Linnea Druid

Alla som hoppas in i min blogg, eller mitt liv, lite sent, häng med nu, för nu kommer en kort version av min årssamanfattning 2007.

Året började med dunder och brak, nyårsfest, såklart. Förfesten var trevlig och humöret var på topp. Därefter blev det inget vidare. Dyra pengar för att pka rund stan och leta efter en fest som vi aldrig kom fram till, gick in på fel fest och hamnade bland massa hårdrockare. Ja, kvällen slutade inte som den började. Sedan var det ju det där med nyårslöften. Det är klart jag hade klurat ut några. Jag lovade nämligen, och jag citerar, "Jag måste bli mer seriös!!" Men det menade jag att jag skulle ta tag i mitt liv, ta saker på mer allvar, inte skämta bort allt, ta mig ur skolkträsket och ta tag i skolan. Som alla andra, som desperat försöker hålla nyårslöftena, gick det inget vidare. Om jag ska vara ärlig blev det faktiskt värre än innan, i alla fall när det gäller skolan. Jag var borta mer och mer och gjorde mindre och mindre.
    Den 26 Januari var en hemsk dag. Elli hamnade på sjukhus och allt blev så overkligt. Jag slets bort från verkligheten och tappade totalt greppet. Det tog ett bra tag att komma tillbaka på fötterna igen, innan allt var som vanligt.
    Parallelt med allt annat så gick det allt sämre med Corona. Små problem hit och dit. Ibland trode jag det var ett ben, ibland munnen, ibland ryggen. Jag kunde inte riktigt komma på vad det var. Mot vårkanten kom equiterapeuten och sa att hon tyckte jag skulle ta henne till veterinären i Sigtuna. Vi bokade tid, men fick inte plats förens den 30:e juli.
    I början av sommaren bar det av till Paris. Varför det blev Paris och inte USA försår jafg fortfarande inte. Alla i min familj tycks inte gilla USA lika mycket som jag gör. Paris var i alla fall trevligt, som vanligt. Härliga joggingturer på tidiga mornar kring Eiffeltornet. Härligt!
    Sen var det dags för veterinären. Fam, equiterapeuten, snäll som hon är, följde med oss! Där gjorde vi lite vanliga böjprov o.s.v innan vi röntgade. När röntgen bilderna var klara, och jag hade väntat den eviga långa väntan på 30 minuter, tog veterinären in oss i ett rum och sa som det var. Jag kommer fortfarande ihåg exakt allt hon sa och precis hur jag reagerade. Det var inte förens på sista bilden jag förstod vad som skulle hända. Hon visade nackan jag sa "Här är en fraktur på senan i nacken, så fort hon drar upp huvudet får hon unt i ryggen p.g.a kotorna, och när hon sänker huvudet sträcks nacksenan ut så det gör jätteont. Hon har ont hela tiden och hon kan inte komma undan det. Det här är en gamal skada och hon har gått och lidit allt för länge" jag förstår redan då vad hon tänker säga, och hon säger det på sin bredaste finlandssvenska "Det är dags att släppa iväg henne till himlen nu, så får hon galoppera där istället". Då kom tårarna, och min värld rasade. Allt föll samman och mitt hjärta krossades i tusen bitar. Det var en obeskrivlig smärta jag kände. Alla ljud stängdes av, det enda jag hörde var de där orden och jag hörde min puls, sådär som de gör på tv. De kommande dagarna gjorde jag inget annat än att ligga på mitt rum ihopkurad och bara grät, jag hade inte kraft att ta mig ur sängen. Tårarna ville inte sluta rinna. Efter ett par dagars gråtande tog jag mig i kragen och gav mig ut i världen. Jag låtsades helt enkelt som att ingneting hade hänt. När någon frågade mig om det så stängde jag av mina känslor, pratade från hjärnan och inte från hjärtat. Jag pratade om henne utana tt tänka på henne. Det här sättet att sörja visade sig inte vara ett bra sätt, så det höll i sig mycket längre än om jag hade släppt ut allt från början. Sorjen har såklart fortfarande inte gått över, jag har ju trotts allt förlorat mitt livslåga och min bästa vän, men det är lättare att hantera nu.
    I augusti var Midnattsloppet. Jag hade inte tränat speciellt mycket eftersom jag hade varit så nere och inte haft kraft till något de senaste veckrona. Det gick hyfsat ändå, det var riktigt kul! Jag kom i en mycket för dålig startgrupp, så jag hamnade i helt fel takt och det var svårt att springa om. Detta resulterade in en tid på 57 minuter (!!) när jag annars springer på ca 43-49. Jag är nöjd i alla fall.
    Löpningen fortsatte med sikte på Lidingöloppet. Hälsenan hade krånglat och ville inte ge sig. Jag gjorde specialsulor och började springa i dem samma vecka som lidingöloppet. Inte smart. De passade inte och jag beslöt mig för att inte ta dem på tävlingen. Smart som jag är fick jag med mig fel sulor i alla fall och fick världens blåsor sprang jättekonstigt och fick ont i hela kroppen. Kom imål på 3:22 vilket är helt okej då jag hade jävligt ont! Såklart fick jag knäskada också, som fortfarande inte är bra. Trist.
    Unique kom på höstlovet och det går bara bra. Hon passar mig bra, men inte lika bra som Corona.
    Skolan har fått nya tag den här terminen och jag har förändrats radikalt! Jag har gått var enda dag utom en!
    Det här var alltså mitt kassa år. Hoppas nästa blir bättre.

Imorgon är det nyårsafton, och dagen börjar tidigt. Efter att ha kommit helt ur mina vanliga banor, här på lovet, och gått upp omkring 8-10 så kommer det förmodligen bli riktigt segt att dra sig ur sängen vid fem imorgonbitti. Ja, precis, fem! Jag ska nämligen ha stallet på morgonen och måste hinna med att tömköra innan det. Riktigt jobbigt, men vad gör man inte för lilla Unique. Det blev ingen tömkörning idag för det var bokat dressyrträning i ridhuset. Så då får det helt enkelt bli imorgon istället. Jag måste ner till stan en sväng också, därför kan jag inte tömköra efteråt. Det lär ju bli en seg dag/kväll/natt i alla fall. Med lite alkohol i kroppenm, ett par timmars sömnbrist och mycket slit i stallet, så kommer jag förmodligen vara jättetrött. Jag hoppas det blir riktigt drag så jag vaknar till lite.

Isak blev dagens modell

Igår börjad jag mitt nya liv helt utan soja. Jag hoppas verkligen att det hjälper, för det kliar så himla mycket! Shit alltså, jag blir galen. Det är ju inte speciellt snyggt heller, nu till nyår och allt, kliande, stora ekem som inte går att låta bli. Jag blir galen, bränner gör det också. Jag har aldrg varit med om något liknande. Jag hoppas att det är sojan, för jag orkar inte hålla på att testa olika saker att ta bort. För säkerhets skull ska jag försöka ta bort konserveringsmedel också. Så nu blir det blötläggning av så gott som all mat jag äter. Inga snabba bönor längre.

Här kommer en bild på mina fina nya kuddar och mitt överkast. Jag älskar verkligen kuddarna, de är till och med finare i verkligheten ;) Ljusen är förresten också nya :) Jag hoppas ni lägger märke till mina fina tavlor också. De kommer alltid hänga med. Köpte dem för mina egna pengar när jag bodde i USA och vi firade jul i Key West. Dyra var de också, med det var det värt!

Det blev en sen start på dagen idag. Jag vaknade, hör och häpna, kvart över tio! Jag trodde inte det var sannt först, men så illa var det. Så länge har jag inte sovit på säkert över fyra år, utan överdrift. Men jag behövde verkligen sova, har haft riktig sömnbrist på senaste tiden. Jag satte mig vid datorn och där försvann x antal timmar, då jag satt i Photoshop och ritade mer eller mindre fula och fullständigt onödiga saker. Vid halvtre tiden bestämde jag mig för att åka ner till stan, mamma följde med, vilket resulterade i två nya kuddar och ett överkast till min säng. Det blev så fint :)

Jag tömkörde Unique idag. Jag hade förberett mig på katastrof eftersom hon bara blivit tömkörd en gång tidigare i hela sitt liv, och då var det Monica som höll i tömmarna. Det gick faktiskt bra! I början förstod hon inte att hon skulle gå framåt, men det ordnade sig tillslut. Hon är ju lättare att hantera i tömmar än Corona i alla fall. Eller alltså om hon börjar bråka. Hon vågar inte göra så mycket, skriker man till åt henne så skärper hon sig. Annars var ju Corona underbar att tömköra, hon gick i superform. Unique hade inget toppenform, men helt okej form, men hon gjorde både öppna, sluta och skänkelvikning helt fenomenalt, nästan bättre än när man sitter på faktiskt. Det blir nog tömkörning imorgon också.

Nu ska jag titta på Lilla Jönssonligan ;)

Uppe med tuppen som vanligt. Dock inte utav alldeles fri vilja, utan helt enkelt på grund av tidsbrist. För mycket att göra på för lite tid. Jag åkte ut till stallet och började redan då stressa, då jag upptäckte att det skulle vara programridning klockan tio, så jag var tvungen att skynda mig att kasta på longeringssakerna och springa ner till ridhuset. Sen tog jag en liten promenad efteråt och fotade lite, hade tänkt att få lite snygga bilder, men hon var lite otålig och ville inte att jag skulle stå och knappa med kamerainställningar, så det blev inget vidare.. :P Kastade på mig första bästa kläderna från golvet direkt när jag kom hem. Hoppade upp på cykeln och trampade ner till stan för att träffa Julia. Många timmar spenderades bland mycket reagalet folk, där Julia, som alltid har pengar i plånkan, handlade en del fina saker, och jag, som aldrig har pengar någonstans, inte handlade någonting. Eller det var inte riktigt sannt. Jag köpte två saker från allas våran favoritaffär Lush. En badbomb och en bubbelbit, jag fick låna pengar av Maria som vi också träffade på stan frammåt eftermiddagen. När jag kom hem dröjde det inte länge förrän Hanna och Rebecka plingade på dörren och våran filmkväll drog igång. Vi satte igång tidigt denna gång efter som vi annars berukar få vara vakna hela natten.

Nyår närmar sig med stormsteg och jag är, som vanligt, ute i sista minuten. Får se vad det blir. Varken Ljungsbro eller Grebo låter speciellt lockande, men det ordnar sig nog. Med ett glatt humör och en bra inställning brukar det ju bli kul :) Men i år skulle jag uppskatta om jag inte fick en raket i halsduken så att den började brinna. Det vore snällt, så sikta gärna inte på mig. Inte inne i bussen i alla fall.

Det blev en sväng med kameran nu på kvällen. Jag ville testa stativet ute. Det var så svinigt kallt och det blåste så himla mycket, så jag höll på att dö! Det blev alltså ingen lång tur och jag kom inte dit jag ville, vilket betyder att jag heller inte fick de bilder jag ville ha. Det kommer ju dock fler kvällar här i livet. Annars har jag varit hos gamla kompisar idag, trevligt :)

Usch, jag är så irriterad. Jag vet inte riktigt på vad, men jag är så arg så jag nästan spricker. Jag får verkligen ont i magen, typ stressar upp mig för att folk är så jobbiga och cp. Sen ska alla hålla på och tjafsa och sådär hela tiden, jag pallar inte sånt alltså. Jag håller mig utanför då, det är fan lättare att vara med killar alltså. Det är inte lika mycket skitsnack då, mer rakt på sak. Precis som det ska vara. Sen finns det en person som jag bara stör mig på så himla mycket, jag blir verkligen galen!! Hon tänker bara på sig själv, tror att världen kretsar kring henne och att alla ska göra som hon vill precis hela tiden. Men grejen är att hon vet nog själv inte att hon är såhär och att väldigt många stör sig på henne. Skulle hon veta det så skulle hon nog skämmas eftersom hon bryr sig så otroligt mycket om vad alla andra tycker. Nej, nu ska jag försöka tänkte på något annat. Det blev faktiskt lite bättre när jag fick skriva av mig.

Då var det slut på julen. Tre dagar av släkt träff och julmat. Det räcker gott och väl. Det är ju kul, men man blir ju lite trött. Badade idag och skulle användaen av mina nya Lush badbomber. Jag öppnade paketet och vad var det packat i då? Jo, popcorn! Ganska coolt tycker jag. Så har jag fått ett av pappas gamla stativ också :D Riktigt bra är det. Så självklart har jag nördat med det. Haft lite damp och tagit typ tusen cp bilder på mig själv, på tråkiga saker och på andra ofrivilliga modeller.

Och vad låg då inte och väntade under granen? Nej, inte under granen förresten, i en påse i källaren. Jag fick alltså leta lite, med mer eller mindre svåra ledtrådar gömda lite överallt, haha. I alla fall, till saken nu då, där låg den, min så efterlängtade Nikon D80. Precis den jag ville ha. Jag är så glad, framför allt att jag fick den över huvud taget, men också för att jag inte fick en typ Nikon D40x eller en Cannon EOS400D: För det var ju bara D80 jag ville ha. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få den. Mamma och pappa var mycket noga med att säga "Nej, du kommer inte få den just nu". Alla andra presenter bleknar ju bort totalt när jag har fått den optimala presenten. Jag fick ändå mycket trevliga saker i övrigt. Ungefär 1000 saker från Lush (eftersom det är bästa affären!!), tofflor, pyjamasbyxor, morgonrock (som var sköööööööönast), diverse andra tvålar och crèmer, två Tommy Hillfiger tröjor och en från Ralph Lauren (som för övringt är mitt absoluta favoritmärke, det kan aldrig bli fel :D) Lite andra tröjor och småprylar och en DVD så jag slipper ta den andra hela tiden. Sammanfattningsvis kan jag säga att det blev en mycket trevlig jul och jag längtar så tills imorgon då jag kan börja testa min nya kamera :D

Då var det julafton. Det är konstigt, man går i säkert en månad och väntar på att julen ska komma, räknar ner dagarna, fixar julstämning och sådär, men när dagen väl kommer så är det inte så speciellt. Det är mest lite rörigt, stressigt, äcklig mat, eller för mig är det den enda röda, rakt igenom, bröd och frukt-ätar-dagen, på hela året. Tur är väl det. Bröd utan pålägg och frukt är väl inte mycket till mat. I år har jag ju faktiskt lagat lite mat till mig själv, någon dinkelsallad rörde jag ihop, får se hur den blir. Till och med gröt gjorde jag igår. Hoppas det går att äta lite av det, då kanske jag bryter den tråkiga frukt-bröd-traditionen. Lagom trött är jag i alla fall, får se hur jag ska klara mig fram till kvällen. Igen sömn blev det inatt. Så det kan gå. Jag blev klar med allt styr omkring 4 och då kändes det så onödigt att gå och lägga sig när jag ändå skulle upp halv sex. Så morgontimmarna ägnade jag åt att titta på Celebrity Deathmatch. Bra tidsfördrift! Julbort i Ånestad imorse, det är en brqa tradition!! Trevligt, julstämning och paketbyte. Nu ska jag väl ta och vara social. Släkten har ju trots allt varit här ett tag nu..

Då sitter jag här klockan tiom över ett och är långt ifrån klar med allt som ska göras. Det ska fixas med paketen, städas, lagas mat osv. Jag undrar då när jag kommer bli klar. Så går det när man ska göra allt i sista minuten. Jag måste ju gå upp 05.30 så jag hoppas jag får sova snart. Har nyss gjort kola i alla fall. Mycket onödigt, men jag kände för det. Nu står den på diskbänken och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den, för det var så svårt att slå in i papper, det blev bara fel. Ja, den får väl stå där. Nej, det är bäst jag sätter fart, så jag kanske får någon timmas sömn.

Jag mår verkligen så jävla dåligt! jag mår illa, har ont och är orolig i magen, ont i huvudet, trött, slö och känner mig bara allmänt kass. Det är så himla jobbigt! Jag är ju inte sjuk heller. Så här har det varit varje dag på senaste tiden. jag är nästan helt övertygad om att jag har sojaallergi, men jag hoppas ju verkligen inte att jag har det!! Jag hoppas innerligt att det är något annat. Soja är ju det enda jag äter!! Vad fan ska jag leva av?! Hellre gluten än soja! Men jag vet ju att det inte är gluten. Det här hör ju ihop med alla utslag jag har, som förresten bara blir värre och värre. Hela ansiktet är fullt med utslag och det har börjat sprida sig ner på halsen och bröstet. det är så jävla fult och jag vill bara få bort det. Det är som minismå kvisslor ungefär, fast det är det inte, det är typ nässelutslag. Det är så jobbigt, jag vill ju inte ta på smink heller, det är ju bara värre, men jag vill ju inte gå utan smink heller. Kul att fira in det nya året blekare än en invirad mumie och huden lika vacker som en paddas. Det västa är ändå inte utslagen, för egentligen så bryr jag mig inte så mycket om hur jag ser ut, det västa är hur jag mår. Det känns som att jag är jättemätt, samtidigt som det känns som magen är urgröpt, ungefär som när man har spytt en hel natt. Jag vill verkligen hitta en lösning. Det får inte var sojaallergi!! Men med min tur så är det ju säkert det.

Så trevligt då, då är man tungt tränande och tävlande vegan med sojaalergi. Vilken julklapp.

Igår kväll blev det en spantan träff med Julia. Vi åkte runt i bilen med några killar och gjorde egentiligen ingenting, haha. Senare träffade vi en tredje kille i Ljungsbro som vi sedan åkte hem till för att spela poker. Han bodde lååååångt ut på landet, och såklart så glömde jag min väska där! KUL! Så jag måste åka dit idag och hämta den eftersom jag måste ha min plånbok poch så, så att jag kan handla klart alla julklappar. Jag ska väl ta och åka snart då, det är ju trots allt typ 4 mil, så det är ju ta ett tag..!!

Det blev en sväng på rullskidorna idag. Såhär till jul hade jag ju hoppats att det faktiskt var de riktiga skidorna som var framme, men det var väl för mycket att hoppas på. Här i lilla Linköping verkar det inte bli någon vinter i år. Om jag ska var ärlig så tycker jag faktiskt inte att det är något vidare väder på någon av årstiderna i år. Sommaren var ju totalt kass, ungefär 3-4 fina dagar på hela sommaren. Hösten var väl sådär, lite lövskiftning är ju alltid trevligt, men det var ju inte direkt någon klar himel och torr, frisk luft. Vinter, ja, den har jag ju redan sagt vad jag tycker om. Det känns som att det flyer omkring ett enda stort grått moln över oss hela året om. Några ljusgilmtar här och var, men i stort sett bara grått, och fuktig luft som gör att håret krullar upp sig och blir ett enda stort affro. Tråkigt. Rullskidorna piggade upp lite i alla fall.

Tiden har bara runnit iväg, trots att det inte gjorts mycket på denna dag. Började dagen med en segstart, en stor kopp kaffe framför gamla inspelade avsnitt av CSI. Efter ett tag började jag ta tag i dagen och kollade igenom vad jag behövde handla för mat till julen. Sen begav jag mig, på min tröga cykel, utan luft i däcken, till Ica Signalen för att trängas bland allt folk. Till min stora förvåning så var det inte alls så mycket folk där som jag hade trott! Tänka sig! Inne i affären började jag plötsligt må dåligt igen, en tillbaka blick från min dagsinfluensa kanske, jag började bli light-headed, lillamående och fick den där obehagliga känslan av att jag när som helst skulle kunna falla ihop. Hjärntumör, det var det första jag kom att tänka på. Men sen är det ju också det jag alltid tänker på när något känns fel. En vacker dag kanske jag ståt där med en hjärntumör, efter allt oroande, eller inte en vacker dag kanske, en fel dag, dålig dag. Anyway, jag resonerade mig fram till att det, återigen, troligtvis inte var en hjärntumör det rörde sig om. Så jag trampade hemåt med mina nyinköpta varor och kastade mig direkt på sängen. När jag vilat i ungefär 5 minuter verkade hjärtumören på något magiskt sätt ha försvunnit och jag gick, med nyvunna kraftar, in i köket för att baka vörtbröd. Där försvann tiden... Stallet blev det ju också en sväng förstås. Dock blev det ingen ridning idag eftersom jag tror att jag borde vila lite p.g.a mitt virus eller hjärntumör eller vad det nu kan tänkas vara. På vägen hem fick jag jätteont i magen också, säkert magcancer, eller livmoderhalscanser. För att jag tyckte så synd om mig själv, hyrde jag en film, så att jag kunde tillbringa mina sista cancersjuka timmar framför tvn med en dålig b-rulle.

Nu ska jag gå och försöka vila bort cancern ett tag.

De perfekta strupbyxorna är nu funna! Länge har jag letat efter mina favorit strumpbyxor som hade verkar förvunnit från jordens yta. Jag köpte säkert en 5-6 andra strumpbyxor i jakten på ett par som var lika bra som lika gamla, som nu är så trasiga så att de faktiskt inte går att använda längre. Nu har alltså strumpbyxorna hittat tillbaka till affärens hyllor och fick direkt följa med mig hem. Kul!

Det blev en sväng på stan för att leta lite julklappar. Visst hittade jag lite, så nu är det så gott som klart. Till mamma och pappa hade jag tänkt göra tavlor med egna foton, eftersom jag har remar över hemma. Nu till det hemska. Jag skulle gå in och välja bland fotografierna på datorn, i mappen "Favoriter" där jag har sparat mina absoluta favoritfoton som jag någonsinn tagit. Dessa är de bästa av de bästa, absolut topnotch. Ca 300 bilder har jag samlat där, exklusiva, som jag hållt hemliga från omvärlden, för att chockera med vid rätt tillfälle. Åtaliga timmar har jag ägnat åt photoshop för att fixa till minsta lilla detalj i dessa bilder för att de ska bli så perfekta som möjligt. Nu upptäcker, till min stora förskräckelse, att mappen är BORTA!! Det här måste vara det värsta som har hänt, förutom Corona <3. JAG DÖR! Jag vet att bilderna inte kommer tillbaka av att gråta, men jag kan inte hjälpa det. Så mycket tid jag lagt ner och så stolt jag var över mina favoritbilder. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHHHH!!

Nu mår jag bättre igen. Det här var minst sagt en konstig sjukdom. Igårkväll så red jag, trots att jag var riktigt trött och musklena värkte. Det kände jag såklart inte av när jag red eftersom att ridningen är som någon slags hypnos för mig. Jag verkar gå in i trans på något sätt och inte känna någon smärta. Som när jag rider utan vantar och gummit på tyglarnas baksida skär djupt in i fingrarna. Ingenting känner jag, förens efteråt, då jag ser att händerna är täckra av blod och fingrarna har svullnat upp, då gör det ont! Anyway, när jag rider så tänker jag hetl enkelt inte på någonting annat än just ridningen. När jag hade ridit klart märkte jag hur jäkla trött jag var. Jag slutkörd, som Lidingöloppet all over again. Jag orkade inte ens bära tillbaka höpåsarna från ensilaget till boxen. När jag kom hem tvingade jag i mig lite pasta, utan någonting till, bara plain pasta. Inte var jag det minsta sugen på mat, men efter att bara ha ätit en halv skiva bröd utan pålägg på hela dagen så ingsåg jag att jag faktsikt behövde något att äta. Jag började frysa mer och mer, jag drog upp elementet till högsta värme, vilket innebär en temeratur kring 30° i rummet. Sedan gick jag och la mig under det tjocka duntäcket, plus två extra filtar, iklädd mjukisbyxor, t-shirt, fleecetröja, raggsockar och vantar. Där låg jag och huttrade och hackade tänder tills jag äntligen somnade. När jag vaknade imorse mådde jag prima, och kläderna hade jag slängt av mig på golvet. Ja, så konstigt det är. det verkar ju inte vara någon influensa som ligger och lurar i alla fall, och det är jag glad för!

Då var det lov, äntligen! Avslutningen bestod, som vanligt, av tipspromenad, lekar och sång. När avslutningen var klar startades CS, på de nördigaste, jag inkluderad, datorer. Jag körde dock inte så länge, då jag inte var på topp, p.g.a min sjukdom. Trots att jag avstod från en del CS-nördande stannade jag kvar i skolan till halv två, alltså två timmar efter det att vi hade slutat. Det börjar bli någon slags konstig vana nu, att stanna ett bra tag efter skolans slut.

Idag har jag bytt inriktning också. Nu går jag alltså Natur-Media och inte Natur-Ledarskap, riktigt skönt! Det känns bra att slippa de riktigt tråkiga kurserna som organisation och ledarskap och arbetssätt och lärande. Säkert slappa, men fy så tråkiga.

Jag har tittat på Jossans bilder på bilddagboken och tjutit som ett barn. Hon har precis tagit bort lilla Texi och det är så sorgligt! Jag tycker verkligen synd om henne. Jag vet ju så väl hur det känns. Jag kommer, allt för väl, ihåg den känslan som kommer i chockens stund. Den där tomheten, overklighetskänslan. Sedan kommer smärtan.
 Så ont det gör, obeskrivligt ont. Jag trode inte att det kunde göra fysiskt ont att få sitt hjärta krossat, men det gör det. Hjärtat värker och kroppen blir förlamad. Det finns inget man hellre vill, än att krypa ihop som ett barn, och glömma allt. Bara somna, och inte komma ihåg. Det värsta är nästan när man äntligen lyckats somna på kvällen, med rödgråtna ögon, trängt bort det hemska så gott det går. Sedan vaknar man och i några få sekunder har man inget minne av vad som ahr hänt. Man tror att allt fortfarande är som vanligt, men när de där sekunderna har gått tränger sig minnena fram och allt börjar om från början. Att minnas, att behöva känna smärtan igen. Fy, det finns verkligen ingenting värre. Jag känner det fortfarande, men inte så som i början. Nu är det mer bortdomnat på något sätt. Usch, jag vet verkligen hur det känns. Jag lider med dig Jossan <3

Jag får CPDAMP på min cp-damp-dator! Fan, så himla mycket virus den har. Vilken skit alltså. Nu är den helt fucked up och bara laggar hela tiden. Den lägger av när som helst och jag har tur om jag lyckas posta det här inlägget. Jag försökte posta ett inlägg imorse, men det gick tydligen inte. Över 3500 virus hittade den tillslut, mask och trojanska hästar. All skit ska jag ju ha. Nu har virus programmet gått igång igen och har hittat ca 600 virus hittills, men det verkar vara något färre än förut i alla fall. Nu ska vi se det optimistiska i den hela :)

Träningen gick jättebra idag. Hon var som en helt annan häst att rida! Kul, men jäkligt kallt var det i ridhuset! Jag ska ju som vanligt envisas med att rda i endast underställströja i det oisolerade ridhuset där det var ca 1 plusgrad. Jag gillar inte att rida i tjocka kläder, i alla fall inte när jag tränar. Då fryser jag hellre lite. Jag fryser ju mest om jag skrittar, så det är väl bara att hålla igång hela tiden. Men det går ju inte riktigt, Camilla träningarna blir ju så långa. Idag var jag nog i ridhuset 1½ timme. Mot slutet av lektionen:
Camilla: Håll hårt i innertygel när hon gör sådär. Släpp efter på ytter och va konsekvent och hård i innerhanden. När hon lättar på inner så går du gradvis över och fångar upp på ytter. Men vänta tills hon släpper!
Jag: Okej, men kan du säga till när hon släpper, för jag tappade känseln i mina fingrar för någon halvtimma sedan och nu börjar de likna istappar, jag är till och med osäker på om jag faktiskt håller i tygeln.


I skolan fortsätter nördandet av CS. Jag måste skryta lite och säga att jag faktiskt börjar bli riktigt bra nu! Förut levde jag verkligen upp till namnet LDdead eftersom jag var död ungefär 98 % av speltiden. Men nu är jag alive och aktiv. Jag dödar jättemånga (med jättemånga menar jag alltså många som i den nedre regionen av bra, jag ska ju inte påstå att jag är bäst på skolan, haha!). Nu är det väl slut på nördandet då, eftersom vi slutar på onsdag. Det är nästan så jag kommer sakna det lite. Men datorerna springer ju inte iväg under jullovet precis. Det väntar en ny termin CS.

Gymmet blev, som planerat, besökt idag. Crossen är min räddning nu när löpningen ligger på is. Tyvärr tycker jag inte att det är så roligt, eller det går ju inte att jämföra med att springa, men det duger i alla fall. Efter gymmet åkte jag ut till stallet och var, ovanligt nog, jättesnabb! Tänka sig att det kan gå ibland utan att man tänker på det. Det gick bra att rida idag också, nice :) Inte en kotte var i stallet när jag åkte hem! Det händer inte ofta. Speciellet eftersom jag var där kring 5. Då brukar det ju krylla med folk. Jag vet inte var alla var, kanske hemma och laddade för Bingolotto?

Förresten, varför kan man säga "det var inte en kotte där", men inte "alla kottar var hemma"? Eller kan man säga så?

Min kära cp-dator har invaderats av virus. Jag har inte haft något virusprogram sedan jag bytte dator (vilket var ett tag sedan). Jag har tänkt att jag ska skaffa det "senare.." Så nu när jag tänkte slappa lite framför datorn och köra lite spel fick datorn damp, och så kom det upp någon ruta där det stog att det fanns massor virus. Så jag installerade ett virusprogram, och virus hade jag, minst sagt. Hittills har den hittat över 600 threats varav ca 75 % är trojan horses och endast drygt halva datorn är genomsökt. Jag förstår inte var jag får virus ifrån. Det verkar som att det kommer och letar upp mig och helt plötsligt kastar sig över mig. Min dator skulle behöva en vaccinationsspruta.

Då var der söndag igen och dags för söndagsångesten att smyga sig på. Har några saker kvar att göra innan lovet, jobbigaste är väl Biologin, för det är sååååååååå tråkigt! Det är bara att bita ihop. Det är ju trots allt bara en och en halv riktig dag kvar. Det ska väl inte vara så svårt eller? Jag tänkte göra lite hemme idag, men jag kommer antagligen itne gröa det i alla fall, om jag känner mig själv rätt. Jag ska ner till gymmet en sväng snart hade jag tänkt och sedan direkt ut till stallet. Jag ska försöka vara snabb idag, men det är inte heller något jag brukar vara bra på.

Idag har jar varit nere i Vimmerby på julmarknad. Det var trevligt, och faktiskt mer julstämning än jag hade trott. En trög kines på kinarestaurangen:

Pappa: "Jag ska ha nummer... och till det vill jag ha te. Har ni te?"
Kinesen: "Te..?
P: "Ja, typ grönt te eller liknande"
K: "Vi har jasminte"
P: "Ja, då vill jag ha det"
Jag: "Jag ska inte ha något att äta, men jag tar gärna en kopp jasmin te"
K: "Äta? Te?"
J: "Ja, alltså jag vill ha jasminte, men ingen mat"
K: "Vad ska du ha för mat, te?"
J: "Jag ska inte ha någon mat, men jag ska dricka te"
K: "Så ingen mat?"
J: "Nej, te!"
K: "Okej, te. jasminte?"
J: "Ja, jasminte"
K: "Jasminte"

Snacka om trög! Haha!

Nu ska jag titta på StarWars, i brist på annat. Har suttit i photoshop allt för länge nu..

Seriöst, nu blir jag arg på mig själv. Jag behöver verkligen sova, och jag har varit jättetrött sedan klockan 7, men jag har fortfarande inte gått och lagt mig. Jag har bara suttit här och låtit tiden försvinna. Inget vettigt har jag gjort heller. Jag har suttit i Photoshop och ändrat textstilar! Vilket intresse liksom! I flera timmar har jag suttit och enbart bytt textstil och utseende på samma text. Det är inte så att jag ska ha det till något eller så. Jag bara kände för att göra det. Efter varje text så tänker jag "Nu gör jag bara en enda justering till, sedan är det slut!" När man har gjort den så.. "okej, några till" Ja, sådär håller det på. Jag fick dock en lite wake-up call nu när jag tittade på klockan och insåg att den börjar närma sig tolv. Nu får det vara slut. Nu måste jag sova så jag är redo att gå på "julmarknad" utan julstämning, det lär ju bli kul.

Usch, så trött jag är. Jag borde gå och lägga mig, eller det borde jag gjort för länge sedan, för jag har bara suttit här vid datorn och nästan somnat, men jag orkar inte. Det känns så jobbigt att tänka på att jag måste gå och borsta tänderna, ta av mig kläderna och sådär. Jobbigt. Därför har jag suttit här och förskjutit problemet. Skolan idag var soft. Först prov som jag inte vill tänka mer på, lunch och sedan engelska där vi gjorde mer eller mindre ingenting. I väntan på bussen spelade jag cs med alla andra skolans nördar, haha. Skolans nya besatthet. Jag är sämst, men jag heter ju LDdead, så jag hoppas ingen förväntar sig för mycket.

Imorgon ska jag till Vimmerby och träffa mormor och Snälen. En jultaradition, julmarknad och sådär. Nice :) Ska bli skönt att komma iväg härifrån en stund. Bort från denna dumma stad med dåligt väder och mindre än noll julstämning.

Jag orkade verkligen inte blogga igår, som kanske märktes. Jag somnade direkt när jag kom hem, halv åtta, vaknade halv åta och fick släpas, bokstavligen, upp av mamma för jag var så trött. IOdag mår jag sådär, trött och usch. Nu har jag prov också, jag glömde att vi började kvart i tio, så jag kommer komma 20 min försent :P haha. Bra! Sen kommer det går såligt också. Hade tänkt att plugga nu, men det hiner jag inte med.

Nu har jag precis anlänt till skolan , jag hatar att mege det, men jag är faktiskt inte nykter ännu. Jag svepte nog i mig det där sisa lite för snabbt. Jahg r ju så extremt lättpåverkad också. Det lär kju bli en härlig dag idag. Usch, kaffe, vin, öl, sprit och sömnbrist är ingen bra kombination. Det leder till en hård dag, det är precis vad som väntar.

Då är jag snart redo att åka. Kaffet har börjat verka och jag börjar piggna tull. Bra, för jag har en lång natt framför mig.

Ikväll är det Lussevaka, vilket alltid är lika trevligt. Denna kväll ska jag spendera med Ebba i väntan på Lucia (om jag nu får se någon d.v.s) Det kommer nog bli trevligt, men trött kommer jag vara imorgon!

Så nu min lilla provhistoria för er som vill höra. Jag pluggade ju såklart inte igårkväll, som jag skrev tidigare, inte imorse heller. Jag tänkte "Jag kan ju plugga när jag kommer till skolan för då är det biologi och då gör vi ändå ingenting". Sen kom jag till skolan och fastnade vid datorn. Tillslut glömde jag bort provet. När det blev dags för luch tänkte jag "Men jag hoppar lunchen så kan jag ju plugga.." Egentligen var det bara utav ren lathet jag inte gick till lunchen och alltså inte för att jag var tvungen att plugga. Jag pluggade såklart inte då heller. Kvart i tolv blir jag plötsligt påmind av någon som frågar mig om jag kan psykoligon. En kvart kvar till provet och jag springer bort till väskan för att hämta böckerna. Bläddrar hastigt igenom de papper som ligger huller om buller och går sedan till provsalen. Jag var ju tvungen att gå vid halv eftersom jag skulle till frissan, men det skulle väl gå tänkte jag, jag brukar ju vara ganska snabb. Provvakten, Maria som aldrig kan hålla tiden, var en kvart sen, vilket betydde att jag hade 15 minuter på mig att göra provet. Pennan glödde när jag skrev ner allt som jag kom att tänka på. Efter knappt en kvart lämnade jag in provet, och sprang iväg från en tjurig Maria, som ville att jag satt kvar under minst halva provtiden. När jag kom til frisören säger hon "Men hej Linnea! Jag hade skrivit in dig klockan 13.45. Du är visst en timma tidig" (!!!!!!!!) Som tur var gick det lätt att ordna så jag kunde gå då ändå, men ändå!! Så störande att jag hade stressat jättemycket för att komma till frissan en timma förtidigt. Så slutade den lilla historien, men det var skönt att få komma till frisören, stressa av lite.

Till två satt jag fastklistrad framför datorn igår och försökte övertala mig själv om att jag kanske borde plugga. Jag bestämde mig för att sätte klockan på kvart i sex så kunde jag plugga på morgonen istället. Sju gick jag upp. Jag vet inte vad jag förväntade mig egentligen. Hade jag trott att jag skulle orka gå upp innan sex, när jag gått och lagt mig så sent, för att plugga? Nej, såklart gick ju inte det. Jag hade nog kunnat plugga lite ändå, men nu har jag suttit här istället. Jag är ganska mycket utav en procrastinater, men det var ju inget nytt.

Så över till något roligare. Det snöar faktiskt lite! Inte mycket, men bättre än inget. De närmsta dagarna ska det vara minusgrader också, så vem vet, blir det en vit jul kanske? Hoppas det. Får se om jag orkar göra något ikväll, det är ju lussevaka, så kanske.

Okej, nu är klockan kvart i elva, jag har fortfarande nte börjat plugga till Psykologiprovet som är imorgon. Jag har ju verkligen haft tid på mig, för jag har ju vetat om provet i ett antal veckor, men såklart har jag ingte gjort någonting. Inte ens läst läxorna, vilket skulle gjort jobbet nu lite lättare. Så problemet är nu vad jag ska göra. Jag är jättetrött och vill bara sova, men jag vet att jag borde plugga. Betget sätts ju i princip på proven i Psykologin, och det blir väl inte så många prov skulle jag tro. Så nu sitter jag här med ångest, vilket, ironiskt nog, är en av de saker psykologin handlar om. Så om jag skulle analysera min situation lite nu då, så borde stimulit vara att jag har ett prov jag måste plugga till - ångest, beteendet är antingen att jag pluggar vilket ger den kortvariga konsekvensen att det går bra på provet och jag slipper ångest, samt den långvariga konsekvensen att jag pluggar i tid till nästa prov eftersom då slipper jag ångest . Om nu beteendet istället är att jag inte pluggar kommer den kortvraiga konsekvensen bli att det går jättedåligt på provet och jag kommer ångra att jag inte plugagde, den långvariga konsekvensen kommer bli att jag pluggar i tid till nästa prov så slipper jag obehagliga känslor. Såhär fungerar det tyvärr inte på mig, och förmodligen inte på så många andra heller (?), jag pluggar ju alltid i sista minuten, eller väljer att inte plugga alls och jag tycker inte att jag lär mig av det. Nu har jag ju faktiskt varit väldigt överambitiös och analyserat mig själv här på bloggen, så det kanske är pluggande nog? Ja, det får det vara.

Jag har alltid ansett mig själv ha ganska bra minne. Nu börjar jag undra. Jag kan komma ihåg datum och dagar hur bra som helst, det känns liksom. En sak som jag har jättesvårt att komma ihåg, är vilken färg jag har på tandborsten! Alltså, jag vet att det låter som världens mest oseriösa och konstiga problem, men det är verkligen jobbigt. Jag byter tandborste ungefär 2-6 gånger i månaden, helt enkelt för att jag inte kommer hiåg vilken som är min! Ska det verkligen vara så svårt att borsa tänderna? Nu ska jag göra ett nytt försök, så får vi se hur länge jag har kvar den här tandborsten. Nu är den GRÖN!

Fy så irriterad jag är! Jag kan inte hjälpa det. Jag vill inte vara arg, men det är jag. Jag kan inte riktigt säga varför, eftersom det är ganska många i den kretsen som läser det här, men jag kan säga att det är en person som irriterar mig. Inget illa, för hon är jättesnäll och trevlig att prata med, jag är ju kompis med henne, men i vissa stunder blir det bara jobbigt. Det är som att hon tror är så mycket bättre än alla andra, det är hon ju kanske också, men hon agerar så överlägset. Alla tycker hon är så bra och i den här situationen fungerar inte det. Jag känner mig lite som en invalid när jag visar mig samtidigt som henne. Okej, det här lät ju lite rörigt alltihop, men jag var tuvungen att skriva av mig för jag är så arg! Men det är lite bättre nu..

Efter skolan hade jag tänkt gymma innan jag tog bussen ut till stallet för Camillaträning. Tyvärr kom jag på mot slutet av dagen att jag glömt ta med mig ridkläderna som jag tog hem för tvätt igår. Så då blev det ingen träning. Tråkigt, jag var verkligen sugen på det idag. Det blir ju träning med hästen i alla fall och det ska väl bli ganska kul. Jag vet bara inte om jag tycker om att träna för Camilla eller inte. Jag velar lite och kan inte bestämma mig, men nu när Monica inte kan så är det väl bättre än inget antar jag.

Det belv närmare sex timmar i stallet idag. Inte dåligt! Det ligger i alla fall på top tio i Erikstad. Då red jag inte ens. Men pälsen åkte ju av idag och det tog över två timmar, det blev fult. Mot slutet var hon otålig och började tröttna på det hela så hon stod och skrapade med fötterna och ville inte stå stilla. Det blev lite ojämt, men funktionellt i alla fall. Imorgon är det ju träning, så då är det nog skönt för henne att slippa all tjock päls.

Kvällen har jag spenderat på bl.a Steve's med Julia. Det är alltid lika kul att ses, även att det går allt för länge mellan gångerna. Julle <3 du är bäst! :)

Pluggandet gick sådär. Jag kom ner till bibblan vid tolvtiden och började med att slå upp fysikboken. Jag gav mig på uppgift efter uppgift, men blev inte mycket klokare. Jag lyckades knöla mig igenom ett par stycken, men för det mesta var jag körd. Jag förstår ju det mesta när jag tittar i boken, men när jag får problemen framför mig är det som om hjärnan stänger av, slängs ner och slutar fungera. Tillslut gav jag upp och började skriva rent mina psykologianteckningar istället. Jag kom inte speciellt långt eftersom tiden rann iväg och klockan han att bli tre. Jag var tvungen att dra mig hemåt så jag skulle hinna med stallet också. Jag kommer seriöst inte orka plugga mer, till varken psykologin eller fysiken. Det kommer gå skit, men jag orkar faktiskt inte bly mig. Jag är bara så dålig på att plugga!

När jag kom hem igår var jag på allmänt dåligt humör, så efter att ha bråkat med både mamma, pappa och min bror och hoppas över middagen, så hällde jag upp ettt bad. Inte pepparkaksbad den här gången, det blev "julbiten". Den rödglittriga, underbart. Vattnet blir alldeles rött och glittrigt och ytan blir täckt av ett tjockt lager av bubblor.Det finns ju inget bättre än lush! Visst kostar det lite, men det är det värt! För att lägga sig i ett bad, när man är trött och på dåligt humör, och se bubblorna bli fler och fler tills det snart svämmar över, ligga där med tända ljus, "badlamporna" lyser upp färgen i baded och ha en bra bok i handen, det kan jag betala mycket för.

Efter att ha legat och dragit i badet i drygt en och en halv timma och jag såg ut som ett stort russin så var jag så trött att jag inte ens orkade se klart på CSI. Det blev en tidig kväll igår, men det behövde jag. Nu såhärpå morgonkvisten har jag läst lite psykologi, ett kapitel i alla fall. Det kan ju vara bra att börja någon gång. Jag har ju den där förbannade fysiken också.. Det blir väl en del plugg idag antar jag. Måste ner till biblioteket också, jag har lite böcker som skulle varit inlämnade för ett bra tag sedan tror jag.. "/

Idag tänkte jag gå och träna. Jag ska försöka i alla fall. Jag ska dock inte utmana ödet och springa på löpbandet, men jag tänkte köra lite styrka i alla fall och kanske lite crosstrainer om mitt knä tillåter. Hoppas det går bra, jag är så fruktansvärt trött på det här.

I övrigt så är skolan jobbig. Så här mot terminslutet börjatr det trycka på med saker som ska lämnas in. Engelska argumenterande imorgon, som tydligen hade en maxgräns som jag inte visste om, så den måste göras om. Nästa vecka är det psykologiprov och fysikprov, vilket jag inte riktigt har hängt med i, speciellt inte fysiken. Svenska också, gramatik. Sista veckan ska PedLed lämnas in också. Sen har jag en del gamla saker som ska lämas in, typ svenska och pedled. Det är bara att hålla ut..

Ikväll är pappa på tv. Haha, det måste jag titta på. Han låter alltid så himla tråkig och nördig på tv, haha. Rättens tjänare, vad det nu är för program.

Psykologin idag var verkligen kul! Men psykologen är ju lite speciell. Dennis fick gå ut i rummet och så bestämde vi vad han skulle göra när han kom tillbaka, vi bestämde att han skulle stå i mitten av klassrummet och hoppa tio gånger. När han kom in igen visste han förstås ingenting, det enda han visste var att det var bra när vi klappade. I 15 minuter gick han omring där i rummer och gjorde olika saker och tillslut så gjorde han det faktiskt, hoppade tio gånger i mitten av klassrummet! Ganska häftigt faktiskt. Tyvärr är det mycket plugg till provet, men det ska nog gå..

Förre veckan var jag för en gångs skull på stan eftersom jag var tvungen att köpa strumpbyxor. Det är ju något som är extremt tråkigt att köpa, men något män ändå behöver. Jag köpte i alla fall ett bra som jag tyckte såg ut som mina vanliga favoriter, som nu tyvärr måste hälsa på alla matrester i soptunnan då de har samlat på sig allt för många hål. Anyway, när jag kom hem provade jag strumpbyxorna och märkte, till min förskräckelse, att de inte alls var som mina gamla. De var mycket tunnare och hårdare på något sätt. Katastrof. Så mina gamla favoriter fick ligga kvar på sin vanliga plats på golvet ett tag till. Men idag måste jag ha min nya i alla fall då alla hålen kommer synas allars. Jag tog på mig ett par tjocka svarta strumpbyxor under så att det skulle bli lite tjockare och varmare och så skulle det inte synas igenom någonting. Visst hade jag rätt i att det blev tjockare. Mina ben känns som stoppade korvar när jag stapplar omkring. Jag vet inte om det ser ut riktigt så hemskt som det känns, men ändå, comfort ahead of appearance, right? Så det blir att ännu en gång trängas med folk på stan å jakt efter de perfekta strumpbyxorna. Men idag blir det nog inte, kanske i helgen.

Jag vet inte riktigt hur designen ser ut egenligen. På min dator har den ju fortfarande inte uppsaterats(!!!). Jag kollade på min brorsas dator i förrgår och då såg det ut som det skulle, igår i skolan såg det också bra ut. Men idag i skolan så var det helt cp, så jag var tvungen att ändra lite på koderna. Men nu vet jag inte hur det ser ut? Hoppas det är okej i alla fall.

Ridningen gick mycket bättre igår. Det verkar som att hon har börjat förstå att det är jag som bestämmer. Träningen igår gjorde nog nytta. Det känns skönt att det går framåt. Men jag kan ju fortfarande inte sitta ner i traven, det får nog vänta ett bra tag. Detta är ett ganska stort problem för mig eftersom jag aldrig rider lätt annars. På Corona fick jag inte ens göra det det sista året. Men jag lär väl mig det nu.

I skolan har jag varit jätteduktig idag! Jag var på biologin och lyssnade hyfsat, svarade till och med på några frågor. På psykologin hade jag också hjärnan med mig och antecknade flitigt. Sedan kom det banbrytande, jag gick på matten!! Det var ungefär 5 gången den här terminen tror jag. Jag jobbade till och med! Kan det bli bättre?! Jag fick MVG på MatteB kursprovet. Jag har seriöst gjort inte mer än 10 tal den här terminen (!!) och i matteB över huvud taget. Det kallar jag flyt. Hoppas det är lika lätt i MatteC och D.

Jag är så arg! Jag är besviken och till och med ledsen. Alltså, jag trodde det skulle bli ganska bra med ny regering, men det är ju fan bara skit! De bryr ju sig inte om de som faktiskt behöver hjälp. Hur har de tänkt att de ska klara sig? Det finns en familj, som det förmodligen finns många fler av här i Sverige, som inte har det lätt. Mamman är döende och kan alltså inte gjöra något annat än att stanna hemma. Pappan är sjukskriven pga arbetsskada och kan  alltså inte jobba, trots att han vill. Sen har de ett barn också. Innan moderaterna började styra i Sverige hade de det ganska bra. De bodde i ett hus i ett bra område och levde helt okej. Nu har de tvingats flytta. De bor i en liten trång lägenhet i stadens värsta slumområde. Sjukpenningen har sjunkit med 8000 kr. Den 20 december röstar Yvonne Andersson (kd), Stafan Danielsson (c), Andreas Norlén (m) mf. ja till nya budjetförslag som kommer innebära bl a ännu en sänkning i sjukpenningen och sämre försäkringsskydd för arbetslösa. Livet kommer alltså bli ännu hårdare för denna familj. Det blir ju en kul julklapp från den blåa kalla regeringen. Nu har jag en fråga till er alla:

Ipoden är tillbaka. Den var i stallet, haha, jag som var så bestämd och sa att den inte var där! Den har väl legat där i några veckor, det var ett ag sedan jag använde den. Såklart så glömde jag ju att ta hem den! Haha, jag blir så trött på mig själv ibland. Det var träning för Camilla idag i alla fall. Det kändes ganska bra. Jag ville inte träna för henne först, för jag passar inte så bra med henne, i alla fall gjorde jag inte det med Corona. Det gick bättre med Unique. Det är nog mer en hennes typ av häst tror jag. Fasiken vad hon testar mig alltså, hon ska bråka och styra hela tiden. En riktigt jäkla märr! Det är bara att stå ut, för när jag tagit mig igenom det här kommer det bli så himla bra! Hon har ju verkligen potential! Det var mycket jobbig träning så jag kommer definitivt ha träningsvärk imorgon!

Alltså, vissa dagar är ju min vaganskolmat verkligen för kass. Flera gånger, som idag, har jag fått enbart potatisbullar! Jag HATAR potatisbullar! Även om jag hade gillas det så klarar man ju sig inte på det till 9. Ibland finns det ju bönor i salladsbaren och då går det väl an, men inte när det bara finns lite gurka, tomat och morötter. Morötter verkar ha blivit min basföda. Det är det enda jag äter känns det som. Morötter i skolan, morötter i stallet, morötter till middag. Jag ska ge lite förslag till mattanterna, så det kanske blir lite ändring. Hoppas det, för annars lär jag bli orange snart.

Min Ipod är borta! Jag hittar den inte någonstans. Fasiken, att jag ska ha så svårt att hålla reda på saker. Jag har verkligen letat på alla ställen den skulle kunna vara. Alla jackfickor är kollade, alla väskor, tröjor, lådor, träningsväskan. Den finns verkligen inte! Jag kan ju kolla i stalljackan ute i stallet, men jag har inga höga förhoppningar, jag vet inte varför den skulle vara där. Hoaps jag hittar den i alla fall. Nu är det ju högtid att ha julmusik i öronen när man vänstar på bussen. Men jag får väl klara mig på mitt eget trista och halvfalska nynnande.

Alltså, jag blir lite irriterad. Designen har ju fortfarande inte ändrats! Eller har den? Inte på min dator i alla fall.
 Störande. Det skulle ju bli under första advent ju.

Nu har det blirvit glögg och lusebullar. Juletider. Som ni märker fortsätter jag tjata om julen, för jul är kul. Jag vill att fler ska hänka på julkänslorstadiet. Förresten kanske det blir nyårsfest  här, hoppas det i alla fall. Det vore slappt.

Återigen han jag inte med lika mycket som planerat idag. Jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska skriva om på engelskan. Jag har i alla fall bakar lussebullar! De blev precis klara :D Gott. Nu är det jul! Så har jag ändrat design på bloggen, med det verkar inte hända något?! Hoppas det ändras snart i alla fall. Det är dags för lite förändringar. Det är ju faktiskt inte höst längre.

Idag hade jag tänkt vara jätte seriös och skriva hela engelska uppsatsen. Jag har nu suttit framför datorn sedan kvart över åtta, alltså 2 timmar och 15 minuter, och jag har inte kommit någonstans! Det är inte så att jag har hållt på med andra onödiga saker utan jag har verkligen försökt. Men jag har kört fast. Jag vet inte vad jag ska skriva om! Jag hade från början tänkt skriva om "Three Strikes Law" men jag insåg sedan att det itne var så passande eftersom vi faktiskt bor i Sverige och de flesta bryr sig kanske inte så mycket om hur lagarna ser ut i USA, speciellt eftersom vi inte har någon inverkan what so ever. Så det var kanske ett ointressant ämne för andra att läsa om. Så nu är jag helt fast och vet inte vad jag ska göra. Jag måste faktiskt börja skriva snart annars kommer jag inte hinna. Men samtidgt måste det ju vara ett ämne jag är intreesserad av och har skarka åsiker i, annars blir det inte bra och inte speciellt kul heller. Nu måste jag iväg till stallet, jag får väl fortsätta spåna idéer där..

Tiden har flugit förbi idag. Det var så mycket som jag skulle hinna med. Jag hade till och med tänkt att skriva hela engelska uppsatsen! Julbak skulle det också bli. Det har inte hänt så mycket. Jag var ute i stallet på morgonen, när jag kom hem satte jag mig vid datorn och började skriva html koder till bl a min och Marias hemsida, så gjorde jag massor saker i photoshop. Helt plöätsligt kom mamma in och sa att vi kanske bode åka till stallet igen för klockan var fyra. Då hade jag suttit och kodat och shit i FEM timmar!! Herregud! Men jag hade lite strul med en sak som tog tid också. När jag kom hem från stallet vid fem satte jag mig vid datorn igen för att avsluta det jag höll på med. tre timmar sitter jag fortfarande här med en drös påbörjade saker. Det här är utan tvekan det längsta jag någonsin suttit framför datorn!

Pappa filmade närjag red idag också. Har tagit ut lite bilder, dålig kvalité, men jaja..

Vid halv niotiden träffade jag Johanna utanför Coffee house by George där vi varvade ned i värmen med varsin kopp kaffe. Kaffe behövdes för att minska på gäspningarna och försöka få upp alertheten lite. Framåt elva gick vi där ifrån och gick upp emot Konsert och Kongress där vi gick i motströms med alla vuxna och pensionärer som varit och sett julkonset. När vi kom in i Atmosfär var det ett annat band som spelade, de var bra, men vi kom lagom till sista låten. Efter en liten paus var det dags för Sunday Crowd. Publiken som bestod av mig och Johanna, Rebecca W och hennes kompis, en av bandmedlemarnas flickvän och deras föräldrar, kom efter påmaningar lite närmare scenen och sedan drog de igång. De började bra och medryckande med lite the Hives influenser fast mer indiepoppigt. Det fortsatte stadigt och de blev till och med bra på de ställen där de improviserade lite, som en låt de inte visste hur den skulle sluta. Mot slutet drogs volymen på riktigt mycket och de tog det hela till en ny nivå. Dert blev mer rockigt och det tidigare verkade nu lite mesigt jämfört med detta. Allt som allt så var de mycket bra, trots brist på publik. Det här var deras sista spelning i Linköping på ett bra tag och jag är glad att jag lyckades pricka in deras sista framträdande.

När jag kom hem vid sådär halv två tiden satte jag mig i köket med min bror och åt ca 5000 pepparkakor, julens första btw, det var gott :)
Nu ska jag iväg till stallet. Jag har bokat ridhusen vid halv nio, så det börjar bli lite bråttom, som vanligt.

Bilder kommer senare, hinner inte ritkigt nu.