har läkt helt och sedan kan du börja GÅ promenader i skorna, spring inte! Så ta det lugnt med träningen nu och vila ett tag." Jag svarade med ett tveksamt "mm..."
Lite ledsen och besviken cyklade jag hem, jag hade ju tänkt att ge mig ut och springa idag. Hela den här veckan skulle det vara perfekt väder. Men inte så man deppa ihop. Jag gav mig ut och
cyklade istället och insåg att det kanske var bra att jag inte sprang för
jag verkar fortfarande inte vara helt återhämtad. Benen var trötta och stela och krampade emellan åt. Cyklade på
backiga landsvägar. Linköping är verkligen en bra stad för cykelfantasten! Rundan slutade på ca
22 km och benen var härligt trötta.
BP
Föra Body Pumpet sedan Lidingö pga återhämtningen. Tydligen var jag inte så återhämtad som jag trodde, utfallen var förjävliga. Benen krampade som aldrig förr och då hade jag ändå inte den vikt jag brukar ha. Så jag kanske inte ska börja träna fullt ut riktigt än. Har i alla fall bokat tid hos ortopeden imorgon så han ska fixa mina sulor, hoppas de blir bra då så jag kan komma igång och springa med bra fötter och hälsena.
