Linnea Druid

Det var så himla kul att rida igår, och jobbigt!! När jag satt upp igår tänkte jag direkt "den här hästen har jag aldrig suttit på förut" Så himla stor skillnad så det går inte att beskriva! Men hon kräver extremt mycket av mig, så det är jag som har en hel del att jobba på, jättessvårt, men jag kommer utvecklas som aldrig förr, det måste jag. Jag kommer få rida två gånger i veckan nu, imorgon också, jag är verkligen stoked!!

Det var så skönt att simma idag, det blev bara en dryg kilometer, men ibland måste man ju ta det lugnt. Min crawlteknik har faktiskt förbättrats sedan sist, jag kanske inte är ett hopplöstfall trots allt.

Har varit ute och plåtat lite ikväll, har inte lagt in något än, men det kommer.

Det var härligt att cykla idag. Hade inte ont i knät alls! Det kändes som jag kunde cykla hur länge som helst, för det gick så bra. Men jag tog mitt förnuft till fånga, jag ska ju inte ta ut mig tills jag får ont, så 4 mil fick räcka. Det var lagom varmt, med hög luftfuktighet. Regnet hängde i luften, men jag fick inte mer än ett par droppar på mig.

Undrar om jag orkar plugga något nu då? Tror nog inte det..

Efter att ha spenderat hela dagen i sängen med datorn i knät, halvt sovande och mycket klagande, så lyckades jag ta mig ut på en liten promenad vid femtiden. Då pratade jag med Maria i telefonen, så bestämde vi att vi skulle ha bingolottokväll, för det var ju så länge sedan. Det blev lite kort om tid, Maria åkte till stallet, jag och Elli gick till Skillingen halv åtta (bingolotto börjar åtta), där fanns inga lotter, vi provade Preem, men ingen lycka där heller, inte heller på Statoil fanns det några lotter, så vi fick skippa bingoidén och hoppas på att vi vinner miljoner på annat sätt. Senare träffade vi Ebba i videobutiken, så vi hyrde film, Hairspray, och drog hem till mig. Filmen var dålig, vi såg inte klart den. Jag fattar fortfarande inte varför John Travolta spelar en superfet mamma, finns det någon poäng med det eller? Det var i alla fall en trevlig kväll, länge sedan vi sågs, men det blev såklart sent, så idag sov jag ut. Jag sov till NIO! Det ni, händer inte ofta!

Ni kommer inte tro på mig, men jag har skrivit lite religion! Det är helt 100 % sant. Nästan 1 ½ sida. Jasg har mycket kvar, men det är en början. Religion är ju faktiskt inte det tråkigaste man kan skriva om, det är ju mycket roligare än typ samhällskunskap. Nu tror jag i alla fall det får räcka för stunden, det ska vara inne på tisdag, och imorgon kommer jag ju itne hem förens typ 10, så jag har ju bara idag på mig, men det ska nog gå. Måste plugga till fysikomprovet också, jaja, det ordnar sig. Tänkte ut och cykla nu, se hur pass bra knät håller idag.

Ojojoj, vilken jävla bakfylla. Just nu känns det som att jag aldrig någonsin kommer kunna resa mig här från sängen. Okej, möjligtvis för att hämta lite kaffe, men that's it. Även att jag mår skit idag, så var det faktiskt riktigt kul igår! Jag kom till Danne typ 20 över 7, så det blev en lång kväll. Jag var så nära på att klara mig ifrån att spy, men så funkar det ju inte för mig, så vid halv fyra tiden ungefär sa magen ifrån. Imorse när jag vaknade mådde jag så dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag låg kvar och samlade krafter i någon timma tills jag klarade av att resa mig upp och stappla ut i köket för att hälla i mig massa vatten. Jag antog att klockan var typ 12-13, och jag pallade inte vänta på att någon skulle vakna, eftersom jag alltid vaknar mycket innan alla andra, så jag tog mig hem, med nöd och näppe. När jag kom hem insåg jag att klockan inte alls kan ha varit 12-13 när jag åkte, utan snarade 7-8, haha. Inte konstigt att jag var så himla trött, fick ju nästan ingen sömn alls. Vid tio tiden somnade jag i min säng och vaknade upp igen kvart över två. Jag känner för att göra något, gå ut, men jag vet inte hur det skulle gå. Vi får se, bäst jag fixar kaffe först.

Kanske blir Sya idag, om jag orkar.

Jag hade ju hoppats att jag lyckats skrapa ihop till ett g på fysikprovet, men nej, sådan tur hade jag inte. Alla i klassen fick ig, haha. Vi är ju bara fem stycken men ändå. Jag var bäst, känner mig stolt med mina 10 poäng, 13 var g. Problemet är ju inte att jag är dum, verkligen inte. Problemet är att jag inte gör någonting. Jag har inte lysnat alls på lektionerna och inte räknat ett enda tal, inte kan jag plugga heller, så vad kan jag förvänta mig? Nytt försök på tisdag då. "I helgen, då fan..." Mitt och Johans favorit citat, haha, jag vet inte hur många gånger om dagen vi säger det.

Det gick bra på gymmet idag, jag kände mig riktigt stark. Tyvärr blev jag jättesnurrig mot slutet eftersom jag fick 2 äpplen till lunch, haha.

Träffade Hanna idag också, det var verkligen länge sedan! Men det var trevligt,´förhoppningsvis går det inte ytterligare 4 månader till nästa gång.

Jag hade tänkt att ta det lugnt på gymmet imorse, men så blev det inte riktigt. När jag kom dit såg jag att det var spinning idag, så, utan att tänka, ryckte jag åt mig ett spinning kort, och helt plötsligt satt jag på spinningcykeln och trampade. Det var kul i alla fall, även att det kanske inte var det bästa.

Nationella prov i Svenska B idag också. Det gick sådär. Jag valde absolut inte en uppgift som var typisk mig. Jag är jättebra på att skiva argumenterande och debatterande texter, det är min styrka, men av någon anledning valde jag uppgiften att skriva ett brev om vad för böcker jag gillar mest, sanna eller fiktiva. Jag är lika förvånad nu som jag var då, haha, jag vet inte vad som föll i mig. Jag blev klar vid halv tolv ungefär, men var tvungen att sitta kvar i skolan till tre, eftersom tåget går då. Jag tänkte vara effektiv och göra lite religion, men så blev det inte riktigt. På tre och en halv timma skrev jag tre meningar. Övrig tid slösade jag bort genom att prata med Julius och dricka en massa kaffe.

Idag har vi lanserat Signerat Ung. Vi var ute på stan och delade ut, vi blev av med alla vi tog med oss, 1100 tror jag det var. Bra jobbat! När utdelningen var klar gick jag tillbaka till skolan, där jag blev kvar ett tag. Jag hade tänkt träna, men tog mitt förnuft till fånga och tänkte att mitt knä måste få vila från gårdagens dubbelpass. Men som jag tidigare sagt så kan jag inte hålla mig inne när solen skiner, så när jag kom hem snörade jag på mig inlinesen och åkte runt ett bra tag! Det var så skönt! Förutom när jag höll på att slå ihjäl mig. Ni förstår, jag har inga bromsar på mina inlines. Jag kom i full fart ner för en backe som slutar i en fyravägskorsning, där jag skulle rakt fram, en uppförsbacke. Vägen till höger och vänster ser man jättedåligt, så i rädsla för att krocka med någon koncentrerade jag blicken åt de korsande vägarna enda tills jag såg att ingen kom, då tittade jag rakt fram igen, och jag upptäckte till min förskräckelse att det saknades en bit asfalt pga reperation. Jag fick panik, då jag kom flygande fram några meter ifrån, jag svängde kvickt till höger och han med nöd och näppe in på den korsande vägen. Detta förbättrade tyvärr inte min situation, för här var ett precis likadant gapp. Eftersom jag var undefär en decimeter ifrån hade jag inget annat val än att hoppa över, det gick lite sådär och jag var väldigt väldigt nära på att tapa balansen.

Jag är helt slut efter alla dagens aktiviteter. På gymmet gick det sådär, knät gjorde jätteont efter jag värmt upp på crosstrainern, men stark var jag i alla fall, alla övningar gick super! När jag gick från gymmet till simhallen blev knät lite bättre som tur var. Det var jättehärligt att simma! Det var ett tag sedan sist, och jag märker att jag verkligen behöver öva på att simma. Min crawl teknink är ju inte den bästa. Mitt problem är egentligen att jag inte får något flyt på andningen, jag har ju bra kondition, så det är ju inte det, utan jag får inte någon bra takt bara. Det blir fel och hackigt och så måste jag bryta och simma bröstsim, men övning ger färdighet.

Efter badet gick jag till sjukhuset och drack lite kaffe i väntan på mamma. Vi åkte ut till Monica och sedan vidare till Sya. Jag red på Unique för första gången på 3-4 månader! Jag skittade bara, men ändå, jättekul! Så nu har jag fått lite mentalträning i läxa. Det kommer bli så bra! När vi skjutsat hem Monica och skulle åka fick vi motorstopp och bilen startade inte. Lite panik, sådär 7 mil hemifrån. Efter nästan en timmas försök gick den igång, då vi boxerade igång den, med Jannes bil. Tur att det gick i alla fall! Nu är det bilverkstaden som gäller!

Det var så himla skönt att cykla igår. Jag hade inte alls ont, visst hade jag käkat voltaren, men ändå. Jag cyklade på lättare växlar också, så det kan ju vara det. Det kändes ju fortfarande, alltså lite obehagligt, men inte ont. Sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle göra av dagen, så jag övningskörde ut till Erikstad för att hämta lite saker. På kvällen blev det en sväng ut med kameran för att fortsätta fira det fina vädret.

Vädret höll i sig även idag. Jag kan stolt säga att jag stod emot frestelsen att ge mig ut på cykeln. Två dagar i rad är på tok för mycket för mitt knä. För att koppla bort träningstankarna, övningskörde jag ut till Sya, och tog en promenad med Unique. En massa kaffe i solen ute på altanen blev det såklart när jag kom hem. Jag kan bara inte hålla mig inne när vädret är såhär, så jag gick ut och bara strosade, två och en halv timma var jag borta, oj, så tiden försvann.

Oj, vad alla kommer få höra det här i skolan! HV vann med 3-2, VAD VAR DET JAG SA?! Trist att inte Linköping vann, men jag hade ju, som sagt inte förväntat mig det heller. Jag skulle satsat lite pengar, så kunde jag varit rik nu, lite chash skulle behövas..

Det är verkligen perfekt väder idag. Jag vet att jag inte borde, men jag kan bara inte hålla mig inne, så jag har tagit lite voltaren och ska ge mig ut på en cykeltur. SEN ska jag fasiken reda ut det här jäkla knäproblemet. JAG VILL BLI FRISK!

Seriöst, det här känns verkligen helt jävla hopplöst! Depression på hög nivå! Mitt knä är verkligen fucked up och det är ju jättemånga som bryr sig. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till mamma och pappa, men jag kan inte påstå att jag har fått så mycket respons. Men det spelar inte så stor roll. Det är ju ingen som kan göra något. Det verkar ju inte som det i alla fall. Nej, nu ska jag inte deppa ihop. Imorse när jag var på gymmet var jag stark i alla fall :D Ökade på ganska många maskiner.

Idag satt jag kvar i skolan till HALV SEX! Det är helt sant! Jag slutar ju klockan kvart över två. Eller egentligen kan man säga ett för sista timmen gjorde vi ingenting, eller inte timman innan heller, haha, okej man kan säga att jag inte gjorde någonting mellan 10 och halv 6.

Igår när jag var på gymmet fick jag ondare än vanligt i knät. Jag körde inte ens kontidion, bara 20 minuter på cykeln + styrka. Jag stapplade fram mellan maskinerna, mest för att jag kände obahag och inte extrem smärta. När jag stretchade, konfiermerade jag min misstanke om att knät var svullet, för visst var det svullet. Det har egentligen varit det i några dagar, men jag har inte riktigt vågat inse det. Det är inte mycket svullet, men när jag går känner jag att det inte riktigt är rätt, det är som att det är någonting som skvalpar runt där inne. Jag började nästan gråta efter mitt lilla misöde på gymmet. Inte för att det gör speciellt ont, utan för att jag blir så orolig för mig själv. Jag vill ju vara BRA! Jag vill kunna träna som jag vill, jag vill ut och springa, cykla, jag vill vara ute i ur och skur, blanda mina älskade distanspass med tuffa intervaller, jag vill kunna vara med på vätternrundan, stockholm maraton, jag vill tävla triathlon och träna med ik akele och jag vill utmana mig med dagliga distanspass under stekande sol i miami.

Imorse var det så himla varmt och vackert väder så det kändes nästan som sommar. Jag blev så sugen på att fota att jag valde att gå till skolan och passa på att fota lite på vägen. Så en 5 km promenad fick jag in sådär lite spontant. Utan jacka gick jag också, sommarfaktorn blir bara högre och högre. Idag har det också hänt något stort! Signerat Ung är lanserad och 5000 ex. står i köket! Jag måste säga att den blev riktigt bra. Speciellt för att vara första nummret. det blev lite fel på mina saker, inget som jag hade gjort fel, men det var lite saker som inte satt som de skulle, någon arm vart flyttad och sådär, och så var det övertäckt med text på vissa ställen, men helt okej ändå. Jag har lagt ner säker 40 timmar på de här 2 sidorna, så gissa om det var kul att få se ett färdigt resultat!

Bilder kommer sen!

Min framtid ser ganska ljus ut ändå. Jag har haft utvecklingssamtal idag, de tog upp betyg och sådär. Jag ligger på mvg i de flesta ämnena, och endel vg. Jag förstår det inte rikigt. Min ambition är ju verkligen 0. Jag pallar inte göra någonting, jag lämnar ofta in saker minst några veckor/månader försent, jag har inte pluggat en enda gång under hela min skoltid, eller jo, en gång i åttan, men det är den enda gången. På proven hittar jag på så mycket jag kan och hoppas att något kan tolkas på ett sätt som kan skrapa ihop lite poäng, på detta sätt lyckas jag, utan att plugga, få vg eller mvg på alla prov. Jag antar att jag har tur. Jag har ganska mycket flyt i skolan.

Det har varnats för regn både på tv och i tidningen, hela veckan skulle det regna, men idag hade de visst fel, för oj så fint det var idag, varmt också! Det firades såklart med en cykelrunda. Dock blev det inte så långt som jag hade velat för, ja som jag säger varje dag, så kändes det i knät. Även höger knä kändes lite idag. Jag tog mig i alla fall runt min runda på drygt 3 mil. Det var verkligen härligt!

Nu måste jag verkligen sova. Det blev bara några få timmars sömn inatt, så nu är jag helt död.Morgondagen börjar med matteprov. Jag har faktiskt försökt att plugga, men det har inte gått, alls.Jag får hoppas på det bästa.

Jag pratade ju igår om hur tråkigt jag hade. Jag hade till och med så tråkigt att jag gick in på msn!! Ni som känner mig vet att jag inte brukar vara inne allt för ofta. Innan igår har jag nog inte varit inne på minst 2 månader. Jag snackade lite med Johan och så lite spontand bestämde jag mig för att åka ner till honom. Vi såg på film och sådär, Hostil II och Gladiator. Alltså Hostil är nog den sjukaste, konstigaste film jag har sett på länge. Bussarna slutade gå, och jag orkade inte sova över, eftersom Johan sover typ hur länge som helst och jag vaknar vid 7, haha, anyway, jag gick hem vid fyra tiden, så när jag kom hem omkring fem var jag helt död. Jag fick ju in min promenad i alla fall. Nu är nog sjukgymnasten nöjd.

Idag måste jag verkligen plugga matte, men jag pallar inte.

Allvarligt, så här lite som jag har gjort idag har jag inte gjort på fera år! Det jag har gjort idag är

• Varit hos Unique, Monica tömkörde
• En snabbis förbi PL
• Gjort typ en sida matte, sedan gav jag upp för det gick inget bra.
• Gjort matlådor
• Tittat på tv

Det är allt. En hel dag har gått och det är allt jag har gjort. Så tragiskt, men så är det när man inte kan träna :(

Jag tog en lång promenad idag. Jag skulle egentligen bara gå och hämta min cykelnyckel hos min brorsa i skejtparken för att ge mig iväg med cykeln och fota. Istället för att vända tillbala när jag fått cykelnyckeln fortsatte jag gå, eftersom jag redan hade kameran med mig, stativet släpade jag också runt på. Tyvärr blev vädret lite mulet och inspirationen försvann, så det mer av en promenad än en fotorunda. En lång promenad, två timmar och en kvart, men sjukgymnasten har ju sagt att jag ska promenara. Lite foton blev det i alla fall.

Efter skolan begav jag mig ner till gymmet, där jag träffade Eric. Jag måste erkänna att det var lite pinsamt, för jag vet ju att jag har sagt att jag inte ska gå till gymmet längre, inte har jag någon bra ursäkt heller. Jag är ju bara så träningssugen! :D Men även denna gång höll jag mig borta från min destruktiva konditionsträning och kärde bara styrka, bortsett från uppvärmning, för det måste man ju göra, skadad eller inte.

Okej, om jag ska vara seriös en stund nu. Jag vet inte varför jag försöker intala mig själv att jag är på bättringsvägen när sanningen är att det bara blir sämre och sämre. Om jag inte ens kan vara ärlig mot mig själv, hur ska det här då sluta?

Jag vet att jag har sagt det typ 100 gånger förut, men NU är allt klart! Quizen och vägen till körkort är KLART! Jag vet inte hur många gånger jag har fått hålla på och byta format, det har krånglat och krånglat och ingenting har flutit på bra. Jag är så otroligt trött på det så ni anar inte! Jag spyr snart på det, allvarligt jag mår illa! TIF, EPS, AI, PDF, CMYK, RGB, AIT JAG VILL INTE HÖRA MER! Om någon kommer och säger till mig en gång till att jag måste ändra något, då DÖR JAG! Seriöst, jag pallar verkligen inte mer.

Nu måste jag lugna ner mig lite. Efter veckor av stress och non stop pillande framför datorn, så orkar jag inte mer. Nu måste jag andras ut!

Innan jag åkte till USA, blev ju min plånbok stulen, som ni kanske läst om. Troligtvis hände det i skolan. Nu har det skett ännu en stöld. Idag blev mitt smink + parfym stulet. Jag undrar VARFÖR? Varför vill man ha någons gamla smink som ändå är på sluttampen? Jag förstår bara inte. Det är ju bara fullt av bakterier och kanske ändå inte passar i färgerna. Jag tycker det är så himla omoget. Nu måste alltså jag lägga ut massa pengar, som jag inte har, på smink som någon annan inte kan vara speciellt nöjd med. Om man nu nödvändigtvis ska stjäla smink, varför inte göra det i en affär, där man kan välja vad man vill ha och inte få något som någon annan använt? Snälla berätta varför? Jag vill verkligen veta.

Oj, så lång tid det tar att åka och hämta och lämna Monica. Det blir totalt över 12 mil vi får åka, 4 gånger i veckan, men det är det värt. Det är redan en otrolig skillnad på Unique. Det här är verkligen vad hon behöver.

Äntligen är jag klar med både quizen och vägen till körkort! Det blev lite halvbra, och lite stressat, men helt okej. Skönt att det är klart. Jag har suttit här med datorn i köket hela veckan och sörplat kopp eller kopp med kaffe. Nu när det är klart känns det faktiskt lite tomt. Jag har ingenting att göra nu.

Jag skulle behöva lite sol, innan jag går under.

Nu ska ni få höra något oväntat. Igår när jag var på gymmet körde jag ingen kondition!! Det är helt sant! Följer jag inte sjukgymnastens råd så säg ;D Jag stod emot frestelsen att ställa mig på crostrainern och körde istället extra mycket styrka. Jag är så nöjd med mig själv!

Det var så underbart väder imorse när jag vaknade, så jag kunde inte hålla mig borta från cykeln. Jag lyckades ju följa sjukgymnastens råd i hela fem dagar i alla fall. Det gjorde nog inte så jättemycket i alla fall, jag tog det ganska försiktigt, det knäppte några gånger, men det gjorde inte ont. 4 mil i lite lagom tempo, det kändes bra för dag. Nu har jag suttit och softat här ett bra tag och inte gjort någon som helst nytta, så jag tänkte ge mig ut med kameran ett tag och se om jag kan knäppa några trevliga bilder :)

Jag och mamma sitter i bilen och pratar, på vägen till Sya.

"Det känns så konstigt att åka här ute på något sätt. När jag åker till Erikstad ser/träffar jag alltid någon jag känner på bussen eller så och sedan möts jag av typ ytterligare 30 ansikten jag ser varje dag, varav många jag är bra kompis med. Här känner jag mig alldeles ensam, de få människor jag ser här ute är ju kompletta främlingar. Det känns så konstigt att inte se någon jag känner"

En minut senare

"Där är en jag känner, där är en jag känner" skriker jag och pekar ut genom fönstret när vi passerar Julius".

Tänk så coolt det kan bli ibland, att jag just pratat om att jag inte träffar någon jag känner och så en minut senare så gör jag det! Haha.

Monica var och tömkörde idag igen. Unique var jättefin, det går absolut framåt, men det kommer ta lång tid ändå. Vi räknar med några veckor/en månad med tömkörning från Monica, sedan ska Monica bli min mentor även i tömkörning, så jag får in hennes känsla, så jag kan tömköra på samma sätt. Under tiden ska jag även rida lite på en av Monicas hästar, för att ha lite sitsövning och få lite "aha-upplevelser". Sedan om ett bra tag, ska jag få börja rida lite igen. Vi har en tuff period framför oss, men det känns bra.

Jag ritar, ritar och ritar. Det går framåt, sakta med säkert. Jag satt uppe till halv fyra inatt, det var mycket att göra. Projektrapporten tog jättelång tid, och det gjorde även ritandet. Jag är ju inte så pigg och effektiv sådär på nattens glömda timmar, så tempot var ju inte så högt precis. Har ritat hela dagen idag i skolan, från halv nio, när jag kom, till nu, minus lunch. Det känns skönt att få lite saker gjorda, det är så härligt när jag börjar beta av saker, och jag ser att saker blir klara. Jag har även fått en ny illustrationsuppgift, jag ska rita till treornas studentinbjudningskort. Även att jag har sjukt mycket att göra så är det verkligen roligt! Jag utvecklas hela tiden, och får göra något jag tycker om.

Jag är så sjukt trött. Från 16-21 satt jag och Vickan och skrev projektrapporten hemma hos Vickan. När jag kom hem var jag tvungen att skriva rent allt på datorn, vilket tog två timmar. Nu är det klart i alla fall. Då är det bara den där jäkla quizen som kör ihop sig hela tiden, och sen ytterligare typ 11 illustrationer. Jag kommer aldrig hinna, herregud klockan är ju redan över tolv. Vi får se hur länge jag håller mig uppe. Jag har i alla fall satt på CSI som lite sällskap i bakgrunden.

Ni vet en sådan dag då allt känns extremt jobbigt. När varje liten motgång känns som världens undergång. En dag då ingenting fungerar, men du kan ändå inte bara gå hem och lägga dig under täcket. En sådan dag har jag idag. Jag har jättemycket att göra och ingeting fungerar. Jag skulle vilja ha lite flyt, men sådan tur har jag inte. Kaffet är slut och jag har bara hunnit sörpla i mig en kopp, det är nog delvis därför jag är på dåligt humör. Jag hoppas att jag inte lyckas förstöra dagen totalt innan nya kaffepaket har hittat hit igen.

Den här veckan har jag verkligen mycket att göra. Jag måste göra klart hela quizen, och jag har tappat bort skissen, så jag kommer inte ihåg svaren, eller hur det ska vara upplagt "/, sedan har jag fått en ny illustrationsuppgift, som innebär att jag ska rita 9 illustrationer + bakgrund med väg och landskap, den uppgiften fick jag idag. Jag tror inte de riktigt vet hur lång tid det tar att rita, eller så tror de att jag har extremt mycket fritid, oj så fel de har, haha. Imorgon ska jag och Vickan skriva projektrapporten också, ca 10 sidor skulle den tydligen bli, så jag lär ju inte hinna göra något mer då. Men allt brukar ju alltid ordna sig, på ett eller annat sätt.

Förut var det jättefint väder och jag blev så extremt sugen på att ge mig ut och cykla, men nu ska jag faktiskt lyda sjukgymnasten och ta det lite lugnt, även att det sliter och drar i benen, det känns som jag ska explodera snart om jag inte får träna och ta ut mig ordentligt. En promenad måste jag i alla fall ta, det ska jag tydligen göra ofta. Jag HATAR att gå! Jag verkligen hatar det, det känns så onödigt liksom, jag gillar inte låg och medelintensiv träning, det ska ju vara en utmaning! Men sjukgymnasten sa att jag måste röra på mig mycket, ta promenader och cykla lugnt, typ motionscykel eller så, men jag får tygla mig lite och inte ge mig på tuffa pass. Nu är det återhämtning som gäller.

Nu kommer en liten Skara update. De hittade ingenting. Det känns ju jättekul att ha varit iväg i 13 timmar för det resultatet, haha. Det var en liten förändring på L1 och L2 kotorna, men inget som borde ha någon betydelse. Skönt att veta ändå att allt ser bra ut, men konstigt att hon reaggerar så mycket när det inte är något fel. Nu är hon i alla fall i Sya, och kommer stå där ett tag, Monica kommer få tömköra och sådär, så får vi se hur det går.

Nu måste jag sätta fart och börja rita lite tror jag. Jag är sjukt trött och orkar egentligen inte, men quizen måste vara klart den här veckan och jag har en hel del kvar.

Detta inlägg skrevs egentlgien imorse, men mitt internet la av, så jag han aldrig posta det.

Jag är hemskt ledsen att jag inte har uppdaterat på alldeles för länge. Jag har inte haft tid att blogga i USA, när jag kom hem i lördags var jag helt död och i söndags och i igår fungerade inte blogg.se eftersom de har bytt platform. Så mycket jag har att berätta nu. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, jag antar att det får bli någon slags förkortad version av allting.

Vi börjar på hästfronten. Mamma, pappa och Anna var iväg med Unique till kiropraktorn i onsdags. Där fick vi veta att det faktiskt inte sitter i ryggen utan i ett revben! Det var ju ganska otippat. Det kan vara så att hon har brutit det och det har växt ihop fel eller att det har blivit en varböld eller något. Vi ska i alla fall till Skara idag och röntga med UV, så får vi veta mer, sedan ska vi förhoppnignsvis börja tömköra, så jag får stå i Sya ett tag. Hos kiropraktorn gjorde de en liten behandling, men herregud vilken skillnad det gjorde! Det var som att komma hem till en helt ny häst, en häst som jag aldrig träffat förrut. Hon är så himla glad, det enda hon reaggerar på är just när man är vid det området där hon har ont. Annars får jag ta på henne över allt.

Från den ena skadan till den andra. Igår var jag hos sjukgymnasten. Hon sa att det engentligen inte är något jättestort fel på mig. Anledningen till att jag har så pass ont och så pass mycket problem med mitt knä är först och främst att jag är extremt överansträngd. Hon sa att jag tränar alldeles för hårt och för mycket, som att jag inte hört det förut. Ytterligare en orsak är att jag står med låsta knän, jag vet att jag gör det, men det är svårt att ändra på. Jag har fått en strechövning i alla fall och så ska jag stå på balandbräda så ofta jag kan. Det västa var när hon pratade om löpningen. Så här sa hon "När du börjar springa igen kan du absolut inte ge dig ut och springa 5an" Jag sa "Nehe, skulle jag inte börja kort eller?" Då säger hon "Du måste börja med att springa i intervaller, typ 100 meter och gå 200 meter". I chock svarar jag "Och det kallar du springa!! Det kommer ju herregud ta flera år innan jag kommer upp i mina vanliga rudor på 2-3 mil igen!" Ni hör ju hur tråkigt det låter. Hon var ytterst tveksam mot att jag skulle vara med i Vätternrundan. "Det är inte små tjejvarianater du ger dig in på vet du, det här är riktigt tufft" sa hon, "Jag gillar att pressa mig själv, det är ju 'the real deal' jag ska köra, jag tänkter inte göra mindre än jag är kapabel för, det är ju bara onödigt". Sedan sa hon också att jag har bland de abslout starkaste och kraftigaste benmuskler hon sett hos en tjej. Jag antar att jag måste tacka, eftersom det här är mina otränade ben. Jag har ju inte kunnat träna ben sedan jag fick min knäskada för 6 månader sedan. Hon avslutade med att säga "Till alla mina patienter brukar jag säga 'hem nu och kör hårt', men till dig får jag säga tvärt om 'hem nu, och lugna ner dig'". Nu orkar jag inte riktigt uppdatera mer, det kom ju ganska mycket redan. Jag får skriva lite mer imorgon, eller ikväll om jag inte är för trött. Jag kommer nog hem rätt sent. Det är ju en 4 timmars biltur till Skara, så 8 timmar i bil plus en massa hästjobb. Vi får se hur pass pigg jag är.